Hur hanteras dödsfall inom mormonkyrkan?

Medlemskap

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, också känd som ”mormonkyrkan”, är ett internationellt samfund med amerikanskt ursprung. Det totala medlemsantalet är drygt 15 miljoner och i Sverige bor cirka 9 000 medlemmar.

Grundtankar

Kyrkan lägger stark tonvikt på familjelivet, avståndstagande från alkohol och tobak samt tillämpning av goda moraliska principer.

Syn på döden

När en medlem avlider besöker ledare för församlingen familjen för att ge stöd och tröst, men också för att hjälpa till att planera begravningsgudstjänsten. Församlingen erbjuder vid behov också praktisk hjälp, till exempel att ta hand om småbarn och laga mat, ordna lämplig dödsannons och blomsterarrangemang.

Av naturliga skäl sörjer familj och vänner sin förlust, men litar på att de kommer att få träffas igen, vilket ger stor tröst.

Före dödsfallet

Kyrkans ledare och medlemmar uppmuntras att besöka sjuka medlemmar. Ibland kan den som är sjuk eller de närstående ha önskemål om en särskild smörjelse eller välsignelse. Den kan utföras av en familjemedlem, vän eller av församlingens ledare. Inför det behöver vårdpersonalen skapa förutsättningar för avskildhet.

Omhändertagande

Obduktion och balsamering kan utföras om de närstående ger sitt medgivande eller om det krävs enligt lag. Donation av organ ses som en osjälvisk handling som kan vara till hjälp för medmänniskor, och varje medlem bestämmer själv om hen önskar donera sina organ.

Svepning och visning

Den avlidna kläs av församlingsmedlemmarna. Män kläs av män och kvinnor av kvinnor. Kyrkan har en särskild svepdräkt där den vita färgen betecknar renhet. Det förekommer också att den avlidna kläs i egna kläder eller den svepdräkt som följer med kistan. Svepningen samordnas av den avlidnas familj och kyrkans ledare. Visning kan förekomma om de närstående önskar.

Begravningsceremonin

Begravningsceremonin sker så snart som möjligt efter dödsfallet och liknar andra kristna begravningar. Begravningsakten leds av församlingens ledare och hålls om möjligt i det egna kapellet med musik, bön och tal. Andan under begravningen är i allmänhet fridfull och återspeglar trosuppfattningen att familjer kommer att återförenas efter detta liv. Därför hålls begravningar i en anda av hopp och ibland glädje. Kors och levande ljus förekommer inte under ceremonin, däremot blommor enligt svensk tradition.

Minnesstund

Ofta samlas man efter ceremonin för en minnesstund med någon typ av förtäring.

Gravsättning

Det vanligaste är jordbegravning och begravningsplats väljs av de närstående. Gravsättningen är enkel och sker i närvaro av familj och nära vänner. Efter att kistan sänkts i graven ber en manlig familjemedlem, vän eller ledare av församlingen, en särskild invigningsbön. Därefter tar närstående, övriga vänner och medlemmar ett sista farväl. Vid dåligt väder kan man av praktiska skäl besluta att ta farväl i kapellet innan kistan bärs ut.