Ordna begravning

Ett dödsfall är en händelse som påverkar oss starkt, kanske på ett sätt vi aldrig tidigare upplevt. Sorgen måste både få tid och ta kraft, men samtidigt är det en rad praktiska frågor som måste hanteras. Det kan vara viktigt att förstå att det första samtalet med en begravningsbyrå brukar räta ut många frågetecken och gör att du får hjälp med det som ska göras i samband med dödsfallet och begravningen.

Boka tid med en begravningsbyrå

En begravning (gravsättning alternativt kremering) ska enligt den svenska begravningslagen normalt ske inom en månad efter dödsfallet. Därför är det bra att boka tid med en begravningsbyrå inom några dagar efter dödsfallet.

Väljer du att anlita en av Fonus begravningsbyråer kan du välja det kontor som är bekvämast för dig, oavsett var dödsfallet skett och var begravningen ska äga rum.

Du kan boka tid genom att ringa eller genom att maila en bokningsförfrågan. Kontaktuppgifter till våra begravningsbyråer hittar du här.

Du kan också dygnet runt ringa 0771-87 00 87 så hjälper vi dig få kontakt med den begravningsbyrå som passar dig bäst.

Har du frågor kring begravning? Kontakta oss här för ett personligt svar. 

Förbered dig eller beställ på webben

Om du vill förbereda dig inför besöket på begravningsbyrån kan du läsa på om det mesta som rör på begravningen på den här sidan. Du kan också ta hjälp av checklistan:"Inför besöket på begravningsbyrån" (pdf-fil)

Ett annat sätt att förbereda sig är att använda Begravningsplaneraren. Den guidar dig genom allt, från utformning av dödsannons till val av musik. Om du vill kan du även skapa ett komplett beställningsunderlag som du skickar in till oss. Begravningsplaneraren ger dig också möjlighet att dela planeringen med andra anhöriga så ni kan göra planering tillsammans även om ni inte kan träffas fysiskt.

Har du frågor kring begravning? Kontakta oss här för ett personligt svar. 

Dödsannons

Om dödsannonser

Dödsannonsen är ett av flera sätt att informera om dödsfallet och om den kommande begravningen.  Som närmast anhörig tar man i regel personlig kontakt med släktingar och vänner så snart man kan efter dödsfallet, till exempel via telefon eller mejl.  

Syftet med dödsannonsen blir därför dels att nå dem man inte har så nära kontakt med, dels att informera om detaljer kring begravning och minnesstund.  Att informationen finns i dödsannonsen är förstås ingen garanti för att den blir läst, så tänk på att även information om begravningen kan behöva spridas genom personliga kontakter.

Dödsannonsen sätts oftast in i den dagstidning där den avlidna bodde och hade sina vänner. Många gånger vill man kanske också sätta in dödsannonsen i en tidning på annan ort, exempelvis födelseorten eller den ort där den avlidna bott länge under sitt liv.

Att utforma en dödsannons

Man har stor frihet att utforma en dödsannons efter eget tycke.  Ansvarig utgivare för respektive tidning har dock det slutgiltiga godkännandet för annonsens textinnehåll och utformning. 

På Fonus byråer erbjuder vi en mängd exempel på dödsannonser som kan användas som förebild, helt eller delvis.  Annonsexemplen kan också fungera som inspirationskälla för díg som vill göra en egen annonslayout. Du kan också titta på andras dödsannonser i Fonus Minnesalbum på den här webbplatsen.

Innehållet i annonsen

Annonsen bör innehålla uppgifter som gör att läsaren kan känna igen den som är död. Förutom personuppgifter om den avlidne är det därför bra att ange den närmaste efterlevandekretsen samt födelse- och bostadsort. Ett fotografi på den avlidna förekommer inte så ofta, men visar tydligt vem som är död.

Det är vanligt, men inte nödvändigt, att man inleder annonsen med en text som anger relationen mellan den avlidne och de som annonserar;  "Vår älskade", "Min käre" etc. Även personliga formuleringar kan användas, exempelvis ”Vår älskade faster Maria är död”.

Tid och plats för begravningsceremonin är en viktig upplysning och anmälan till minnesstund är en god service till begravningsgästerna som får tillfälle att meddela önskemål om kost, förhöra sig om färdväg osv. Det blir allt vanligare att, förutom telefonnummer, även ange mailadress dit anmälan ska sändas.  Anmälningarna tas oftast emot av begravningsbyrån, men vill en anhörig göra detta går det naturligtvis också bra.

Många vill också uttrycka sin sorg med hjälp av en vers. Det kan vara psalmer eller egna eller andras dikter. Kom ihåg att alltid ange källa eller upphovsman!

Symboler och verser innebär att annonsen blir mer personlig och kanske även knyter an till den dödes intresse eller livsåskådning.

I dödsannonsen är det också bra att ange om den döde uttryckt en önskan om att en gåva till ett speciellt ändamål är lika välkommen som blommor.

Du kan söka efter en symbol som passar din situation här!

Här hittar du ett urval verser, strofer och citat! Av upphovsrättsliga skäl kan vi inte visa alla här men när du besöker oss får du möjlighet att se fler.

För dig som vill utforma dödsannonsen själv finns ett verktyg för detta i Begravningsplaneraren.

Begravning i enskildhet

Att begravas i enskildhet eller i kretsen av de närmaste innebär att begravningsceremonin sker med endast de närmast anhöriga närvarande.  Om man önskar ha begravningen så brukar man ange detta i dödsannonsen.  Eftersom detta innebär att övriga vänner och bekanta inte välkomnas till begravningen kan det vara bra att tänka efter en extra gång innan man bestämmer sig. Även om det var den avlidnas önskan, kan den ha varit ett uttryck för anspråkslöshet snarare än en vilja att hindra någon från att ta ett sista farväl.

Uttrycket Begravning i stillhet används ibland som en synonym till Begravning i enskildhet eller Begravning i kretsen av de närmaste. De senare uttrycken är att föredra eftersom Begravning i stillhet är ett gammalt uttryck som användes när "ogärningsmän och själv­spillingar" begravdes i tysthet utanför kyrkogårdsmuren. Ordet stillhet stod alltså för anonymitet.

Historik

Kungörelser i tidningarna om att ett dödsfall ägt rum förekom redan i början av 1800-talet.  Regelrätta annonser ser vi i svenska tidningar från mitten av 1800-talet. Annonserna var då enkla, oftast skrevs budskapet i en enda mening. Släktskap, titel, namn, hur dödsfallet skett (avled stilla), ort, dag och klockslag för dödsfallet. Den avlidnes ålder angavs i år, månader och dagar och därefter räknades de sörjande upp. Längst ner i annonsen kunde det stå S.B.Ö.S, Sorgens beklagande ökar sorgen eller S.B.U, Sorgens beklagande undanbedes.

Korset var länge den enda symbolen i dödsannonserna och de första korsen dyker upp kring sekelskiftet 1800/1900-talet. I mitten av 1900-talet innehöll 95 % av dödsannonserna i Dagens Nyheter kors. Korset som ursprungligen var en kristen symbol kom nu att betyda död och begravning för många.

Kring sekelskiftet 1800/1900-talet började man också se uppgifter om tid och plats för begravningen vilket gjorde att annonseringen fungerade som en inbjudan till begravningsceremonin.

Jämsides med korset kunde man endast se Davidsstjärnan. Först år 1977, på nyårsafton, dök den första blomman upp i en dödsannons i Dagens Nyheter. Det var författaren Bengt Nerman som i en dikt någon vecka tidigare påverkat tidningen att ändra sina regler. Numera förekommer tusentals symboler, fotografier och andra illustrationer i landets alla tidningar. 

Flaggning vid dödsfall och begravning

Vid dödsfall och begravning hissas flaggan på "halv stång". I första hand är det sorgehuset som flaggar, men även andra som stod den döde nära kan flagga.

När man flaggar på halv stång hissas flaggan först i topp och halas omedelbart därefter ner till 2/3 av stångens höjd om det är en fristående flagga. Är det en fasadstång ska flaggan halas till halva stången. Även då flaggan halas hissas den först i topp. 

Vimpel hissas aldrig på halv stång.

Flaggning på halv stång sker i regel vid följande tillfällen: 

Den dag dödsfallet inträffar eller dagen efter. Sker dödsfallet en lördag eller söndag och flaggning ska ske på arbetsplats eller skola, kan flaggan hissas på halv stång påföljande arbetsdag/skoldag.

  • På begravningsdagen. Då begravningsceremonin är avslutad hissas flaggan i topp och halas omedelbart eller vid dagens slut vid ordinarie tid. 

Svenska flaggan kan även användas för att dekorera kistan under begravningsceremonin. Korset ska placeras mot huvudändan. En tremeters flagga är lämplig. 

Inga andra blommor än handbuketterna placeras på flaggan. Innan kistan sänks vid jordbegravning tas flaggan av och viks ihop vid graven. I samband med kremation kan flaggan brännas tillsammans med kistan eller tas av och vikas samman efter begravningsceremonin. 

Information om hur en fana hanteras under begravningsceremonin hittar du här.

Kistor och urnor

Att välja kista är inte bara en fråga om tycke och smak. För många handlar det om att försöka tillgodose den avlidnas önskemål eller livsstil. Ibland kan valet ske med omtanke om främst den döda men också om efterlevande. Tradition kan vara ytterligare ett skäl, liksom kvalité eller kanske bara funktionalitet.

Vi hjälper dig gärna om du har egna idéer och önskemål om färg, storlek, utsmyckning, inredning etc. Leveranstiden kan i sådana fall bli något längre.

Av erfarenhet vet vi att det är angeläget att inte hasta igenom valet utan hellre ta god tid på sig. Du får gärna ta med dig det material du får av oss hem för ytterligare eftertanke eller be att vi sänder dig materialet innan du besöker oss. Du kan också se Fonus aktuella kistmodeller och priser på Fonus Begravningsplanerare .

Klädsel i kistan

Svepning  innebär att den avlidna läggs i kistan, görs i ordning och bäddas ner i de kläder (svep­ning) och på det sätt anhöriga har be­stämt. Det kan vara nattkläder eller gångklä­der, egna klä­der, nyinköpta kläder eller den svepning som begravningbyrån tillhandahåller.

Minnessaker i kistan

Många vill lägga en minnessak med den avlidna i kistan,  ett fotografi, ett brev, ett smycke eller klädesplagg eller något annat personligt som den döda uppskattade under livet. Det möter inget hinder att lägga med något i kistan förutsatt att det inte handlar om giftiga eller explosiva ämnen eller annat som kan skada vid kremation eller som är miljöfarligt vid en jordbegravning.

När det gäller smycken kan ett alternativ vara att inte låta smycket följa med vid kremeringen utan i stället lägga med det direkt i urnan. På så sätt förstörs inte smycket vid kremeringen.

Klädsel i kistan, kistläggning

Att lägga den döde i kistan kallas kistläggning. I Sverige består den traditionella, kristna klädseln (svepningen) av en vit skjorta som begravningsbyrån tillhandahåller. Men det blir allt vanligare att den döde i stället kläs i sina egna kläder. Det går också bra att ersätta den inredning som följer med kistan med till exempel ett eget täcke och en egen kudde.

Om man vill kan man lägga med minnessaker i kistan, t.ex fotografier, en favoritbok eller barnteckningar.

Som anhörig bestämmer du vem som ska göra i ordning den avlidna. Många överlåter detta till begravningsbyrån utifrån de önskemål man har, men som anhöriga kan man också välja att göra detta själv eller tillsammans med byrån.

Mer information om kistläggning och den avlidnas kläder finns här.

Ett personligt avsked vid kistan

Visning

När den avlidna kommit i ordning i sin kista kan begravningsbyrån ordna så de anhöriga får ta ett personligt avsked. Vanligtvis sker det i ett särskilt visningsrum invid bårhuset eller kyrkan/kapellet.

Att ta farväl av den avlidna när han eller hon lagts till ro i sin kista är ett värdefullt led i bearbetningen av sorgen. Har man inte haft möjlighet att se den avlidna direkt efter dödsfallet är ett personligt avsked än viktigare.

Visningen skänker också en värdefull trygghet inför den kommande begravningsceremonin och gravsättningen. Är det rätt kista? Är det rätt person i kistan? Har den avlidna bäddats ner och har den klädsel som man bestämt? På begravningsdagen är man sedan bättre förberedd eftersom man redan sett kistan och vet hur den avlidna har tagits om hand.

Vid det personliga avskedet finns alltid möjlighet att lägga med något till den avlidna i kistan. Det kan vara en blomma, en vigselring, ett brev med en hälsning, en teckning från barnen, ett fotografi eller något annat.

Det är också möjligt att ta med kameran och ta ett fotografi av den avlidna som sedan kan visas den som önskat men inte kunnat vara med vid det personliga avskedet.

 I samband med det personliga avskedet är det också möjligt att förrätta en s.k. utfärdsbön enligt exempelvis Svenska kyrkans handbok.

Det personliga avskedet bör ske så snart som möjligt efter dödsfallet. Det har att göra med att en avliden förändras något med tiden.

När barnen är med

Om barn ska se den avlidna är det särskilt viktigt med förberedelserna. Barn bör i lugn och ro få veta vad som väntar; att kistan är öppen, att den avlidna ser ut att ha det bra, hur bädden och klädseln ser ut osv. Ofta kan det vara en fördel om den vuxne först har haft möjlighet att ta farväl utan att barnet är med. Då är det lättare att vara både sörjande och ett stöd till barnet när man sedan går in tillsammans.

Om man tvekar

Ibland kan man som efterlevande känna osäkerhet inför att se den avlidna i kistan. Man kan vara rädd för att den avlidna inte ser ut som i livet och att det sista minnet ska bli negativt.

Vanligtvis brukar man inte avråda någon från visning, även om den avlidna av olika skäl har förändrats mycket. Det är i så fall bättre med en beskrivning av vad som väntar och att ta beslut därefter. Erfarenheten visar också att verkligheten alltid är bättre än fantasin och att de allra flesta som tvekar känner tillfredsställelse efteråt om de ändå beslutat sig för att ta ett personligt avsked.

Vid stor osäkerhet i frågan kan det vara klokt att rådgöra med begravningsbyrån eller officianten. Det förekommer också att begravningsbyrån får i uppgift att i stället för visning ta ett fotografi på den avlidna i kistan. Ett personligt avsked kan ske även med stängd kista eller där den avlidna helt eller delvis är dold på grund av t.ex. skador.  

När någon dör är det angeläget att de närmaste får en möjlighet att själva förvissa sig om dödsfallet. Att besöka den avlidna direkt efter dödsfallet t.ex. på sjukhuset, på vårdhemmet eller i bostaden är därför viktigt för de flesta. Att med egna sinnen förnimma döden är ofta det bästa sättet att förstå att någon är död.

Att besöka den döda direkt efter dödsfallet ska däremot inte förväxlas med ett personligt avsked och att se den avlidna i sin kista. Det förra handlar om att förvissa sig om och förstå att dödsfallet verkligen har skett.

Begravningsceremonier

Om begravningsceremonier

En begravningsceremoni  är en ritual med många syften. Den blir ett tillfälle för alla som kände den avlidna att ta ett sista farväl. För de närmaste är ceremonin också en viktig del i sorgebearbetningen. Begravningsceremonin speglar ofta även den avlidnas trosuppfattning och livsåskådning. Om den avlidna tillhör ett religiöst samfund får man utgå från att den avlidnas önskan är att riten (övergångsriten) stämmer överens med trosuppfattningen.  

De flesta i Sverige tillhör ett religiöst samfund och då främst Svenska kyrkan. Då sker ceremonin enligt en fastställd ordning och det finns begränsningar för hur mycket man kan påverka utformningen. Sådant som är möjligt att påverka inom ramen för Svenska kyrkans ordning är val av extra sång och musik, dekorationer mm. Läs mer under fliken "Svenska kyrkans ordning" ovan.

Även om det inom olika samfund finns regler för hur en begravning ska gå till så finns det inga lagar som styr hur en ceremoni ska utformas. En så kallad borgerlig begravning kan därför utformas helt fritt utifrån den avlidnas och de efterlevandes tankar och önskemål.

Alla är inte medlemmar i Svenska kyrkan

Att tillhöra ett religiöst samfund är inte lika självklart idag som för några decennier sedan och i Sverige har vi sedan år 2000 inte längre någon statskyrka. Däremot är Svenska kyrkan (liksom Stockholms och Tranås kommuner) fortfarande huvudman för begravningsverksamheten och har därmed fortfarande en myndighetsroll i frågor som rör begravning och gravsättning. Alla i Sverige folkbokförda betalar en skatt, sk begravningsavgift, för de tjänster som huvudmannen svarar för.

Begravningsavgiften
Begravningsavgiften baseras på förvärvsinkomsten och betalas via skattsedeln oavsett om man tillhör Svenska kyrkan eller något annat trossamfund eller inget trossamfund alls.

För avgiften erhålls utan kostnad för dödsboet:
- gravplats under en tid av 25 år,
- gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och iordningställande av öppnad grav,
- transport av den avlidne från det att huvudmannen övertagit ansvaret för stoftet till dess att gravsättning har skett,
- kremering,
- lokal för förvaring av kistan fram till kremering eller gravsättning
- lokal för visning av stoftet, samt
- lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler.

Medlemsavgift till Svenska kyrkan eller annat samfund
För medlem i Svenska kyrkan räknas begravningsavgiften in i medlemsavgiften/kyrkoavgiften som även den beräknas efter den kommunala beskattningsbara inkomsten och betalas via skattsedeln. För den som tillhörde Svenska kyrkan är begravningsgudstjänsten och kyrkans övriga tjänster i samband med begravningen kostnadsfria, exempelvis medverkan från präst, diakon, kyrkomusiker, kyrkvaktmästare m.fl. samt kyrkolokal och ceremonibärning av kista från kyrkan/kapellet till grav med sänkning av kistan i graven. Det gäller oavsett om begravningsgudstjänsten eller gravsättningen äger rum i hemförsamlingen eller i någon annan församling.

Motsvarande gäller vanligen också medlemmar i andra trossamfund.

Begravningsgudstjänst för den som inte tillhör Svenska kyrkan
Att bli medlem i Svenska kyrkan eller annat trossamfund kräver en aktiv handling. Även ett utträde uppfattas som ett aktivt ställningstagande som måste tas på allvar och respekteras. Tillhör den avlidna inte Svenska kyrkan eller något annat samfund följer heller ingen rätt till kyrklig begravning eller att bli begravd enligt samfundets ordning.

En begravningsgudstjänst får hållas för den som inte tillhörde Svenska kyrkan, om det finns särskilda skäl och är förenligt med den avlidnas önskan (Kyrkoordningen 42 kap. 9 §). Särskilda skäl kan vara att utträde har skett av misstag eller okunskap.

Ibland kan det finnas skillnad mellan den dödas och de anhörigas önskemål. Den bästa lösningen kan då kanske vara en borgerlig begravning samt därutöver en minnesgudstjänst för de anhöriga vid ett annat tillfälle. 
Det är prästen som efter samtal med efterlevande avgör om det är lämpligt att begravningen sker enligt Svenska kyrkans ordning eller inte. Oftast samråder prästen med kyrkoherden som i sin tur informerar kontraktsprosten i ärendet.

Om begravningsgudstjänst ändå hålls över den som inte tillhör Svenska kyrkan får dödsboet räkna med att betala för de tjänster som annars ingår i kyrkoavgiften. Kostnaden varierar kraftigt mellan landets församlingar och ligger ofta i intervallet 5.000 kr –20.000 kr.

Andra kyrkor (Borgåöverenskommelsen)
Den som inte tillhör Svenska kyrkan men väl någon annan kyrka inom den s.k. Borgåöverenskommelsen har rätt till samma tjänster som om han eller hon tillhörde Svenska kyrkan. Om detta blir aktuellt är det upp till varje församling inom Svenska kyrkan att avgöra om kostnader för dessa tjänster ska debiteras (tidigare gällde en praxis att kostnaderna inte debiterades). Kyrkomötet har i oktober 2010 beslutat att avgiftsnivån i så fall inte bör överstiga den nivå som kyrkostyrelsen beslutar i fråga om clearing av kyrkliga handlingar.

Följande kyrkor omfattas av överenskommelsen:
• Svenska kyrkan
• Norska kyrkan
• Finska evangelisk-lutherska kyrkan
• Evangelic lutheran Church of Estonia
• Evangelic lutheran Church of Latvia
• Evangelic lutheran Church of Lithuania
• Church of England
• Church of Wales
• Scottish Episcopal Church 
• Church of Ireland

Borgerlig begravning
Om den avlidne inte är medlem i Svenska kyrkan eller något annat samfund kan en borgerlig begravning vara det självklara alternativet. En borgerlig begravningsceremoni kan utformas helt enligt egna önskemål. 

Svenska kyrkans ordning

Hur begravningsgudstjänsten enligt Svenska kyrkans ordning ska gå till regleras i Den Svenska Kyrkohandboken och i Kyrkoordning för Svenska kyrkan. Det förutsätts att den avlidna är medlem i Svenska kyrkan.

Inom ritualet finns utrymme för en del variationer utifrån den avlidnas eller anhörigas önskemål, t.ex. vid val av musik. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att det inte går att få vilka önskemål som helst infriade då gudstjänsten är en av Svenska kyrkan fastställd ritual.

Prästen är ansvarig för begravningsgudstjänstens innehåll och gestaltning. Det faller exempelvis på prästen att i samråd med de anhöriga välja psalmer och att tillsammans med kyrkomusikern slutligen fastställa musiken. Begravningsgudstjänsten ska föregås av samtal mellan den präst som skall leda gudstjänsten och de anhöriga. Vid detta samtal kan man framföra egna önskemål. Sådana önskemål kan även framföras genom begravningsbyrån.

Begravningsgudstjänster i Svenska kyrkan är offentliga. Det innebär att de är öppna för alla oavsett om anhöriga önskar ha begravningen i enskildhet eller inte.

Kremationsbegravning

  1. Klockringning
  2. Inledningsmusik på orgel. På många håll står församlingen upp då anhöriga intar sina platser.  
  3. Möjlighet till solosång eller solomusik.
  4. Psalmsång
  5. Griftetal med bön
  6. Överlåtelsen. Församlingen står. Prästen tecknar korstecknet över kistan eller låter mull tre gånger falla på kistan. 
  7. Bibelläsning
  8. Psalmsång
  9. Begravningsbön med Fader vår/Vår Fader
  10. Psalmsång
  11. Avsked. Anhöriga tar farväl vid kistan, varefter de återtar sina platser. Övriga går i tur och ordning fram och tar farväl varefter de återtar sina platser. Eventuella tal hålls.  
  12. Slutbön följd av Välsignelsen
  13. Möjlighet till solosång eller solomusik.
  14. Avslutningsmusik
  15. Anhöriga lämnar kapellet, övriga följer efter. Kistan lämnas kvar i kapellet. 
  16. Klockringning i enlighet med lokala seder.

Jordbegravning med avsked vid graven 
Från 1-9 samma som för kremationsbegravning

   10. Välsignelsen
   11. Psalmsång
   12. Möjlighet till solosång eller solomusik.
   13. Kistan bärs ut under orgelmusik. Närmast anhöriga går direkt efter kistan till graven, följda av övriga närvarande.
   14. Kistan sänks i graven
   15. Farväl vid graven. Närmast anhöriga går, följda av övriga närvarande, fram och lägger ner sina handbuketter i graven. Eventuella tal hålls. 
   16. Slutbön. Möjlighet till psalmsång och klockringning efter lokala seder eller anhörigas önskemål.

 /Den här kommentaren är utdaterad, men innebär kanske ändringar i beskrivningarna ovan?/

Kyrkostyrelsen antog den 23 maj 2012 ett kyrkohandboksförslag, med text och musik, för Svenska kyrkan. Förslaget ska prövas från Första söndagen i Advent 2012 till Domssöndagen 2013 i ett brett urval av Svenska kyrkans församlingar och sändas ut på remiss. När det gäller ordningen i begravningsgudstjänsten har endast smärre förändringar föreslagits bl.a. när det gäller psalmernas placering i ritualet.

Borgerlig begravning

Med borgerlig begravning menas en begravningsceremoni som inte är styrd av något regelverk. För de flesta innebär borgerlig begravning en icke-religiös begravningsceremoni, men eftersom det inte finns några regler kan ceremonin även innehålla religiösa inslag. Innehållet styrs av de efterlevandes och den avlidnes önskan.

Vem kan begravas borgerligt?
Vem som helst kan begravas borgerligt i Sverige, även den som tillhör Svenska Kyrkan eller något annat samfund. Det vanligaste är dock att den avlidne i livstiden själv önskat en borgerlig begravning och dessutom visat det genom att inte tillhöra vare sig Svenska Kyrkan eller något annat samfund.

Det förekommer också motsatt att den som lämnat Svenska Kyrkan ändå haft en kristen livsåskådning och därför önskat en kyrklig begravningsgudstjänst. I så fall är det oftast möjligt att tillgodose den avlidnes önskan. Dödsboet får då räkna med att betala en avgift till församlingen för präst, organist, vaktmästare och kyrkolokal.

Man får också vara beredd på att präster kan ha olika uppfattningar om lämpligheten med att någon som inte tillhör Svenska Kyrkan begravs i kyrkans ordning.

Om de efterlevande har olika uppfattningar om den dödas önskemål, kan det undantagsvis finnas möjlighet att hålla två olika begravningsceremonier, en kyrklig och en borgerlig.

Var kan man ha en borgerlig begravning?
En borgerlig begravningsceremoni kan äga rum i princip var som helst, inomhus eller utomhus.. i hemmet, i trädgården, vid stranden, vid graven, i allmän samlingslokal, i klubblokal osv. Det vanligaste och ofta enklaste är dock att utnyttja krematorie- eller begravningskapell som är öppna för alla former av begravningsceremonier. 

En borgerlig begravning kan undantagsvis ske också i en kyrka. Församlingen och prästen är i så fall de som bestämmer om kyrkorummet kan användas.

På många, framförallt mindre, orter kan det vara svårt att hitta en lämplig inomhuslokal. I så fall kan ett alternativ vara att begravningsceremoninarrangeras utomhus vid graven i samband med gravsättningen av kistan eller urnan.

Det finns inget som hindrar att en borgerlig begravningsceremoni sker efter det att kremationen ägt rum, d.v.s. att ceremonin sker vid den dödas urna. I så fall kan ceremonin ske inomhus med gravsättning i direkt anslutning eller också sker hela ceremonin vid graven. 

Att ha en ceremoni endast vid urnan och inte vid kistan kan dock känslomässigt och sorgepsykologiskt bli annorlunda för de efterlevande, så det kan vara bra att tänka en gång extra innan man väljer det alternativet.

Vem leder en borgerlig begravning?
Den som leder en borgerlig begravningsceremoni kallas begravningsförrättare eller officiant.  Det finns inga formella krav på en officiant utan det kan till exempel vara en familjemedlem, en släkting, eller en god vän.  På många orter har kommunen utsett borgerliga begravningsförrättare som man kan anlita, oftast mot betalning. Även inom Fonus finns utbildade borgerliga officianter.

Officiantens uppgift är att se till att det i förväg uppgjorda programmet följs. Officianten kan exempelvis presentera programmet, hålla minnestal, läsa dikter, sjunga och spela musik. Ibland kanske programmet kräver fler medverkande som solist och musiker.  Förutom officianten behövs också en värd för arrangemanget. Värdens uppgift brukar bland annat vara att hälsa välkommen, bjuda in till minnesstunden och hålla i minnesstunden.

Minnestal på en borgerlig begravning
Minnestalen på en borgerlig begravning följer, precis som ceremonin i sin helhet, inget speciellt mönster. Tal kan hållas både av officianten, de närmaste och övriga gäster. Officianten är den som håller ”huvudtalet”. Det kan vara en levnadsbeskrivning, särskilt betydelsefulla händelser ur den avlidnas liv, tröstande ord till de efterlevande, tankar om livet efter döden, framtidshopp, dikter o.s.v.

Precis som allt annat i programmet bör också talen vara inplanerade under ceremonin eller på minnesstunden eller både-och. Det är en fördel om talen är föranmälda så att officianten kan presentera talaren.

Sång och musik och lyrik
På en borgerlig begravning finns inga begränsningar av vilken musik som kan spelas eller vilka sånger som kan sjungas.  Om begravningen sker i ett begravningskapell finns möjlighet att få orgelmusik och orgelackompanjemang. Förutom att ordna sång och musik med hjälp av vänner eller genom begravningsbyrån finns alltid möjlighet att spela upp inspelade stycken på en musikanläggning. Fonus tillhandahåller förslag på lämplig sorgemusik och har tillgång till noter om man så önskar.

Ett annat inslag i programmet kan vara att officianten eller någon annan  läser en eller flera. Är man osäker på diktvalet har Fonus hjälp till med förslag. Begravningsbyrån brukar också ha lyriksamlingar som man kan låna hem.

Här kan du se exempel på hur borgerliga begravningar kan ordnas.

Olika religioner och kulturer

I dag finns ett stort antal olika religioner och samfund representerade i det svenska samhället. På Fonus finns kunskap och erfarenhet av att ordna begravningar utifrån alla önskemål baserade på religion och livsåskådning.

Här kan du läsa mer om hur olika trossamfund och kulturer ser på död och begravning.

Klädsel vid begravning

Även om klädetiketten inte betyder lika mycket idag som för ett halvt sekel sedan är det självklart att vi klär oss lite finare i vissa sammanhang.  Begravningen är ett sådant tillfälle när det kan kännas bra att anstränga sig lite kring klädvalet.  Regelerna för  formella begravningsklädsel beskrivs nedan, men som anordnare av begravningen har man naturligtvis möjligheter att påverka klädvalet med hänsyn till den dödes önskemål eller sina egna.

Informera om önskemål på klädsel

Om man har önskemål om gästernas klädsel, eller helt enkelt vill tala om att man inte ställer några krav på formell klädsel, kan det vara bra att meddela detta i dödsannonsen.

Om man inte har några krav på sorgkläder skriver man ”Valfri klädsel” i annonsen. Vill man att gästerna ska klä sig enhetligt, men inte i sorgkläder, kan man skriva ”Ljus klädsel”.  Mer specifika önskemål kan till exempel vara: ”Bär gärna något rött".

Mannens klädsel

Korrekt klädsel för män vid begravning är svart kostym, svarta skor och strumpor, vit skjorta och vit alternativt svart slips. Som ytterplagg bärs svart rock, svarta handskar och vit halsduk.

När det gäller färgen på slipsen är regeln att de närmaste bär vit slips och övriga svart slips.

Gränsen mellan vilka som är närmast och vilka som är övriga kan vara svår att dra och får allt som oftast avgöras från fall till fall. Som närmast sörjande räknas i vart fall make, föräldrar och far- och morföräldrar, barn och barnbarn samt syskon och syskonbarn till den avlidne. Även makar till de närmaste räknas till de närmastes krets liksom ibland även andra släktingar beroende på deras relation till den avlidne.

Man kan också tillhöra de närmaste utan att vara varken släkt, gift eller ingift, exempelvis sambo, särbo, partner, bonuspappa, bonusbarn, plastfarfar och liknande. Även för dessa kan det kännas rätt att markera sin närhet genom att bära vit slips.

Kvinnans klädsel

Korrekt klädsel för kvinnor kan vara svart klänning eller dräkt, svarta strumpor, svart hatt eventuellt med sorgflor, svart sjal, svart kappa med vit halsduk eller scarf. Idag förekommer också svart kjol eller svarta byxor med svart eller vit blus. Har man inte möjlighet att klä sig svart så är alternativet grått, mörkblått eller andra mörka/diskreta färger.

Barnens kläder

Barn kan ha sina finkläder på sig oavsett färg.

Sorgband

Sorgband som förr bars av de närmaste används idag mycket sparsamt. I förekommande fall bärs det på vänster rockslag eller på motsvarande plats på kavaj eller kappa. Vanligare är däremot ett bredare sorgband i sportsammanhang då någon i laget har avlidit. Vid match eller tävling bär laget då sorgbandet på vänster arm.

Placering i kyrkan/kapellet

Inom Svenska kyrkan, liksom inom andra samfund, är det vanligt att familj och släkt sitter på en sida i kyrkan eller kapellet och vänner och bekanta på den motsatta sidan.

Vilken sida som är "anhörigsidan" varierar mellan olika kyrkor och kapell. På de flesta håll i Sverige är den högra sidan sett bakifrån "anhörigsidan", men säkrats är att kontrollera med vaktmästare eller begravningsbyrå.  

Läs mer här om bakgrunden till att anhöriga och vänner sitter på olika sidor i kyrkan eller kapellet!

Programkort

Programkort vid begravningen kallas ibland också tryckta program, agendor eller psalmkort. De ger både begravningsgäster och anhöriga information om vad som sker under begravningsceremonin och gör att det blir lättare att följa med i ceremonin.

Programmen blir också ett minne från begravningen som den som vill kan spara. Även för de som saknade möjlighet att själva komma till begravningen uppskattar ofta att få ett programkort som minne.

Begravningsbyrån kan hjälpa dig att utforma och trycka korten och ser till att de delas ut på begravningsdagen.

Innehåll och form

Ett programkort kan utformas fritt efter tycke och smak. I ett dubbelvikt kort kan ordningen i begravningsceremonin beskrivas på mittuppslaget och många gånger skriver man också ut sångerna, om de får plats.

Framsidan kan innehålla den avlidnes namn, födelse- och dödsdatum, dag och plats för begravningsceremonin. Även namnen på de medverkande bör anges: präst, kyrkomusiker, solist, värdpar, begravningsbyrå samt plats för minnesstunden.

Minnesstund

Minnesstunden

Minnesstunden är en viktig del av begravningen och följer ofta direkt efter begravningsceremonin. Den ger möjlighet att träffa andra personer som på olika sätt umgåtts med den bort­gångna och dela med sig av såväl glada som mer allvarliga minnen.

Minnesstunden är en viktig del i sorgebearbetningen och precis som andra sammankomster behöver den förberedas. Nedan finns några saker som kan vara bra att tänka på. Om man inte orkar eller hinner ordna själv kan begravningsbyrån hjälpa till med både råd och arrangemang. 

Lokalen

På många orter finns det församlingshem, caféer och restauranger som är möjliga att boka för en minnesstund.  Begravningsbyrån känner till vilka lokaler som är lämpliga och tillgängliga och kan hjälpa dig med valet. Om gästerna inte är för många är hemma hos en av de anhöriga naturligtvis ett bra alternativ, som ofta blir personligare än en allmän lokal.

Menyn

Vad man bjuder på under minnesstunden beror bland annat på vilken tid på dagen det är. Kaffe och tårta eller liknande passar bra på eftermiddagen. Är minnesstunden vid lunchtid passar det bättre med något matigare, t.ex. soppa, sallad eller buffé med kallskuret.  När man väljer dryck och förtäring kan det vara en idé att tänka på hur den avlidna skulle ha valt och anpassa efter det.

Även om man är hemma är catering ett alternativ till att göra allting själv.

Dukning och servering

Om minnesstunden ordnas hemma är det kanske naturligt att förbereda dukning och servering inför begravningen. Men även om man är i en annan lokal och inte själv har hand om det praktiska kan det vara bra att gå igenom dukning och servering med personalen så man får det som man vill ha det. Kanske finns det också möjligheter att påverka möbleringen av lokalen utifrån vad man tycker ser trevligast ut och hur gästerna ska placeras.

Dekorationer

Blommor eller andra dekorationer som anknyter till den avlidna kan bidra till att miljön blir personligare, särskilt om minnesstunden hålls i en hyrd lokal.

Placering av gästerna

I vissa fall, t.ex. om det är många gäster, kan det vara bra att göra en placeringslista. Det underlättar för gästerna och de närmast anhöriga kan välja om de vill sitta tillsammans eller sprida ut sig på olika bord.

Minnesbord

Ett minnesbord bidrar också till att minnesstunden känns personligare. På bordet kan man t.ex placera fotografier, blomsterhyllningar, minnesadresser och kanske även en gästbok.

Program

Även om det låter formellt så kan det vara bra att tänka igenom de olika programpunkter som ska finnas med under minnesstunden: ta emot gästerna, placera dem, hälsa välkommen osv. Vet man att det kommer hållas tal är det bra att ha en idé om när de passar bäst in. Andra exempel på programpunkter som behöver förberedas är inspelad eller levande musik, diktläsning och fotografering.

Värd för minnesstunden

Att utse en värd för minnesstunden kan kanske också låta som överdrivet formellt, men det underlättar  ofta om det finns någon som ansvarar för att programmet följs. Det gäller inte minst om man är i en lokal som är hyrd under en begränsad tid så man är säker på att allt hinns med utan att det känns stressigt.

Exempel på utformning av minnesstund

En minnesstund kan till exempel se ut på följande vis.

Dukning
Vid småbord med vita dukar och blå sevetter (8 personer per bord)

Dekorationer
Låga blomsteruppsättningar på varje bord samt på minnesbordet i egna Waldemarsuddekrukordär rosor och fresia ska ingå.

Meny
Kaffe, the, kanelbullar, småkakor samt hallontårta från Norra Bergets Café samt sockerkaka och bruna bröd som familjen bakar enligt mormors recept. Till detta serveras hjortronlikör, som mormor älskade.

Minnesbord
Med några gamla och nya foton och gästbok(blad) samt gåvor och blomsterhälsningar som byrån får ordna i minnesalbumet. Blomsteruppsättning med ljus i den stora Waldemarsuddekrukan.

Värd
Begravningsbyråns representant Charlotta Andersson. Värden sätter placeringslistan, ser till att alla hittar sina bord, hälsar välkommen, ber gästerna presentera sig själva för de övriga runt bordet. Presenterar prästen, fotografen och de olika programpunkterna, ser till att gästboken cirkulerar och ordnar taxi efteråt till de som önskar. Värden uppmuntrar några att presentera sig och berätta på vilket sätt man känt mormor. Det sker genom att gå runt till de olika borden. (Harry, Harald och Millan m.fl. vidtalas enligt önskemål från familjen.) 

Diktläsning
Det kom ett brev av Per Lagerkvist
Det flög en mås över Stockholms ström ur Önnemo
(Barnbarnet Karl läser dikterna, annars värden.)

Placering
Alma vid ett bord.
Britta och Bosse vid ett bord.
Svea och barnen vid ett bord.
Övriga placeras vid bord enligt lista.

Fotografering
Sture, en god vän till familjen, har ansvar för att fotografera.

 

 

Tackkort

Om tackkort

Det brukar höra till god ton att tacka för kondoleansen, blommorna och minnesgåvorna till begravningen eller annan visad uppmärksamhet i samband med ett dödsfall och begravning. Ibland kan ett telefonsamtal vara tillräckligt eller några ord nästa gång man träffas.

Vill man sända ett tackkort som ett bevis på den närmast anhöriges eller de anhörigas uppskattning kan det utformas formellt eller mer fritt beroende på både mottagare och avsändare.  Du hittar exempel på formuleringar under länken ovan, Texter på tackkort.

Texter på tackort

Här är några kompletta förslag för texter på tackkort. Längre ner finns ett antal förslag på textdelar som kan kombineras på olika sätt utifrån dina önskemål.

  • För allt vänligt deltagande i min stora sorg framföres härmed mitt varma tack.
  • Tack för all omtanke som visats oss i vår sorg. Tack också för personligt engagemang, alla blommor och minnesgåvor som har bidragit till att hedra minnet av NN, vår mamma (pappa, moster, kära).
  • Ett varmt tack för alla bevis på vänlighet
    och deltagande i min stora sorg samt för alla vackra blommor.
  • Tack snälla du för din omtanke och för blommorna till pappas begravning.
  • Tack för blommorna och omtanken vi fick när mamma dog. Vi uppskattar verkligen din vänskap och ditt engagemang.

Textdelar som du kan sätta ihop till ett lämpligt meddelande

DEL I
För allt vänligt deltagande …
För den vackra blomstergärden (de vackra blommorna) (och alla minnesgåvor) …
För visad vänlighet och omtanke …
För all vänlighet och visat deltagande …
För visad vänlighet och (allt) deltagande…
För visad vänlighet och varmt deltagande…
För visad omtanke och för alla blommor och minnesgåvor…
Ett varmt tack för alla bevis på vänlighet
och deltagande …

DEL II
…i min (vår) (stora) sorg,
…i sorgen vid NN:s bortgång,
…i sorgen efter NN,
…för minnesgåvor samt alla vackra 
    blommor vid båren,
…som visats oss i vår stora sorg 
…i min (vår) stora sorg samt för alla 
    vackra blommor (den vackra
    blomstergärden)

DEL III
…framföres (härmed)
…framför (jag, vi)
…ber jag (vi) att få framföra
…vill jag (vi) framföra
…får jag (vi) framföra

DEL IV
…mitt (vårt) varma tack.
…ett varmt tack.
…ett innerligt tack.
…mitt (vårt) varma och innerliga tack.
…tackar jag (vi) varmt och innerligt.

Kremering, jordbegravning, val av grav

Val av jordbegravning eller kremering

En viktig fråga att ta ställning till är jordbegravning eller kremering. Med jordbegravning menas att kistan med den avlidne sänks ner (gravsätts) i en grav. Med kremering eller eldbegängelse menas att den avlidne i sin kista bränns till aska. Därefter gravsätts askan.

Om den döde haft önskemål i den här frågan ska detta enligt begravningslagen följas. Om det inte finns några önskemål är valet upp till de närmast anhöriga.

 I Sverige kremeras ca 80 % (siffror från år 2013) av de avlidna. I storstäderna är siffran högre och på landsorten något lägre.

Gravsättning av kista

Vanligast i Sverige är kistgravar nedgrävda i jord, men även gravkammare av olika slag förekommer även om de är ovanliga. Begravningsceremonier med åtföljande kistgravsättning kallas ofta jordbegravning.

Vid jordbegravning är det vanligast att begravningssällskapet, i direkt anslutning till ceremonin, följer den avlidne till graven och deltar i gravsättningen.

Sänkningen av kistan i en jordgrav sker med hjälp av band (s.k. bårlist, sänklist, sänkband eller bårlina). De som sänker kistan kan vara släkt och vänner eller ett bärarlag från den förening eller det samfund (exempelvis Svenska kyrkan) som den döda tillhörde. Sänkningen kan också ske av ett inhyrt bärarlag eller genom kyrkogårdsförvaltningens (huvudmannen för begravningsverksamheten) försorg. 

Vem svarar för bärarkostnaden?
Anhöriga får, om de vill, ordna bärning och sänkning själva. Det kan ske med bärare inom familjen/vänkretsen eller genom medlemskap i någon organisation/samfund som i medlemsförmånerna har bärning av kista. Ett sådant samfund är Svenska kyrkan som erbjuder sig att bära och sänka förutsatt att ceremonin sker i Svenska kyrkans ordning.

I övrigt är det kyrkogårdsförvaltningen (huvudmannen för begravningsverksamheten) som enligt Begravningslagen har skyldighet att bära och transportera kistan från det att kistan kommit till huvudmannen och fram till och med gravsättningen. Huvudmannen ska därmed också bära ut kistan till graven och sänka kistan. Kostnaden belastar begravningsavgiften. 

I de fall huvudmannen bär och sänker bestämmer huvudmannen också kvalitén på bärningen. Det kan innebära att en begravningshuvudman på en ort bär och sänker på traditionellt sätt med ett välekiperat bärarlag i anslutning till begravningsceremonin. På en annan ort kan det innebära att arbetsklädda kyrkogårdsarbetare sänker ner kistan först dagen efter ceremonin eller t.o.m. senare. 

Kremering

Kremeringen sker normalt någon eller några dagar efter begravningsceremonin. Därefter ska askan föras över till urnan samt transporteras till gravsättningsplatsen. Gravsättningen bör därför planeras in tidigast 7 till 10 dagar efter ceremonin, men det brukar också vara möjligt att ordna med gravsättningen tidigare om det är ett önskemål. Man kan också vänta med gravsättningen, regeln är att den ska ha skett inom ett år efter kremeringen.  De efterlevande är vanligtvis inte med vid kremationen.

Enligt Begravningslagen ska kremering ske snarast möjligt och senast en månad efter dödsfallet.

Läs mer om kremering under frågor och svar.

Blommor och dekorationer
Efter ceremonin vid en jordbegravning följer vanligtvis blommorna med ut och dekoreras kring graven i samband med gravsättningen.  Vid en kremationsbegravning finns andra möjligheter. På många platser är det möjligt att lägga ut blommorna utanför ceremonilokalen där de får ligga några dagar. På vissa ställen, framförallt utanför krematoriekapellen, finns särskilda  kransgårdar där både kransar, buketter och kistdekorationer läggs ut på samma sätt. Ytterligare en möjlighet är att låta lägga ut blommorna på graven, förutsatt att sådan finns och att där är plats nog. I Stockholmsområdet förekommer också att blommorna måste kastas efter ceremonin p.g.a. platsbrist. 

Oaktat vad som sker med blommorna finns möjlighet att ta vara på banden och korten med hälsningarna för att senare låta dem följa med urnan i graven.

Gravsättning av aska

Efter kremering finns många olika alternativ att gravsätta askan; grav i jord avsedd för endast urnor, grav ursprungligen avsedd för kistor, kolumbarier (nischer), urn- eller gravkammare (gravrum i eller ovan jord), nedgrävning eller utströende i minneslund (anonym gemensamhetsgrav), askgravar (ofta enkla gravar för aska utan urna) samt utströende på annan plats än begravningsplats (efter tillstånd av länsstyrelsen).

Oftast sker gravsättningen i närvaro endast av de närmast anhöriga eller släktingarna. Det är dock inte ovanligt att många fler deltar, exempelvis om begravningsplatsen ligger långt ifrån den ort där ceremonin skedde. Då kanske det var många som inte hade möjlighet att närvara vid begravningsceremonin men som istället vill hedra den avlidna vid gravsättningen.

Gravsättning i urngrav

Vill man planera gravsättningen finns många alternativ när det gäller utsmyckning och andra detaljer som förhöjer stundens värde. Begravningsbyrån kan hjälpa dig med råd och även vara med under ceremonin för att ta hand om det praktiska. Läs mer under frågor och svar.

Gravsättning i minneslund

På de flesta begravningsplatser finns en minneslund. Minneslunden är gravområde där askor gravsätts anonymt, dvs det går inte att få veta var i minneslunden en viss aska finns. Anhöriga får därför inte heller vara närvarande vid gravsättningen, i vart fall inte så nära att den exakta platsen kan kännas igen.

Gravsättning i en minneslund kan ske på olika sätt beroende på de bestämmelser som den lokala kyrkogårdsförvaltningen har. I många minneslundar tillåts endast nedgrävning av askan, i andra minneslundar förekommer i huvudsak utströende av askorna. I några minneslunder får anhöriga välja mellan utströende, nedgrävning och gravsättning av askan i en förgänglig urna.

Utströende av aska

Det är enligt Begravningsförordningen (SFS 1990:1147) möjligt att strö ut askan efter en avliden på annan plats än begravningsplats. Precis som vid gravsättning av aska kan det vara bra att planera hur utströendet ska gå till så det blir en ceremoni som känns bra både med hänsyn till den avlidne och dem som närvarar.

Om man ska strö ut aska över vatten finns det mer information om detta här: Att tänka på inför planeringen av utströende över öppet vatten med båt.

Begravningsbyrån kan förstås hjälpa till med planeringen och ser också till att askan överlämnas i ett för tillfället lämpligt emballage eller en urna. Oftast sker utströendet av efterlevande själva men givetvis kan byrån assistera även med det.

Vid utströende av aska  krävs det tillstånd från länsstyrelsen i det län där askan ska strös ut.  Tillstånd ges om den plats där askan skall strös ut är lämplig och om det är uppenbart att man kommer att hantera askan på ett pietetsfullt sätt.  

Länsstyrelserna i landet har olika praxis beroende på natur och befolkningstäthet. I Stockholms län ges i första hand tillstånd för utströende över vatten i Mälaren och i Stockholms skärgård. Kravet är här oftast att utströendet sker minst 1000 meter från närmaste land. 

På många andra orter ger man i regel tillstånd till utströende av aska både över land och vattendrag. Däremot ger man så gott som aldrig tillstånd för att strö ut askan på tomtmark eller på mark som ofta trampas av människor.

Ansökan om tillstånd kostar inget och efter utströendet får den som gravsatt askan intyga att askan strötts ut i enlighet med tillståndet. Ansökan om tillstånd kan ske först efter dödsfallet.

Gravsättning i kolumbarium

Kolumbarium är en nisch för förvaring av urnor med aska i, en skötselfri gravplats som tillhandahålls av vissa församlingar. De är vanligen inomhus, i stenväggarna under kyrkor eller i särskilda lokaler vid kyrkor/kapell, men finns också utomhus i så kallade urnmurar. I Sverige är nischerna slutna, utomlands förekommer även öppna nischer.

Planeringen av en gravsättning i ett kolumbarium kan vara liknande den för gravsättning i urngrav. Förutsättningarna kan dock vara lite annorlunda beroende på platsen så hör efter med begravningsbyrån om vad som är lämpligt.

Dela eller flytta askan

Askan efter en avliden får delas, om länsstyrelsen ger tillstånd till det. Ett sådant tillstånd kan utfärdas om:

1. det finns synnerliga skäl för det,
2. en del av askan ska gravsättas utomlands, och
3. det är uppenbart att man kommer att hantera askan på ett pietetsfullt sätt. (Begravningsförordningen 31§)

Med synnerliga skäl har tills helt nyligen avsetts endast religiösa skäl. Exempelvis när en del av askan ska gravsättas i ett land med stort inslag av hinduistisk och buddhistisk religion och där delning av aska inte är ovanligt. Nyligen har dock Kammarrätten i Stockholm slagit fast att med särskilda skäl även avses den avlidnes uttryckliga önskemål, dennes starka anknytning till det andra landet samt dennes täta anknytning till sina släktingar där.

På Fonus får du hjälp med att formulera ansökan om delning av aska. 

Tiden mellan dödsfall och kremering/gravsättning

Lagen
Begravningslagens 5 kapitel får nytt innehåll den 1 maj 2012:

10 § Stoftet efter en avliden eller en dödfödd som avses i 2 kap. 3 § första stycket ska kremeras eller gravsättas snarast möjligt och senast en månad efter dödsfallet.

Skatteverket får dock medge anstånd med kremeringen eller gravsättningen, om det finns särskilda skäl för det.

Om stoftet inte har kremerats eller gravsatts inom föreskriven tid, ska Skatteverket undersöka anledningen till dröjsmålet och, om det behövs, underrätta den kommun som avses i 2 §. Lag (2012:133).

Begravningsceremonin
Den som avlider från och med den 1 maj ska enligt begravningslagen kremeras/­gravsättas senast en månad efter dödsfallet. I normalfallet innebär det att även begravningsceremonin måste ske senast en månad efter dödsfallet.

Vid en kremationsbegravning är det nödvändigt att ceremonin sker med någon dags marginal så att kremering hinner ske inom den lagstadgade månaden.

Särskilda skäl för anstånd 
Anstånd ska begäras hos Skatteverket om tiden mellan dödsfall och kremering/ gravsättning riskerar att överskrida en månad. Anstånd medges endast om det finns särskilda skäl för det. 

Särskilda skäl kan vara:

- att anhöriga är oeniga om kremering ska ske eller om gravsättningen
- att medling pågår
- att tvist prövas av länsstyrelsen
- att frågan om kremering eller gravsättning har lämnats över till kommunen
- att anhörig på grund av sjukdom är förhindrad att ordna med gravsättningen i tid
- att gravsättning av familjemedlemmar ska ske vid en gemensam förrättning
- att rättsmedicinsk undersökning pågår
- att den avlidna har donerat sin kropp till forskningsändamål

Ansökan om anstånd
Ansökan om anstånd ska inges till Skatteverket. Ansökan kan göras av anhöriga, närstående eller av annan som ordnar med begravningen. Ansökan kan göras av begravningsbyrån i egenskap av ombud för dessa. Ansökan kan ske skriftligen eller muntligen.  

Begravningskostnader

Vad kostar en begravning?

En begravning i Sverige kostar vanligtvis mellan 20 000-25 000 kronor, men kostnaden kan bli både betydligt lägre och betydligt högre beroende på begravningens omfattning.  Behövs gravsten tillkommer priset för en sådan, normalt 7 000-10 000 kr, men kostnaden kan naturligtvis bli högre beroende på storlek och utformning.  Till detta ska läggas kostnad för bouppteckning, om de anhöriga inte själva kan eller vill göra den. En bouppteckning kostar normalt  8 000-12 000 kronor, även om både lägre och högre kostnad förekommer.

Prisskillnaden mellan olika begravningar beror bl.a. på storleken på dödsannonserna, kvalitén på kistan, dekorationerna på kistan och i kapellet, antalet gäster och menyn på minnesstunden. Även extra sång och musik, hur långt kistan ska transporteras och tryckta programkort mm påverkar priset. 

Kostnadsmässigt behöver det inte vara någon skillnad mellan en kremationsbegravning och en jordbegravning. Inte heller mellan en begravning i Svenska kyrkans ordning och en borgerlig begravning.

När man beställer en begravning hos Fonus får man alltid en specificerad prisuppgift med sig hem efter besöket. Vi erbjuder också stora möjligheter att ändra beställningen under handläggningstiden. När fakturan så småningom kommer blir den ingen överraskning utan allt ska stämma med det man kommit överens om.

För att beskriva skillnaden mellan olika begravningsarrangemang har vi, förutom prislistan, tagit fram tre vanliga exempel på hur en begravningsfaktura kan se ut. Priserna skiljer sig lite mellan Stockholmsområdet och övriga landet.

Prislista i Stockholmsområdet. (442,7 kB)

Prisexempel i Stockholmsområdet (25,3 kB)

Prislista övriga landet. (399,4 kB)

Prisexempel i övriga landet (25,3 kB)

Vem betalar begravningskostnaden?

Samhällets ansvar
Många kostnader som uppstår i samband med någons död betalas via skatter. Kostnader för omhändertagandet av den avlidne, transport till bårhus och förvaring fram till hämtning för kistläggning och svepning är kostnader som sjukvården: kommun eller landsting, ofta men inte alltid, svarar för. Om dödsfallet blir föremål för en polisutredning svarar polismyndigheten för samma kostnader. Om den avlidne blivit remitterad till vård utanför det egna landstinget svarar landstinget för hemtransport efter dödsfallet.

Begravningsavgift och kyrkoavgift
Alla betalar begravningsavgift via skattsedeln. Den täcker kostnader för kremation, ceremonilokal, gravplats under 25 år och vissa transporter m.m. Den som är medlem i Svenska kyrkan får genom sin kyrkoavgift tillgång till kyrkolokal med präst och musiker. Motsvarande gäller vanligen också medlemmar i andra trossamfund.

Försäkringar
Ofta faller försäkringar ut vid dödsfall. Det kan t.ex. vara begravningsförsäkringar, traditionella livförsäkringar, åtaganden från arbetsgivare och fack, olycksfalls- och reseförsäkringar liksom vissa hemförsäkringar.

Dödsboets ansvar
Kostnader som dödsboet eller den avlidne svarar för är t.ex., kista, urna, vissa transporter, sång och musik, blommor och utsmyckningar, program och tackkort, dödsannonser, minnesstund samt begravningsbyråns arbete.

När dödsboet saknar tillgångar
När dödsboet saknar tillgångar kan ansökan till kommunen om ekonomiskt bistånd göras. Läs mer om detta under "Bidrag till begravningen".

Bidrag till begravningen

Saknar dödsboet tillgångar helt eller delvis, ger kommunen ekonomiskt bistånd till en värdig begravning. Hänsyn tas då till allmänt vedertagna begravningstraditioner och olika religiösa och etniska gruppers speciella önskemål. Den avlidnes och de anhörigas önskemål beträffande formerna för begravningen bör respekteras, om kostnaden är skälig. 

Socialstyrelsens rekommendation är att det ekonomiska biståndet bör motsvara kostnaden för en begravning i Sverige och i regel inte vara högre än ett halvt basbelopp. Förutom kostnader för det som hör samman med att ta hand om stoftet och begravningsakten, bör biståndet även kunna omfatta kostnad för gravsten med inskription och transport till gravplats i Sverige. I allmänt vedertagna begravningstraditioner får även anses ingå viss blomdekoration och en enklare förtäring för en mindre krets av sörjande. Däremot ingår inte merkostnader för transport till utlandet och begravning utomlands.

Ansökan görs till socialtjänsten
Rätten till bistånd till försörjning och livsföring i övrigt, dit begravning räknas, står inskriven i socialtjänstlagen. Ansökan görs till socialtjänsten som nås via kommunen där den avlidne vistades.

Betala inga räkningar!
Vid sin bidragsbedömning tar socialtjänsten hänsyn till vilka tillgångar som fanns på dödsdagen, d.v.s. innan eventuella skulder betalats. Inga räkningar  bör därför betalas förrän det är klarlagt att tillgångarna först täcker begravnings- och boupptecknings- kostnaderna. Kostnader för begravning och bouppteckning är alltså prioriterade skulder.

Begravning av barn
I en förälders försörjningsskyldighet ligger ett ansvar att efter förmåga stå för kostnaderna för ett barns begravning. Det innebär att om dödsboets tillgångar inte räcker till begravningskostnaderna så avgör föräldrarnas ekonomi om bistånd kan utgå.

Om socialtjänsten nekar bistånd
Dödsboet har alltid rätt att ansöka om bistånd till begravningen. Socialtjänsten är skyldig att pröva en sådan ansökan och lämna ett skriftligt beslut i ärendet. Beslutet ska vara försett med en uppgift om hur man överklagar, en s.k. besvärshänvisning. Vid synpunkter på hanteringen av ärendet eller bemötandet kan man också vända sig till Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) som har tillsyn över socialtjänsten. Deras uppgift är bl.a. att informera, ge råd och svara på frågor från allmänheten om socialtjänsten.

Överklagande
Är man inte nöjd med kommunens beslut kan man överklaga till Förvaltningsrätten. Ett överklagande ska göras skriftligt. Någon särskild blankett behövs inte och överklagandet kan göras mycket enkelt. Behöver man hjälp med överklagandet är socialtjänsten skyldig att ge den hjälpen. Överklagandet skickas till det socialtjänstkontor som beslutat i ärendet och ska inkomma till socialtjänsten senast tre veckor efter att man fick beslutet. Socialtjänsten bedömer om beslutet ska omprövas eller inte. Om beslutet inte omprövas skickar socialtjänsten det tillsammans med överklagandet till Förvaltningsrätten för prövning. Blir man missnöjd också med Förvaltningsrättens beslut kan man gå vidare till Kammarrätten och slutligen till Högsta förvaltningsdomstolen.

Försäkringsutredning

I samband med ett dödsfall är det bra att vara medveten om att försäkringar inte alltid betalas ut med automatik från försäkringsbolag.  De försäkringar som vanligtvis bör följas upp är eventuella avtalsförsäkringar tecknade via arbetsgivaren, fackliga försäkringar eller individuella försäkringar såsom grupplivförsäkringar, trafik- och hemförsäkringar samt begravningsförsäkringar.

Om du känner dig osäker på vilka försäkringar den avlidna hade kan det vara en bra idé att diskutera frågan med din kontakt på Fonuskontoret.  Fonus har specialister på försäkringsområdet som kan bedöma om det finns anledning att göra en särskild försäkringsutredning. 

Om efterlevande inte kan enas

Olika uppfattningar

Det händer att de efterlevande har olika uppfattningar om hur begravningen skall ske. En vanlig situation är när den avlidna efterlämnar vuxna barn och maken är avliden sedan tidigare. Den senast avlidna har därefter inlett ett nytt förhållande och skaffat ny make eller sambo. Barnen kan då ha uppfattningen att den avlidna ska vila i familjens grav och den nya maken eller sambon vill att den avlidna ska vila i en ny grav.

En annan vanlig situation är när efterlevande, exempelvis två barn, har uppfattat den avlidnas önskemål på olika sätt. En menar att den avlidna önskat jordbegravning och den andre menar att den avlidna ville kremeras.

Fråga kan också uppstå om vem som ska ordna och beställa begravningen.

Medverkan av utomstående

Om tvisten inte kan lösas mellan parterna krävs medverkan av någon utomstående. Begravningsbyrån kan hjälpa till genom att berätta hur andra har löst motsvarande tvister. Även en präst eller en gemensam god vän kan medverka till en lösning.

Huvudmannen som medlare
Om tvisten ändå inte kan lösas finns möjlighet att enligt lag (Begravningslagen 1990:1144, 5 kap, 3-4§§) hänskjuta tvisten till huvudmannen för begravningsverksamheten (församling, kyrkogårdsförvaltning eller motsvarande). Huvudmannen ska då på begäran av minst en av de efterlevande medla mellan parterna.

Observera att medling av huvudmannen måste gälla tvist om kremering eller gravsättning. Oenighet om exempelvis val av kista eller var begravningsceremonin ska äga rum måste parterna lösa sinsemellan.

Om parterna enas, ska huvudmannen fastställa deras överenskommelse. Om enighet inte kan uppnås ska huvudmannen i stället med eget yttrande hänskjuta tvisten till Länsstyrelsen.

Länsstyrelsens uppdrag
Länsstyrelsen ska inte pröva själva tvisten utan endast pröva vem av de efterlevande som ska få bestämma om kremering eller om gravsättningen, d.v.s. ordna begravningen.

Begravningslagen, Kap 5 säger följande:
”Länsstyrelsen skall då särskilt beakta önskemål som den avlidne kan ha haft. Hänsyn skall också tas till parternas personliga förhållande till den avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller annan nära anknytning.”

Vanligtvis har Länsstyrelserna ansett en sambo mer närstående än barn som flyttat hemifrån. Make/maka anses nästan alltid som den mest närstående, men undantag finns givetvis. Skriftliga, eller på annat sätt vidimerade, önskemål från den avlidne anses också väga tungt.

Länsstyrelsens beslut får överklagas till Förvaltningsrätten vars beslut kan överklagas till Kammarrätten men då endast efter prövningstillstånd.

Begravningsceremoni, trots tvisten
Så länge det är känt att en tvist pågår får gravsättning eller kremation inte ske. Om tvisten inte gäller ceremonin kan denna givetvis ske ändå om parterna är överens om det.

Vi hjälper dig!
Vi på Fonus hjälper till att lösa tvister och förmedlar kontakt med präst, församling eller kyrkogårdsförvaltning liksom med Länsstyrelse och domstolar om nödvändigt. Vi kan också vara en länk mellan efterlevande med olika uppfattningar men tar normalt inte ställning själva, då vår uppgift är att opartiskt hjälpa till med begravningsarrangemangen på uppdrag av samtliga efterlevande eller närstående.

Vem ska ordna begravningen?

Vem som helst av de efterlevande kan ordna någons begravning; en nära anhörig, en släkting, en god vän, en sambo (Läs mer under "Begreppet sambo"), en särbo, en granne, en kurator m.fl.

Vägledningen finns i Begravningslagen som inte begränsar kretsen av efterlevande som kan ordna någons begravning. I lagtexten föreskrivs däremot att kommunen ska ordna begravningen om ingen annan gör det:

Begravningslagen
5 kap. Gravsättning och kremering
Ordnandet med gravsättning m.m.
1 § När någon har avlidit, bör hans önskan om kremering och om gravsättningen såvitt möjligt följas av den som i egenskap av anhörig eller närstående eller annars ordnar med gravsättningen.

2 § Om den avlidne inte efterlämnar någon som ordnar med gravsättningen, skall den ordnas av den kommun där den avlidne senast var folkbokförd eller, om den avlidne inte har varit folkbokförd i Sverige, av den kommun där dödsfallet inträffade.

För kostnaderna har kommunen rätt till ersättning av dödsboet. Lag (1991:496).

Dödsbodelägare har en särställning
Att ordna begravningen är en angelägenhet för dödsboet. Det förutsätts därför att det är dödsboet som formellt beställer begravningen. Den person som beställer begravningen företräder alltså dödsboet, d.v.s. samtliga dödsbodelägare.

Det förekommer att efterlevande inte kan komma överens om vem som ska ordna begravningen. Tvist om det kan uppstå exempelvis mellan tidigare barn och nuvarande sambo. Eller mellan syskon och särbo osv.

En dödsbodelägare har i praktiken företräde framför den som inte är dödsbodelägare också därför att begravningskostnaderna ska belasta dödsboet. Beställs begravningen av någon som inte är dödsbodelägare kan problem uppstå med att klara ut om begravningskostnaden är skälig och i värsta fall kan en rättsprocess bli nödvändig; den som beställt begravningen tvingas stämma dödsboet för att få betalt för sina utlägg.

Ingen begravning i hemlighet
Att ordna en begravning i hemlighet för andra lika närstående är aldrig välbetänkt. När någon avlider ska, enligt ärvdabalken, den delägare som har vårdnaden om boet, genast informera övriga delägare om dödsfallet. I normalfallet innebär det att övriga delägare ska informeras innan begravningen och kan som en följd av detta inte hållas okunniga om begravningen.

Det förekommer att de närmaste (eller den avlidna själv genom nedskrivna önskemål) vill hemlighålla dödsfallet eller i vart fall begravningsceremonin. Ofta beror det på att man önskar att begravningsceremonin ska ske utan vissa personers närvaro. Bättre än hemlighållande kan då vara att informera berörda personer om önskemålet.

En begravningsceremoni kan vara en enskild tillställning, exempelvis om det är en borgerlig begravning i en enskild lokal. Då ges endast inbjudna gäster möjlighet att delta i ceremonin. Vanligtvis är dock borgerliga begravningar offentliga vilket innebär att ingen hindras delta i ceremonin.

Om begravningsceremonin sker i Svenska Kyrkans ordning, d.v.s. är en begravningsgudstjänst, är ceremonin offentlig. Vem som helst har då möjlighet att delta i gudstjänsten förutsatt att man känner till att den äger rum. Ingen kan alltså hindras att delta i en gudstjänst enligt Svenska kyrkans egna regler. Samma regler har även de flesta andra samfund.

Det är aldrig begravningsbyråns ansvar att informera dödsbodelägare eller andra närstående om att dödsfallet har ägt rum men byrån kan naturligtvis göra det på uppdrag av den dödsbodelägare som vårdar boet (normalt beställaren av begravningen).

Text Bo Forslund

Begreppet sambo

Sambo
Begreppet sambo regleras i sambolagen.: ”Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll.” Som en allmän utgångspunkt anges i förarbetena (prop. 1986/87:1, bet. 1986/87: LU18) att det ska vara fråga om samlevnad i en inte alltför kortvarig förbindelse, vari normalt ingår sexuellt samliv, gemensamt hushåll och bostad samt gemensam ekonomi eller i vart fall ett ekonomiskt samarbete.

En sambo ska kallas till bouppteckningen där det fastställs om sambon är dödsbodelägare eller inte. En sambo är inte dödsbodelägare såvida inte bodelning begärts av egendom som omfattas av sambolagen eller ett testamente finns.

Vid bouppteckningen ska det dessutom alltid utredas om det finns egendom som ska ingå i bodelning enligt sambolagen samt om efterlevande sambon framställer en begäran om bodelning. Sambors gemensamma bostad och bohag utgör samboegendom om egendomen förvärvats för gemensam användning och inte annat följer av Sambolagens bestämmelser.

I många fall, där parterna sammanbott under lång tid, är det sambon som får anses vara närmast och som känner den avlidne bäst, precis som en äkta maka eller make. Det är därför naturligt att sambon är den som ordnar begravningen. Om sambon inte är dödsbodelägare är det dock oklokt att ordna en begravning i strid med dödsbodelägarna. Det är ju dödsboet som svarar för begravningskostnaderna.

Text Bo Forslund

Checklista inför besöket på begravningsbyrån

Det är viktigt att förstå att du och din familj inte står helt ensamma i stunden efter det att någon nära avlidit. Det första samtalet med en begravningsbyrå brukar räta ut många frågetecken om vad som händer fram till begravningen. Planeringen inför en minnesvärd begravning börjar ofta så snart du haft möjlighet att träffa övriga i familjen. Om du dagen eller dagarna efter dödsfallet bokar tid med den begravningsbyrå du väljer, kommer du att få hjälp med alla praktiska frågor som uppstår. När du ska träffa byrån är det klokt att avsätta minst två timmar för en genomgång. Här följer en lista på vad som kan vara bra att ha tänkt igenom inför mötet med begravningsbyrån:

Val av begravningsbyrå
Storlek? Rikstäckande? Hembesök? Beställning via internet tillsammans med anhöriga på annan ort? Kvalitetscertifierad? Juridisk kompetens?

Dokumenterade önskemål
Om den döda fyllt i Vita Arkivet kan du se vilka önskemål han/hon har runt begravningen?Muntligt uttalade önskemål?

De efterlevande
Vilka är de efterlevande? Begravning i enskildhet? Barn och ungdomar? Tidigare äktenskap eller relationer? Konflikt mellan anhöriga?

Personligt avsked
Tid för att se den avlidna i ordning i kistan? Fotografera? Barn bland de anhöriga? Följa med i procession till kapellet?

Val av kista och urna
Typ av kista? Storlek? Färg? Material? Bädd, inredning, eget täcke, kudde, lakan? Typ av urna? 

Klädsel i kistan
Kristen, muslimsk eller annan svepdräkt? Egna kläder, nattkläder, gångkläder, högtidskläder? Frisyr och smink? Delta i svepningsarbetet?
Lägga med något i kistan (t.ex. teckning, fotografi, smycken eller annat föremål)?

Dödsannons/tillkännagivande
Tidningar och orter? Internet? Symbol och vers? Sorgbrev och sorgkort? Nekrolog eller minnesnotis? Vilka anhöriga ska anges i tillkännagivandet?

Minnesgåvor
Önskemål från den döda? Intressen/livsgärning? Bidrag till välgörande ändamål?

Tid och plats för begravningen
Kyrka, kapell, krematoriekapell, församlingslokal, utomhus? Vid graven? Veckodag och tid (morgon, lunchtid, eftermiddag)?

Val av ceremoni
Svenska kyrkans ordning? Annat trossamfund? Borgerlig begravning?

Jord- eller kremationsbegravning
Den dödas önskemål? Anhörigas önskemål? Befintliga gravar? Släkttradition?

Präst/officiant
Församlingens präst? Präst från annat samfund? Borgerlig officiant?

Klädsel på begravningen
Mörk klädsel, formell klädsel, valfri klädsel, barnens klädsel? Meddelas i annons?

Avstämning före begravningen
Förberedelser ceremonidagen? Placeringen i kyrkan? Gå in före eller efter gästerna? Barn? Värd?

Blommor och utsmyckning
Blomsterdekoration på kistan? Annan kistdekoration? Bårtäcke? Katafalktäcke? Utsmyckning i kyrkan? Kransar/buketter? Handbuketter? Öppen kista. Förbereda gästerna.

Sång och musik
Psalmer (i samråd med präst/officiant)? Solist eller kör? Flöjt eller annat instrument? Inspelad musik?

Tryckta program
Punkter i programmet? Psalmer? Symboler? Bilder? Medverkande? Antal program?

Fanor och fanbärare
Organisation? Placering? Instruktion?

Tal på begravningen
Tänkbara talare (anmälan)? När/var?

Fotografering
Stillbildsfotograf, video, film? När fotografera/filma?

Val av kyrkogård
Hemförsamling? Uppväxtförsamling? Födelseförsamling? Släktens församling?

Val av gravplats
Jordgrav? Gravkammare? Urngrav? Urnkammare eller kolumbarium? Befintlig familjegrav (gravbrev)? Strö askan över naturmark eller vatten? Minneslund eller annan skötselfri grav? Gravskötsel?

Gravsättning vid jordbegravning
Avsked vid graven eller i kyrkan? Bära ut blommor till graven?

Gravsättning efter kremering
Tidpunkt? Transport av urnan? Vem sänker urnan? Ceremoni (tal, sång, diktläsning)? Utsmyckning? Präst/officiant?

Bärare/bärarlag
Vem bär vid bisättning/transport till kyrka/kapell? Bärarlag vid jordbegravning? Sänkning av kistan? Bärarnas klädsel/armbindel/blomma i kavajslag?

Gravsten
Material, form, storlek? Plats för flera namn? Text (födelseort, levnadsbeskrivning)?Symbol? Kompletterande text? Gravmarkör?

Minnesstund
Inbjudan i förväg? Lämplig lokal/plats? Program? Värdskap? Gästbok? Meny? Dukning och arrangemang? Barnbord? Placering och servering? Tal, sång, musik? Sånghäfte? Minnesbord?

Minnesalbum
Innehåll? Antal och till vilka? Beskrivning av begravningsakten, namn på officiant, organist, övriga medverkande? Blom- och gåvoförteckning?

Tackkort och tackannons
Tackbrev eller kort? Personligt tack? Text/bild, utformning? När och till vilka?

Bouppteckning
Tidpunkt och plats? Vilka ska kallas? Arvskifte och dödsboförvaltning? Dödsboanmälan istället för bouppteckning?

Ekonomi
Vem betalar? Försäkring? Ekonomiskt bistånd från kommunen?