Hur talar man om att någon är död?

Vid ett dödsfall är det viktigt att underrätta släkt och vänner. Det kan ske på många olika sätt:

Telefonsamtal
Vanligast och snabbast är förstås att ringa runt och berätta för dem som berörs allra mest. Kanske ber man någon eller några att ringa vidare till andra för att ytterligare påskynda tillkännagivandet eller för att man själv inte orkar tala med alla på en gång.

SMS, e-post, facebook
I stället för telefonkedjor är det numera vanligt att ett besked om dödsfallet förmedlas genom sms, e-post, facebook och andra sociala medier. Det är ett effektivt sätt att nå många med samma budskap.

Dödsannons
Dödsannonsen är fortfarande det vanligaste sättet att nå framförallt dem som man inte har daglig direktkontakt med. Dödsannonsen sätts oftast in i den dagstidning där den avlidna bodde och hade sina vänner. Många gånger vill man kanske också sätta in dödsannonsen i en tidning på annan ort, exempelvis födelseorten eller den ort där den avlidna bott länge under sitt liv. Läs mer om dödsannons under Ordna begravning.

Sorgbrev 
Ett alternativ till dödsannonsen är ett personligt utformat brev eller kort till släkt och vänner. Här kan man kanske också beskriva den avlidnes sista tid och berätta lite mer än vad som ryms i en dödsannons. Här nedan hittar du ett förslag på ett sorgbrev som du kan ladda ner i din dator och anpassa till din situation:
sorgbrev_exempel.docx (13,3 kB)

Nekrolog
En nekrolog eller en minnestext är en kort levnadsbeskrivning över den avlidna. Nekrologen skrivs av någon som känt den döde väl och införs i tidningen ganska snart efter dödsfallet.

Själaringning
Själaringningen var ursprungligen en klockringning som ägde rum för att påkalla församlingsbornas förböner när någon låg för döden. Senare och alltjämt blev det en ringning som äger rum när någon har avlidit. Man ringer för själens fromma. Rutinen var tidigare att så snart som möjligt efter dödsfallet ringa i kyrkklockan. Olika seder utvecklades runt om i landet och man ringde i olika klockor och olika länge för att skilja på ringningen för barn, kvinnor och män samt börd och ställning. Själaringningen kom att bli en kungörelse om att någon var död.

Idag har själaringningen i stort samma innebörd som bl.a. stadgas i 1686 års kyrkolag: ”Efter the Döde skal ringas intet för någon widskepelse skull, utan at ther med förkunna then Dödas afgång och vpväckia Christelige Tanckar om Dödeligheten hoos them som qvarlefwa.”

Av olika lokala skäl har dock själaringningen rationaliserats. På vissa håll lever den kvar med dagliga ringningar, på andra håll rings det en dag i veckan och på åter andra håll är själaringningen helt avskaffad.

Tacksägelse i kyrkan En söndag efter dödsfallet sker tacksägelse i kyrkan för den som varit medlem av Svenska kyrkan. Då läses den avlidnes namn upp mot slutet i den ordinarie gudstjänsten och församlingen samlas i en kort bön för den avlidne medan kyrkans klockor ringer. Anhöriga får normalt besked från församlingen om vilken söndag tacksägelse sker

Flaggning
Flaggning på halv stång sker den dag dödsfallet inträffar eller dagen efter. Flaggningen sker vanligtvis hemma hos den avlidna men kan även ske på dödes arbetsplats eller skola. Läs mer om flaggning under Ordna begravning.

Text Bo Forslund