Agenda
Synonymt med programkort.

Alba
Prästen kan ha olika klädedräkter vid en begravning: Röcklin, Alba eller Prästkappa. Alban är en vit mässkjorta med smalare skärning än röcklinet. Det svarta eller vita bandet, stolan, bärs korslagt över bröstet.

Allmän begravningsplats
Se begravningsplats.

Allmängrav
Se Allmänna linjen.

Allmänna linjen
Uttryck för gravar som grävs upp i löpande följd i en rad eller i en linje. Den som önskade en fri grav fick inte välja plats på kyrkogården utan hänvisades till en grav i den allmänna linjen, d v s till den grav som stod på tur att grävas upp intill föregående grav. Jfr varvbegravning.

Allmänna varvet
Detsamma som allmänna linjen. 

Anhöriga
Som anhörig till en avliden, räknar man oftast de personer som är släkt med den döde. Familjen (make/maka, sambo och barn) liksom föräldrar och syskon brukar man räkna som "nära anhöriga". Jämför med arvingar och dödsbo.

Anhörigsida
Den sida i kyrkan eller kapellet som de anhöriga sitter på. Till skillnad från den sida som övriga vänner och bekanta sitter på. I de flesta kyrkor eller kapell sitter anhöriga på den högra sidan och övriga på den vänstra. I vissa kyrkor eller kapell kan det vara tvärtom.

Annan ordning
Begravningsceremoni i annan, ofta religiös, ordning än Svenska Kyrkans ordning och Borgerlig begravning.

Ars moriende
Latin för konsten att dö.

Arvingar
De personer som enligt lag är berättigade till arv efter någon. Även testamentstagare.

Arvlåtare
Avliden som efterlämnar ett arv.

Arvslott
Den del av arvet som tillfaller arvingen. Jfr laglott.

Arvslottskatt
Skatt som beräknas på varje arvslott för sig.

Arvsskatt
Skatt som betalas på värdet av det man ärver. Arvsskatten i Sverige avskaffades år 2004/2005.

Arvskifte
Handling som visar vad var och en av arvingarna får som sin del av arvet. Ett arvskifte skall vara godkänt av alla arvingar för att gälla.

Arvsordning

Arvsrätt
I  Arvsberättigande enligt arvsordningen eller enligt testamente.
II Rättsområde inom familjerätten. Arvsrätten behandlar frågor om arv enligt den lagstiftning som huvudsakligen återfinns i Ärvdabalken.

Aska
Askan efter en avliden är det som blir kvar efter en kremation. Det mesta av askan består av skelettets ben. En mindre del av askan kommer från kistan. Innan askan läggs i urnan eller gravsätts i minneslund, mals eller finfördelas askan i en sk askberedare på krematoriet.

Askberedare
Maskin som finfördelar, exempelvis genom malning eller krossning, ben och aska efter en kremation. Processen sker på krematoriet innan askan läggs i urnan eller gravsätts i minneslund.

Askgrav
Begreppet är inte rättsligt definierat och skulle rent språkligt kunna vara synonymt med urngrav dvs en grav eller gravplats avsedd för aska i eller utan urna. Ordet askgrav eller askgravplats används inom vissa församlingar med betydelsen en liten skötselfri grav för aska i eller utan urna, oftast för två personer (man och hustru). En askgravplats får normalt inte förses med någon annan gravvård än den lilla namnplatta som hör till graven. Blommor och ljus placeras på särskild plats som är gemensam för alla askgravplatser. Askgravplatsen har i dessa församlingar tillkommit som ett mellanting mellan urngrav och minneslund.

Askgravplats
Begreppet är inte rättsligt definierat och skulle rent språkligt kunna vara synonymt med urngravplats dvs en grav eller gravplats avsedd för aska i eller utan urna. Ordet askgravplats används inom vissa församlingar med betydelsen en liten skötselfri grav för aska i eller utan urna, oftast för två personer (man och hustru). En askgravplats får normalt inte förses med någon annan gravvård än den lilla namnplatta som hör till graven. Blommor och ljus placeras på särskild plats som är gemensam för alla askgravplatser. Askgravplatsen har i dessa församlingar tillkommit som ett mellanting mellan urngrav och minneslund.

Askgravlund
Begreppet är inte rättsligt definierat och skulle rent språkligt kunna vara synonymt med asklund och urnlund dvs ett gravområde på begravningsplatsen för nedgrävning av askor i eller utan urna.  

På vissa begravningsplatser menas med uttrycket ett gemensamt gravområde utan gravrätt för nedgrävning av askor i eller utan urna (formellt minneslund). Gravområdet kan likt den traditionella minneslunden ha en gemensam plats för gravsmyckning och därutöver också gemensam plats för namnen på de avlidna. Skötselansvaret ligger på kyrkogårdsförvaltningen. Kan skilja sig från den traditionella minneslunden genom att anhöriga får vara med vid gravsättningen.

Askkvarn
Detsamma som askberedare

Asklund
Begreppet är inte rättsligt definierat och skulle rent språkligt kunna vara synonymt med askgravlund och urnlund dvs ett gravområde på begravningsplatsen för nedgrävning av askor i eller utan urna.  

På vissa begravningsplatser menas med uttrycket ett gemensamt gravområde utan gravrätt (formellt minneslund) för nedgrävning av askor i eller utan urna. Gravområdet kan likt den traditionella minneslunden ha en gemensam plats för gravsmyckning och därutöver också gemensam plats för namnen på de avlidna. Skötselansvaret ligger på kyrkogårdsförvaltningen. Kan skilja sig från den traditionella minneslunden genom att anhöriga får vara med vid gravsättningen.

Askspridning
Att strö ut askan efter en avliden. Utströende kan enligt Begravningslagen ske i en minneslund. Utströende av aska får också ske på annan plats än begravningsplats om tillstånd givits av länsstyrelsen. Det senare kallas i dagligt tal att strö ut eller sprida askan i naturen över sjö eller land.

Askurna
Förvaringskärl för askan efter en avliden. Kravet som de flesta kyrkogårdsmyndigheter ställer är att volymen är minst 4,6 liter. (Tom år 1999 var volymkravet 4,0 liter). Materialet i en askurna delas in i förgängligt och oförgängligt. Som förgängligt material räknas trä, träfiber, barkmassa, järnplåt och andra material som förintas inom 15 år i jord. Som oförgängliga räknas de urnor som består i jord längre tid, ibland för alltid. Oförgängliga material är exempelvis koppar, brons, keramik och marmor.

Auktoriserad begravningsbyrå
Begravningsbyrå som är medlem i och auktoriserad av Sveriges Begravningsbyråers Förbund, en branschorganisation för privatägda begravningsbyråer. Auktorisationen innebär ett antal krav, bl.a. utbildningskrav som byråerna måste uppfylla.

Avlida
Få ord har och har genom tiderna haft så många synonymer och omskrivningar som avlida, här är några:

Bita i gräset, bli jordgubbe, bli samlad till sina fäder, bryta upp och vara hos Kristus, dra ner rullgardinen, dra sitt sista andetag, dö, falla ifrån, fara ned i det tysta, fly undan såsom skuggan, få sin avlösning, ge upp andan, gå bort, gå hädan, gå in i den eviga vilan, gå med i den himmelska kören, gå till sina fäder, gå till vila i stoftet, icke vara mer, kallad till Gud, kallas hem, kasta in handduken, kila runt hörnet, kila vidare, kola, komma hem, lämna sin kroppshydda, passera gränsen, skaka av sig sitt dödliga skal, sluta, somna in, somna in i evig sömn, stolpat över, utkrävas sin själ, vandra den väg där man ej kommer åter, vandra till förskräckelsens konung, vissna bort, vända åter till jorden, vända åter till sitt stoft.

Avliden
En "avliden person" är synonymt med en "död person", "hädangången person", "bortgången" eller "avsomnad". Dvs en person som inte längre lever, som lämnat livet. Jämför med avlida.

Avsked
Den del i begravningsceremonin då efterlevande går fram till kistan och tar farväl av den avlidne. Vid avskedet kanske man säger några ord tyst till den döde eller högt så att alla hör (begravningstal). I samband med avskedet spelas ofta stilla orgelmusik och medtagna handbuketter läggs på eller vid kistan. Jfr även tyst avsked och defilering.

Upp

Balsamering
Att balsamera innebär att preparera den dödes kropp, inre organ och blodbanor så att förruttnelsen helt förhindras. Världens mest kända och välgjorda balsameringar har man funnit i Egyptens pyramider. Idag balsameras döda i huvudsak i USA, till viss del i Central- och Sydeuropa. I Sverige balsamerar vi endast av hygieniska skäl, dvs för att hindra den döda kroppen från förruttnelse innan begravningen. Balsameringen i Sverige är därför en enklare procedur med syfte att uppskjuta förruttnelsen snarare än att helt förhindra den. En hygienbalsamering innebär att blodet ersätts helt eller delvis med konserverande ämnen, exempelvis alkohol- eller formalinlösningar. Viss preparering av de inre organen kan också förekomma.

Barkurna
Askurna tillverkad av barkmassa som kan vara färgad i olika kulörer. Barkurnan är mycket lättförgänglig i en jordgrav och förmultnar inom några månader.

Barnadödlighet
Antalet barn som dör före en viss ålder. Spädbarnsdödlighet innebär antalet spädbarn (definitionsmässigt barn upp till ett år enligt SCB) som dör i förhållande till antalet födda. I början av 1900-talet dog nästan vart tionde barn under sitt första levnadsår. Spädbarnsdödligheten har sedan dess successivt avtagit. År 1960 dog 14,2 flickor och 19,0 pojkar på 1 000 levande födda och år 2010 ligger späd­barnsdödligheten på 2,4 för flickor och 2,7 för pojkar. Trots att spädbarnsdöd­ligheten i en internationell jämförelse var låg redan på 1980-talet har den mer än halverats de senaste 20 åren. Under 2000-talet har den sjunkit från 2,8 till 2,4 för flickor och från 4,0 till 2,7 för pojkar.

Spädbarnsdödligheten i Sverige är en av de lägsta i världen. Enligt FN finns det fortfarande länder vars spädbarnsdödlighet är högre än vad Sverige hade i början av 1900-talet. Afghanistan till exempel har en spädbarnsdödlighet på nästan 16 procent eller 157 barn per 1 000 födda. Island och Singapore är de enda länder som har lägre spädbarnsdödlighet än Sverige.

Barnbegravning
När det gäller den dödes ålder kan en indelning ske av barnbegravningar; begravning av spädbarn och foster samt begravning av barn och ungdomar. För att begravningen skall bli så bra som möjligt krävs olika förberedelser och arrangemang bl.a. beroende på den dödes ålder.
Spädbarnets begravning skiljer sig från andra begravningar genom att barnet ännu inte hunnit få en egen bekantskapskrets. Barn och ungdomar har normalt hunnit få ett eget socialt liv och sörjs förutom av de vuxna också av kamrater på dagis, lekis och skolan liksom av kamrater i olika föreningar. Antalet barn och ungdomar i Sverige som dör före 18 års ålder uppgår till knappt 1000 per år eller 1% av alla döda.

Begravning
De handlingar och åtgärder som sammanhänger med och vidtas inför gravsättningen av en avliden person. Begravningen kan indelas i 5 huvudmoment: Omhändertagande av den avlidne, visning/personligt avsked, begravningsceremoni, minnesstund samt gravsättning.

Begravning i annan ordning
Begravning där begravningsceremonin följer annan (religiös) ordning än Svenska Kyrkans ordning.

Begravning i borgerlig ordning
Begravningsceremoni utan (religiös) ordning. Se Borgerlig begravning.

Begravning i enskildhet
Med uttrycket avses att begravningsceremonin, och eventuellt gravsättningen, skall ske med endast de närmaste närvarande. En begravning i enskildhet betyder alltså att man egentligen utestänger vissa personer från begravningen. Erfarenheten visar dock att detta många gånger inte alls var de efterlevandes eller den dödes tanke; de som vill komma är ändå välkomna. Kanske vittnar därför uttrycket många gånger hellre om en anspråkslöshet än ett sätt att faktiskt förhindra släktingar, vänner och bekanta att ta ett sista farväl av den döde. Det kan därför vara klokt att tänka efter vad man har för avsikt med begravningen. Uttrycket är idag synonymt med begravning i stillhet och "i kretsen av de närmaste".

Begravning i stillhet
Uttrycket är idag synonymt med begravning i enskildhet eller begravning i kretsen av de närmaste. I första hand bör något av de sistnämnda uttrycken användas eftersom begravning i stillhet är ett gammalt uttryck som användes när "ogärningsmän och självspillingar" begravdes i tysthet utanför kyrkogårdsmuren. Ordet stillhet stod alltså för anonymitet och neslighet.

Begravning i Svenska Kyrkans ordning
Begravningsceremoni som följer Svenska Kyrkans ordning, dvs den ordning som regleras i Svenska Kyrkans handbok. Jfr begravning i annan ordning och begravning i borgerlig

Begravningen har ägt rum
Uttryck som används i dödsannonsen. Anledningen är ofta att efterlevande inte velat att vänner och bekanta skulle delta i begravningsceremonin och därför inte satt ut dödsannonsen förrän begravningen är över. Jfr begravning i enskildhet. Synonymt med begravningsceremoni.

Begravningsakt
Detsamma som begravningsceremoni.

Begravningsavgift
Avgift, eller snarare skatt, baserad på inkomsten, som alla fr o m år 2000 betalar för att huvudmannen för begravningsverksamheten där man är folkbokförd (församling inom Svenska kyrkan eller kommunen) vid dödsfallet utan extra kostnad skall tillhandahålla:- gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats under en tid av 25 år,- gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och iordningställande av öppnad grav,- transporter från det att huvudmannen övertagit ansvaret för stoftet till dess att gravsättning har skett, med undantag av transport för gravsättning utanför huvudmannens område, om inte transporten beror på ett avtal om tillhandahållande av särskilda gravplatser,- kremering,- lokal för förvaring och visning av stoftet, samt- lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler.

Bestämmelser om begravningsavgiften regleras i Begravningslagen (SFS nr: 1990:1144).

Begravningsbil
Specialanpassad bil för transport av avlidna personer i sin kista eller ibland på bår. Begravningsbranchen skiljer på processionsbil och bårbil.

Begravningsbok
Död- och begravningsbok förs av Svenska kyrkans församlingar. Numera, sedan folkbokföringen år 1991 togs över av Skattemyndigheten, förs död- och begravningsboken endast över de personer som vid sin död var medlemmar och tillhörde församlingen.

Begravningsbyrå
Företag, butik eller affär där man kan köpa varor och tjänster som behövs i samband med någons död och begravning. De flesta begravningsbyråer har en komplett service och kan hjälpa till med allt praktiskt som måste ordnas. Iordningställandet av den döde, transporter, begravningsceremonin, minnesstunden och gravsättningen mm. Liksom de ekonomiska och juridiska problemen som måste lösas. Kunskapen mellan olika begravningsbyråer kan variera. Några krav för att få bedriva begravningsbyråverksamhet ställs inte. Därför kan det vara klokt att jämföra olika byråer innan man gör sitt val.

Begravningsceremoni
Synonymt med begravningsakt. Det tillfälle eller högtid då man, ofta under rituella former, tar avsked av den döde. "Begravningsceremoni" är ett samlingsbegrepp för alla slags begravningshögtider. "Begravningsgudstjänst" heter Svenska Kyrkans ordning. "Borgerlig begravning" kallar man den ordning som är konfessionsfri, dvs oberoende av någon särskild religion eller lära. Många frikyrkor eller andra kristna samfund har sin ordning liksom olika religioner förutom kristendomen. Jehovas vittnen har således sin egen ceremoni, katolikerna sin och muslimerna sin osv. När vi säger att vi skall gå på en begravning menar vi ofta att vi skall övervara begravningsceremonin.

Begravningsceremoniel
Den bestämda ordning som begravningsceremonin följer. Ordet används ofta som den del i programkort eller minnesalbum som beskriver själva begravningsakten.

Begravningsentreprenör
Person som arbetar på en begravningsbyrå och som på olika sätt förbereder begravningar. Ursprungligen har uttrycket använts om innehavaren av en begravningsbyrå, men idag avses både innehavare och anställd. Yrkesbenämningar som används inom branschen är begravningsrådgivare, kundrådgivare, kundmottagare, representant och chaufför.

Begravningsförordningen
Förskrifter i Svensk lag ( SFS 1190:1147) som ansluter till Begravningslagen. I begravningsförordningen detaljregleras frågor om gravbrev, gravdjup, delning av aska, medling vid tvister om kremering och gravsättning, utförsel av stoft och aska från Sverige mm.

Begravningsförrättare
Synonymt med begravningsofficiant.

Begravningsförsäkring
Försäkring som tecknats i livstiden och som faller ut till dödsboet eller genom förordnande direkt till begravningsbyrån, för att täcka begravningskostnaderna. Begravningsförsäkringar säljs av de sk begravningskassorna som till formen är understödsföreningar som står under tillsyn av Finansinspektionen. Även vissa liv- och olycksfallsförsäkringar kan innehålla ett mindre belopp som också är avsett att användas till begravningen. De flesta begravningsbyråer har begravningsförsäkringar i sitt sortiment.

Begravningsgudstjänst
Begravningsceremoni i Svenska Kyrkans ordning. En begravningsgudstjänst i Svemska kyrkan, är en öppen gudstjänst, vilket innebär att vem som helst har möjlighet att delta, även de som inte känner vare sig den döde eller de anhöriga.

Begravningsgäster
Släktingar, vänner, grannar och arbetskamrater m.fl som förutom de närmast anhöriga är med på begravningsceremonin och oftast också på den efterföljande minnesstunden.

Begravningshjälp
Ekonomiskt bidrag till begravningskostnaderna. Idag avses med uttrycket oftast det bidrag (ekonomiskt bistånd) som kommunens socialtjänst beviljar dödsbo som saknar tillgångar. Se även socialbegravning.

Ordet begravningshjälp förekommer också i liv- och olycksfallsförsäkringar som en del i det försäkringsbelopp som utbetalas  i samband med dödsfall.

Begravningshuvudman
Församling inom Svenska kyrkan eller kommun som skall anordna och hålla allmänna begravningsplatser för dem som är folkbokförda inom ett visst geografiskt avgränsat förvaltningsområde.

Begravningskaffe
Minnesstund där det bjuds på kaffe med dopp och tårta.

Begravningskalas
Äldre uttryck för minnesstund. Förr i världen kunde begravningskalaset vara hela dagen, ibland i flera dagar. Då bjöds på mat och dryck, men även gästerna kunde ha med sig egen förning. Jfr. Gravöl och Minnesstund.

Begravningskapell
Särskild lokal, vanligen belägen på begravningsplatsen, avsedd för begravningsceremonier. Begravningskapellet tillhör oftast den kyrkliga församlingen eller kyrkogårdsförvaltningen. De flesta kapell upplåts för begravningar oavsett om ceremonin sker i Svenska Kyrkans ordning, dvs är en begravningsgudstjänst, eller inte.

Begravningskaramell
Se begravningskonfekt.

Begravningskassa
Organisation som erbjuder begravningsförsäkringar. I samband med tecknandet av en begravningsförsäkring blir man normalt medlem i kassan. Begravningskassorna är underställda lagen om understödsföreningar och står under Finansinspektionens kontroll. De största begravningskassorna är Livkronan i Norrköping, Allmänna Begravningsfonden, Eldbegängelseföreningen Ignis samt Funebris. De sistnämnda med säte i Stockholm. Många av de mindre kassorna har numera uppgått i någon av de större.

Begravningskonfekt
Konfekt som förr sveptes in i svart eller vitt papper försett med änglar, kors eller andra symboler för döden. Begravningskonfekt förekom under 1600- 1800-talen och bjöds till begravningsgästerna i samband med begravningsmåltiden.

Begravningskonto
Bankkonto eller värdepappersfond som tecknats i livstiden och där behållningen inklusive ränta eller värdetillväxt skall täcka begravningskostnaderna. Eventuellt överskott tillfaller dödsboet.

Begravningskostnad
Kostnader som vanligen förknippas med en begravning. Hit räknas kista, urna, transporter, dekorationer på kistan och i kyrkan/kapellet, handbuketter, dödsannons, förtäring och andra minnesstundskostnader, sång- och musiksolister, begravningsbyråns arbetskostnader, grav, gravöppning, kremation, gravsten och gravskötsel, sorgkläder, bouppteckning och arvskifte

Begravningskrans
Se krans.

Begravningslagen
Begravningslagen (SFS 1990:1144) reglerar bl a samhällets skyldigheter att hålla begravningsplats, anmälan om dödsfall, gravsättning och kremering, flyttning av gravsatt stoft eller aska, gravrätt mm. Se även Begravningsförordningen.

Begravningslokal
Lokal där en begravningsceremoni kan äga rum. En begravningsceremoni kan äga rum i princip var som helst. Oftast menar man en lokal inomhus, men det möter inget hinder att begravningen äger rum utomhus. Begravningen kan dock inte ske på en plats där omgivningen tar anstöt. Inom vissa religioner ställs vidare krav på att lokalen skall vara invigd eller lämpad för sitt ändamål. 

Begravning enligt Svenska kyrkans ordning, en sk begravningsgudstjänst, sker vanligtvis i kyrka, kyrkans gravkor, gravkapell inom kyrkogården, sjukhuskapell eller krematoriekapell. En begravningsgudstjänst kan också förrättas ute på kyrkogården, exempelvis vid graven. En kyrklig begravning kan även ske i annan än av kyrkan ägd lokal under förutsättning att officierande präst godkänner detta. Jämför exempelvis dop och vigselceremonier i hemmet.

Vid borgerlig begravning ställs inga formella krav alls på lokalen. Det innebär att begravningsceremonin kan ske i hemmet, i trädgården, vid stranden, i allmän samlingslokal som Folkets Hus, i klubblokal, i personalmatsal osv. Det vanligaste är dock att utnyttja begravningskapellen som tillhandahålls av begravnings- huvudmannen och som står öppna för alla typer av begravningsceremonier.

Att en borgerlig begravning sker i Svenska kyrkans eller i något annat samfunds lokal är normalt inte brukligt men teoretiskt möjligt efter tillstånd från respektive samfund.

Begravningar i andra samfunds ordningar än Svenska kyrkans sker ofta i av respektive samfund ägda lokaler som kyrkor och kapell. Begravningskapellen kan förstås användas även här, liksom Svenska kyrkans lokaler efter tillstånd.

Att nyttja Svenska kyrkans lokaler till andra ceremonier än Svenska kyrkans regleras av Kyrkoordningen där bestämmelser finns om upplåtelse av kyrka för annat än gudstjänster och kyrkliga handlingar.

Begravningsmajning
Gammal sed att smycka gårdsplanen och vägen till begravningsplatsen med enar och granar respektive granris (risning). Majningen var en hedersbevisning, ju fler granar som placerades ut efter vägen, ju mer visade man sin sorg. Risningen, att lägga ut grankvistar eller hackat ris efter vägen och vid graven, hade också vidskepliga betydelser. Den döde hade inte möjlighet att gå igen längre än dit risningen slutade. Riset måste också ligga med barrspetsarna mot kyrkogården. På så sätt hindrades den döde att gå igen eftersom han kunde sticka sig på riset om han fick för sig att lämna graven. Begravningsmajning och risning förekom på många håll i Sverige framför allt på 1800-talet och långt in på 1900-talet.

Begravningsmetod
Synonymt med begravningsskick eller begravningsform.

Begravningsmusik
Musik som är lämplig vid begravningar. Vad som är lämpligt varierar mellan olika typer av begravningsceremonier. Har man valt en begravning med viss ordning får man naturligtvis respektera de regler som ordningen innebär. Inom Svenska Kyrkan finns ganska vida ramar för vad som anses vara lämplig musik vid en begravningsgudstjänst. Det är prästen och kyrkomusikern som slutligen avgör vad som kan spelas eller sjungas. Olika präster och olika kyrkomusiker kan ha olika uppfattningar. Generellt gäller att musik som speglar en icke-kristen livsuppfattning anses olämplig. Exempel på detta är hårdrocken där t o m inslag av djävulsdyrkan kan förekomma. Om önskemålen om viss musik inte stämmer överens med kyrkans ordning, finns det alltid en möjlighet att förlägga icke kyrklig musik till minnesstunden.

En borgerlig begravning saknar bestämd ordning och är således är helt fri till sin form. Det innebär exempelvis att anhöriga också kan välja vilken musik som helst.

Begravningsnotis
Kort redogörelse över begravningsceremonin som hållits över en avliden. Vanligt innehåll i notisen är ceremonins innehåll och namnen på de medverkande. En begravningsnotis är redaktionell text men underlaget kommer vanligen till tidningen genom begravningsbyråns försorg. Begravningsnotiser förekommer inte alls i storstadstidningarna och blir alltmer ovanliga även i landsortspressen.

Begravningsofficiant
Begravningsofficiant är den person som leder begravningsceremonin. Om ceremonin sker enligt Svenska Kyrkans ordning är prästen officiant. Exempel på andra officianter är en frikyrkopastor om begravningen sker i frikyrklig ordning eller person från annat samfund eller religion. Den som leder en borgerlig begravning kallas borgerlig officiant.

Begravningsordning
Med begravningsordning menas den ordning som begravningsceremonin följer.
Vanligtvis talar man om tre olika ordningar: Svenska Kyrkans ordning, Annan ordning och Borgerlig ordning.

Begravningsplats
Område anordnat för förvaring av avlidnas stoft eller aska och som har tagits i anspråk för detta ändamål, främst kyrkogård eller annat gravområde, minneslund, kolumbarium eller urnmur. En allmän begravningsplats är anordnad av församling inom Svenska Kyrkan eller av kommun eller annars av det allmänna. En enskild begravningsplats är annan begravningsplats än allmän. Enskilda begravningsplatser får anordnas och hållas bara av trossamfund eller stiftelser som har fått tillstånd av Länsstyrelsen.

Begravningsprocession
Att under högtidliga former följa den avlidne till graven. Antingen till fots eller i följefordon efter kistan. Kistan bäres eller transporteras med hjälp av fordon, exempelvis en katafalkvagn.

I en vidare bemärkelse kan begravningsprocession även förekomma innan kistan förs till graven, exempelvis när kistan förs från bårhuset till begravningsplatsens bisättningslokal eller till ceremonilokalen.

Begravningspräst
Se officiant.

Begravningspsalm
Psalm som är särskilt lämplig att spelas och sjungas på begravningar. Ofta spelade psalmer på begravningar är "Härlig är jorden", "Blott en dag", Vad mer?

Begravningsreferat
Referat från en begravning i synnerhet på dagstidningens familjesida. Av referatet framgår när och var begravningen ägde rum, namn på medverkande som officiant, organist, solist, talare m fl., vilka psalmer och solosånger som framfördes, griftetalets innehåll o s v. Begravningsreferatet är en redaktionell text som ofta skrivs med hjälp av begravningsbyrån. Begravningsreferat ses mer sällan i storstadspressen.

Begravningsregalier
Värdighetstecken vid kunglig begravning, markerande den dödes identitet och sociala ställning. De kunde placeras i eller på kistan.

Begravningsrisning
Se Begravningsmajning

Begravningsritual
I första hand avses den hävdvunna eller stadgade ordningen för kyrkliga begravningsförrättningar och andra religiösa eller profana begravningsceremonier.

Begravningsrådgivare
Yrkesbenämning på begravningsbyråmedarbetare med uppgift att ta hand om de efterlevande (kunderna) samt att ge råd och ta emot och effektuera begravningsbeställningen. Synonymt med kundrådgivare, kundmottagare eller beställningsmottagare. Jämför även representant.

Begravningsskick
Med begravningsskick kan avses dels olika gravskick och dels olika typer av begravningsceremonier.

Begravningstal
Tal till den avlidne eller de efterlevande i samband med begravningen. Tal som hålls under själva begravningsceremonin är ofta riktade till den avlidne medan tal under minnesstunden ofta riktas till de efterlevande och övriga gäster. Tal hålls av den som vill uttrycka sin uppskattning över den avlidnes livsgärning. Det förekommer att efterlevande undanbett sig tal under begravningsceremonin. Så kallat tyst avsked.

Begravningstavla
Minnestavla över en avliden. Begravningstavlor, som förekom i hem på sydsvensk landsbygd under 1800-talet, är en opretentiös form av folkkonst. Vanliga motiv är pelare, kista, änglar, timglas och urtavla omgivna av verser och texter om den döde.

Begravningstid
Tidpunkten (dag, datum och tidpunkt) för begravningsceremonin. Vanligtvis sker begravningar numera på vardagar, företrädesvis mot veckans slut. På vissa platser i landet förekommer fortfarande sk lördagsbegravningar medan söndagsbegravningar i anslutning till högmässan helt försvunnit.

Begravningstradition
Lokala (eller religiösa) seder kring begravningar som fått fäste på en viss ort eller i viss kultur.

Begravningstrumma
Se Gravtrumma.

Begravningståg
Synonymt med begravningsprocession.

Begravningsvapen
Målad vapensköld i stort format, utskuren i trä och föreställande en avliden adelsmans personliga vapen. Begravningsvapnet, även kallat huvudbaner, bars på en stång främst i begravningsprocessionen för att efter gravsättningen vanligen hängas upp i kyrkan eller gravkoret. Bruket med begravningsvapen uppstod under 1500-talets senare hälft och är säreget för det svensk-finska riket.

Begravningsverksamhet
De olika åtgärder i en församling eller samfällighet som har direkt samband med förvalt- ningen av församlingens begravningsplatser. Exempel på åtgärder är gravöppning, kremation, gravsättning, gravskötsel mm.

Begängelseform
De fyra grundläggande begängelseskicken är luftbegängelse, vattenbegängelse, jordbegäng-och eldbegängelse. Även mellanformer förekommer, exempelvis i kulturer där benen några år efter en jordbegravning grävs upp och placeras i sk. benhus ovan jord.

Under senare år har ett antal tekniska former börjat tillämpas på vissa håll i världen, exempelvis resomation. Även kremering skulle kunna sägas vara en mekanisk form av eldbegägengelse till skillnad från kremering på ett bål.

Frystorkning eller promession är en teknisk metod som ofta omskrivs i media men som i realiteten inte existerar någonstans i världen.

Begängelseskick
Synonymt med begängelseform eller begängelsetyp.

Begängelsetyp
Synonymt med begängelseskick eller begängelseform.

Ben
Skelettets alla delar.

Benhus
Med benhus avses oftast en byggnad för förvaring av uppgrävda människoben. Benhus förekommer i Syd- och Mellaneuropa. Benen förvaras i skrin eller lådor försedda med den dödes identitet. I Sverige var det också vanligt att kyrkogårdar grävdes om regelbundet i äldre tider. De ben som då kom fram samlades ihop och förvarades i en särskild byggnad, ett benhus, på kyrkogården.

Benrangel
(Komplett) skelett efter en människa.

Benrester
De delar av skelettet som finns kvar när exempelvis en grav öppnas. De delar som inte längre finns kvar har förmultnat och tagits om hand av olika organismer.

Beställningsmottagare
Yrkesbenämning på begravningsbyråmedarbetare med uppgift att ta hand om de efterlevande (kunderna) samt att ge råd och ta emot och effektuera begravningsbeställningen. Synonymt med begravningsrådgivare, kundrådgivare eller kundmottagare. Jämför även representant.

Bisättning
Att flytta den avlidne från ett bårhus till ett gravkapell eller kyrka i avvaktan på begravning en. I samband med bisättningen görs den döde i ordning, kläs och läggs i sin kista, så kallad svepning. Kistan med den avlidne sätts in i ett förvaringsrum som kallas bisättningslokal.

Bisättningsbil
Bil som används enbart till bisättningstransporter till skillnad från begravningsprocessioner. En bisättningsbil rymmer ofta två kistor och har normalt inga fönsterrutor i kistutrymmet. Bisättningsbilen är mer ekonomisk än en processionsbil och används i huvudsak då anhöriga inte deltar i bisättningstransporten.

Bisättningsbärare
De bärare som behövs för att lyfta in och ut kistan i och ur bilen i samband med bisättningen. Oftast erfordras minst två bisättningsbärare, ibland fyra.

Bisättningslokal
Lokal, oftast med kylmöjlighet, för förvaring av avlidna i kistor i avvaktan på begravningsceremoni eller gravsättning. Bisättningslokaler förekommer oftast i direkt anslutning till kyrkolokaler och begravningskapell.

Bleckurna
Askurna tillverkad av bleckplåt, dvs förtend järnplåt. Uttrycket levde kvar även sedan järnurnorna målades i stället för att förtennas. Numera används endast ordet järnurna. En urna av bleck eller järn är förgänglig, dvs förintas (rostar sönder) inom några år nedgrävd i en jordgrav.

Blomlist

Blomsterförteckning
Förteckning med avskrift av kort och band på kransar och sorgbuketter runt kistan under begravningsceremonin. Förteckningen som ingår som en del i minnesalbumet kan också innehålla en beskrivning av vilka blommor arrangemangen består av.

Blästrad text
Inskriptionsmetod på gravstenar innebärande att texten och ornamenten (sand)blästras i stenen.

Bodelning
Uppdelning av gemensam och enskild egendom mellan makar eller sambor.

Borgerlig begravning
Med borgerlig begravning avses en begravningsceremoni som inte är styrd av någon ordning utan helt fri till sin utformning. Innehållet styrs av de efterlevandes, eller oftast den avlidnes, önskan. Ceremonin kan innehålla religiösa inslag helt eller delvis. Den kan vara religiöst neutral eller konfessionslös (fri från religion) eller ateistisk (gudsförnekande). I allmänhet menar man med begreppet borgerlig begravning en icke-kyrklig begravningsceremoni, jfr borgerlig vigsel, borgerlig kommun mm. Synonyma begrepp är civil, konfessionslös, profan, humanistisk eller medborgerlig begravning. Borgerliga begravningar blir allt vanligare(ca 8 % av alla begravningar i Sverige år 2007). Jfr begravning i kyrklig ordning och begravning i annan ordning.

Borgerlig ordning
Se Borgerlig begravning. Jfr Begravningsordning.

Bortgång
Synonymt med död och slut. Jfr även gå bort, avlida.

Bouppgivare
Den som bestämmer tid och plats för bouppteckningsförrättningen samt uppger de tillgångar och skulder som den avlidne lämnat efter sig.

Bouppteckning
Förteckning över tillgångar och skulder i dödsboet. Bouppteckningen som även klargör vilka som är dödsbodelägare, skall registreras hos Skatteverket.

Bouppteckningsförrättning
Sammanträde till vilket dödsbodelägarna kallas för att gå igenom förutsättningarna för bouppteckningen.

Boutredning
Dödsbodelägarnas förvaltning och avveckling av dödsboet, vilket innebär att man betalar skulder, inkasserar fordringar, säger upp abonnemang osv.

Boutredningsman
Utomstående person, vanligtvis boutredare från en begravningsbyrå, en jurist eller advokat, som har till uppgift att i delägarnas ställe ta hand om förvaltningen av dödsboet.

Bovårdare
Nära anhörig som tar hand om det som brådskar efter dödsfallet, exempelvis tömma kylskåp och betala räkningar.

Brott mot griftefrid
Se Griftefrid

Bröstarvingar
Närmaste arvingar, barn, barnbarn, barnbarnsbarn osv.

Bår
Äldre benämning på kistan med den avlidne i kyrkan eller kapellet. Jfr också bårhus. Numera samma betydelse som exempelvis sjukbår, d v s tillfällig bädd som kan bäras och är avsedd för transport av (sjuka, skadade och) döda.

Bårbil
Benämning på begravningsbil. Oftast avses begravningsbil som i första hand är avsedd för transport av avlidna på bår, exempelvis de bilar som används vid s k polishämtningar.

Bårhus
Lokal för omhändertagande och undersökning av avlidna. Landstingen och kommunerna svarar för de flesta svenska bårhusen. Dessa inrymmer bl.a. (kylda) rum för förvaring av döda, svepnings- och visningslokaler samt utrymmen för undersökning (obduktioner) av de avlidna. Ofta är bårhusen förlagda till sjukhus eller sjukhem.

Lokal som är avsedd för förvaring av avlidna i kista i avvaktan på begravningsceremoni och/eller gravsättning kallas nuförtiden bisättningsrum och finns vanligen i anslutning till kyrka eller kapell. Ursprungligen avsågs med bårhus ett utrymme för förvaring av församlingens likbårar, sedermera också med uppgift att hysa oidentifierade avlidna, liksom även självmördare.

Bårhämtning
Att hämta den avlidne med bår till skillnad från med kista. Bårhämtning förekommer oftast då den avlidne skall föras från dödsfallsplatsen, som kan vara i hemmet eller på vårdhemmet eller på annan plats, till närmaste bårhus för förvaring i avvaktan på att kistläggning kan ske.

Bårlakan
Lakan som används vid transport av avlidna på bår. Lakanet läggs över eller runt den döde.

Bårlina
Se Bårlist.

Bårlist
Sänklist, sänkband, bårlina. Kraftigt, ca 5 cm brett band, som läggs under kistan och används vid sänkning i grav. Längden kan variera med gravdjupet. Varje bårlist hanteras av två bärare. Gravsättning med 6 bärare kräver tre bårlister som efter gravsättningen dras upp i ena ändan. Enligt gammal sed ska listerna dras upp utan att korsa varandra.

Bårlärka
Smeknamn på (i första hand kvinnlig) person som anlitas att sjunga på begravningar.

Bårkapell
Kapell som spänns över båren vid transport av avliden. Kapellet, som skall skydda båren för insyn, är oftast sytt av sammet eller annat textilt material, ibland även plastmaterial.

Bårtransport
Transport (i bil) av avliden på bår till skillnad mot transport av avliden i kista. Jfr även bårhämtning.

Bårtäcke
Vävnad eller broderi som numera under begravningsceremonin läggs över kistan. Bårtäcke tillhandahålls ofta av hemförsamlingen och används av kostnadsskäl som alternativ till blomsterdekoration på kistan. Många anser att bårtäcket, som helt döljer kistan, också döljer döden som verklighet. Ursprungligen användes bårtäcke som skydd över kistan vid transport av båren (kistan) från hemgården till kyrkogården. Bårtäcken kunde förr också ägas av enskilda familjer och lades under eller över kistan under begravningsceremonin.

Bårvagn
Ställning på hjul avsedd för bårar. Bårvagnar används för att underlätta hanteringen av avlidna på bår i första hand på bårhusen. Ordet är även synonymt med bårbil.

Båtgrav
Förhistorisk grav bestående av en båtformad anläggning av sten (skeppssättning) eller av en verklig båt.

Bärare
Person eller personer som bär kistan i samband med bisättning, transport, begravningsceremoni eller gravsättning. Jfr bisättningsbärare och bärare vid begravningen eller bärarlag.

Bärare vid begravning
De bärare (jfr också bärarlag) som erfordras för att kistan skall kunna bäras in i kyrkan eller kapellet samt ut ur detsamma i samband med begravningsceremonin. Dessa bärare bär också kistan med den avlidne fram till graven och där sänker den (sänkning).

Bärarlag
De professionella bärare som, ofta i procession, efter eller under begravningsceremonin, bär kistan med den döde ut ur kyrkan eller kapellet fram till graven och där sänker den. I bärarlagets uppgifter ingår normalt också inbärning i kyrkan eller kapellet från bisättningslokalen. Vidare kan i bärarlagets uppgifter ingå utbärning av kransar och sorgbuketter till graven.

Upp

Castrum doloris
Latin som betyder "sorgeläger". Ett slags pampigt och utsmyckat begravningstält eller baldakin (företrädesvis för förnäma personer) där den avlidne förevisades innan han begravdes.

Chaufför
Yrkesbenämning på person som arbetar på begravningsbyrå eller transportföretag och vars uppgift är att transportera avlidna i kista eller på bår. I chaufförens uppgifter kan också ingå kistläggning och svepning. Representanten på en begravningsbyrå är oftast också byråns chaufför.

Chevra Kadischa
Hebreiskt uttryck för det Israelitiska Sjukhjälps- och Begravningssällskapet som inom varje judisk församling ansvarar för att åtgärderna i samband med dödsfall blir utförda i enlighet med judisk tradition. Det första sällskapet i Sverige bildades i Stockholm 1788.

Civil begravning
Synonymt med borgerlig begravning.

Upp

Defilering
Med uttrycket avses ordagrant att under avskedet gå runt kistan till skillnad mot att gå fram till kistan och sedan tillbaka samma väg. Det förekommer att uttrycket (felaktigt) används som synonym till avsked. Se även avsked.

Delning av aska
Delning av aska förekommer när askan efter en avliden ska gravsättas på olika platser. I Sverige är det inte tillåtet att dela askan om inte synnerliga skäl motiverar det. Sådant skäl kan vara att en del ska gravsättas inom ramen för en kultur eller religion där delning normalt förekommer, exempelvis buddhistisk eller hinduistisk religion. Vidare är villkoret att en del av askan ska föras utomlands samt att det är uppenbart att askan kommer att hanteras på ett pietetsfullt sätt. Tillstånd att dela askan lämnas, efter ansökan, av Länsstyrelsen i det län där kremeringen skett. Delning av aska regleras i Begravningsförordningen (SFS 1990:1147).

Deposition
Pengar till den egna begravningen som sätts in på särskilt konto i bank genom begravningsbyråns försorg. Med depositionen kan följa ett förordnande som innebär att man i förväg bestämmer eller uttrycker en önskan om hur begravningen skall ske.

Digerdöden
Olika typer av dödlig pest som drabbade befolkningen runt om i världen under trettonhundratalet, böldpest, blodpest samt lungpest. Det ursprungliga namnet i Sverige var stora pesten eller stora döden. Namnet digerdöden kommer först på 1500-talet.

Dissenterskatt
Tidigare den del av församlingsskatten som den som lämnat Svenska Kyrkan ändå betalar. Dissenterskatten var 25 % av församlingsskatten och skulle täcka eller bidraga till samhällets kostnader för begravningsverksamheten (kremation, grav, gravsättning, begravningsplatsernas skötsel mm.). Från och med år 2000 försvann dissenterskatten och ersattes med en begravningsavgift. Begravningsavgiften betalas via skattsedeln och omfattar alla som är folkbokförda i Sverige.

Donation av organ och vävnader
Alla som dör, oberoende av ålder och tidigare sjukdomar kan komma ifråga som donatorer av organ och vävnader för transplantation eller annat medicinskt ändamål. Enligt Transplantationslagen anses den som inte meddelat sin inställning i frågan ha sagt ett "passivt" ja till donation och man har då rätt att ta organ och vävnader från den döde, förutsatt att de närstående inte motsätter sig det.

Dubbar
En gravsten förankras vanligen genom att den placeras på en delvis nedgrävd sten- eller betongsockel. Sockeln förses med grova stift, s k dubbar, som passar i motsvarande hål på stenens undersida.

Dubbelurna
Urna med plats för aska efter två avlidna, i första hand två makar. Dubbelurnan kan vara avdelad med en mellanvägg, men vanligtvis förvaras askorna i samma utrymme.

Dyrkan av avlidna
Ofta framkallad av fruktan för den döde som tros uppehålla sig på den plats där han begravts.

Dö
Synonymt med avlida.

Död- och begravningsbok
Dödbok, en av de kyrkoböcker som alltsedan 1686 skall föras i varje församling av Svenska kyrkan. Här antecknas alla personer i församlingen som avlidit. Boken innehåller uppgifter om bl.a. den avlidnes namn, födelsetid, yrke, bostad, civilstånd, dödsdag, eventuell dödsorsak, dödsort, läkare som utfärdat dödsbevis, dag för begravningsceremoni och gravsättning av stoft eller aska. Numera sedan folkbokföringen övertagits av skattemyndigheten, avser uppgifterna i kyrkans dödbok endast avlidna medlemmar.

Dödfödd
Född utan livstecken. För att en dödfödd skall kunna klassificeras som barn måste graviditetstiden vara mer än 22 veckor. Vid kortare graviditetstid betecknas födelsen som missfall (abort).

Dödförklaring
När någon dör ska en tillkallad läkare konstatera dödsfallet och dödförklara personen. Ett dödsbevis skrivs av läkaren. (SOSFS 1996:29). Är någon försvunnen, får han eller hon dödförklaras enligt Lag (2005:130) om dödförklaring. Om det är utrett att den försvunne är död, får han eller hon dödförklaras omedelbart. Om det är sannolikt att den försvunne är död får frågan om dödförklaring tas upp tidigast ett år efter försvinnandet. Har försvinnandet skett i samband med en naturkatastrof eller en stor olycka och det finns en mycket hög grad av sannolikhet för att den försvunne är död, får frågan om dödförklaring tas upp omedelbart. I andra fall får frågan om dödförklaring tas upp tidigast fem år efter försvinnandet. Ansökan om dödförklaring skall göras hos Skatteverket.

Dödgrävare
Gammal benämning på kyrkogårdsarbetare dvs person som bland andra sysslor gräver upp eller öppnar graven inför gravsättningen och som sedan fyller igen den.

Dödlighet
Antal dödsfall per tidsenhet i absoluta tal eller i förhållande till det totala antalet i en viss grupp. Exempelvis :"Dödligheten i Sverige var 90 487 döda år 2010" eller "Spädbarnsdödligheten är under 1%".

Dödläger
Den bädd där den döde lagts i ordning efter döden. Oftast samma bädd där döden inträffat (dödsbädden). Jämför viloläger, enkel liggplats.

Dödsannons
Annons, oftast i dagstidning på familjesidan, som innehåller uppgift om att någon har avlidit. I dödsannonsen anges oftast födelse- och dödsdatum, närmast sörjande, tid och plats för begravningen samt uppgift om minnesstund och önskemål om minnesgåvor. Dödsannonsen kan också innehålla en symbol samt dikt, strof eller vers som erinrar om den döde.

Dödsannonssymboler
Symbol i dödsannonsen som erinrar om den avlidne och hans livsgärning. Ursprungliga symboler i Sverige var olika former av korset, kristendomens symbol. Numera finner man en mångfald symboler liksom yrkesinsignier, bilder som visar fritids- och hobbyintressen liksom enbart vackra dekorer.

Dödsattest
Äldre benämning på dödsorsaksintyg.

Dödsbegreppet
I lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död, definieras det nuvarande dödsbegreppet som innebär att en människa är död när hjärnan är död. Hjärnans död fastställs i mer än 99% av alla dödsfall indirekt genom att läkaren konstaterar att puls och andning, som regleras av hjärnan, har upphört.

Dödsberedelse
Att bereda en döende inför den annalkande döden och ett kommande liv, exempelvis genom bikt, böner och psalmer. Dödsberedelsen inom den romersk-katolska kyrkan kallas ofta Sista smörjelsen.

Dödsbevis
Intyg som visar att en person är död. Vanligen utfärdas dödsbeviset av den läkare som först konstaterat att personen är död. Beviset skall enligt Begravningsförordningen lämnas till Skatteverket senast första vardagen efter det att dödsfallet konstaterades. Jfr Intyg om dödsorsaken som visar vad dödsorsaken är.

Dödsbo
De tillgångar och skulder, rättigheter och skyldigheter som den avlidne lämnar efter sig. De olika dödsbodelägarna svarar gemensamt för dödsboet och dess avveckling.

Dödsboanmälan
Ett alternativ till bouppteckning som görs av socialförvaltningen i de fall den avlidnes tillgångar (jämte ev. andel i efterlämnad makes giftorättsgods) inte förslår till annat än begravningskostnader och andra kostnader i anledning av dödsfallet.

Dödsbodelägare
De som är delägare i dödsboet, d v s efterlevande make, sambo, arvingar och eventuella testamentstagare.

Dödsbricka
Identitetsbricka avsedd att identifiera den person som bär brickan runt halsen.  Avsedd att underlätta identifieringen av skadade och avlidna i krig eller katastrofer.

Dödsbräda
En bräda på vilken den döde lades för att bäras till kyrkogården i gamla tider.

Dödsbud
Meddelande om att någon är död. Vanligen avses muntligt (eller skriftligt) besked om ett  dödsfall som framförs till den avlidnes närmast anhöriga.

Dödsbädd
Den bädd, säng eller motsvarande, där den avlidne dog och därefter vanligen görs i ordning inför de efterlevandes besök och avsked.

Dödsdag
Den dag, veckodag och datum, då dödsfallet ägde rum.

Dödsdans
Förekommer i konsten, litteraturen och musiken. Dödsdansen ett memento mori motiv, avsett att påminna om allas likhet inför döden. Motivet kan utformas som en långdans där Döden, personifierad som ett skelett, dansar iväg med människor av alla stånd.

Dödsfall
Synonymt med någons död.

Dödsfallsanmälan
Att anmäla någons dödsfall. Används i första hand avseende officiell anmälan till olika myndigheter, kyrkan eller försäkringsbolag och liknande. Även benämningen på särskild blankett som används eller krävs av exempelvis försäkringsbolagen.

Dödsfallsplats
Platsen där dödsfallet inträffat. Exempelvis i bostaden, på olycksplatsen, på vårdhemmet eller sjukhuset osv. Dödsfallsplatsen anges i dödsbevis och dödsorsaksintyget.

Dödsgenier
I egyptisk religion fyra söner till Horus som troddes sörja för mat och dryck åt den döde i graven. Vid balsameringen placerades den dödes inälvor i fyra krukor, kanoper, som ställdes under Horussönernas beskydd och vilkas lock ofta avbildade deras ansikten.

Dödsgåva
Gåva som av gåvotagaren kan göras gällande först efter givarens död. Sådan gåva är giltig endast om den skett genom testamente, vilket bl.a. innebär att det står givaren fritt att när som helst före sin död återta gåvolöftet.

Dödshjälp
Barmhärtighetsdödande, eutanasi, åtgärder som påskyndar dödens inträde. Med passiv dödshjälp avses att man i vården av svårt och obotligt sjuka undviker medicinska eller andra tekniska åtgärder. Aktiv dödshjälp är åtgärder som direkt förkortar patientens liv (t.ex. överdos av morfin eller sömnmedel). Den är inte tillåten i Sverige utan bedöms som brott mot annans liv men tolereras t.ex. i Nederländerna. I Sverige och i många länder diskuteras av och till möjligheten att legalisera aktiv dödshjälp till svårt sjuka patienter. Förespråkare för sådan hjälp har bildat intresseföreningar, t.ex. Rätten till vår död.

Dödshus
Byggnad från förhistorisk tid uppförd över en eller flera gravar.

Dödskamp
Plötsliga kroppsliga fenomen som inträffar strax före och under det döden inträder hos människan, dvs. när hjärnan upphör att fungera. I detta skede faller blodtrycket, t.ex. vid svår kroppsskada med blödning. Därvid uppstår syrebrist i hjärna och ryggmärg vilket, om tryckfallet är snabbt, kan ge retningsfenomen i nervcellerna med muskelkramper som följd. Om kramperna omfattar bröstkorgens muskulatur pressas luften ur lungorna förbi stämbanden som kan vara sammandragna. Då uppstår ljudfenomen ("dödsrosslingar") och man säger att den döende utandas sin sista suck. I de flesta fall inträder dock döden lugnt och stilla, därför att hjärnfunktionerna avtar långsamt liksom andning och hjärtaktivitet. – Tidigare har man uppfattat dödskampen som tecken på människans mer eller mindre medvetna kamp mot döden. Numera vet man att aktiviteten i högre centra i hjärnan under dödskampen är så höggradigt nedsatt att medvetande inte torde föreligga. 

Dödskult
Dyrkan av de döda (ofta förfäderna) som anses leva vidare i en slags andlig bemärkelse.

Dödsläger
Synonymt med de förintelse- eller utrotningsläger som förekom i Nazityskland. Se även dödläger med helt annan betydelse.

Dödsmask
Avgjutning (oftast av gips) av den dödes ansikte. Avgjutningen kan eventuellt användas som form till en skulptur av den dödes ansikte.

Dödsmässa
Mässa inom den romersk-katolska kyrkan för en eller flera avlidna. Även kallad rekviemmässa.

Dödsorsak
Den vanligaste dödsorsaken i Sverige är hjärt- och kärlsjukdomar, följt av tumörer. Socialstyrelsen ansvarar för statistik över dödsorsaker. En sådan redovisning byggd på samtliga dödsfall i Sverige har producerats sedan 1911.

Dödsorsaksintyg
Se Intyg om dödsorsaken

Dödsriket

Dödsruna
Se Nekrolog.

Dödsstraff

Dödssynder
Synder som leder till den eviga döden i teologisk mening. De allvarligaste synderna räknas till sju och är: Högmod, Girighet, Vällust, Avund, Frosseri, Vrede och Likgiltighet.

Dödstecken
Förändringar på en kropp som visar att döden inträtt.

Dödsur
Annat namn på skalbaggsarten strimmig trägnagare.

Dös
En form av megalitgrav (grav byggd av mycket stora stenar) från yngre stenåldern. Dösens gravkammare, som består av flera väggstenar, täcks av ett stenblock som tak. 

Upp

Efterlevande
De personer i familjen, släkten och bekantskapskretsen som den avlidne lämnar efter sig. Med efterlevande avses ofta nära anhöriga, men även mer avlägsna vänner och bekanta räknas också som efterlevande.

Ekologisk begravning
Ordet ekologisk är i sig ett värdeladdat ord men torde i vardagligt bruk avse något som belastar miljön i ringa omfattning. Med begreppet ekologisk begravning avses alltså en begravning med minsta möjliga miljöbelastning. De i Sverige existerande begängelsemetoderna är jordbegravning och kremering. Några vederhäftiga utredningar som entydigt visar vilket av dessa begängelseskick som är minst miljöbelastande finns inte.

På senare år har en metod att frystorka avlidna (promession) lanserats som ett ekologiskt alternativ. Metoden existerar dock endast i teorin. En annan metod, resomation, går ut på att genom alkalisk vätska samt hetta och tryck förvandla kroppen till ett pulver som kan gravsättas. Resomation tillämpas marginellt i USA.

Om en begravning med minsta möjliga miljöbelastning ska kunna genomföras bör, förutom begängelsemetoden, även beaktas faktorer som transporter, förvaringstid i kylrum, balsamering, material i kista, urna och gravvård, blomsorter, mat och dryck som serveras på minnesstunden mm. 

Eldbegängelse
En av de fyra grundläggande begängelseformerna luftbegängelse, vattenbegängelse, jordbegängelse och eldbegängelse. Synonymt med kremation eller kremering.

En sista hälsning
Mycket vanlig hälsning till den avlidne. Skrivs på kort eller band på kransar och sorgbuketter som sänds till begravningsceremonin. Förkortas ESH inom begravningsbranschen när manus till blomsterförteckningen skrivs.

Enskild begravningsplats
Se begravningsplats.

Epitafios

Epitafium

Ett sista tack och farväl
Mycket vanlig hälsning på kort eller band på kransar och sorgbuketter som sänds till begravningsceremonin. Förkortas ESTOF inom begravningsbranschen.

Eutanasi
Dödshjälp, att på medicinsk väg hjälpa någon att dö på dennes eller de anhörigas begäran.

Exhumering
Att ta upp ett stoft ur en grav för i första hand förflyttning till en annan grav eller för rättsmedicinsk undersökning och liknande.

Upp

Familjegrav
Gravplats med flera gravar, dvs utrymme för flera stoft eller askor. Förr avsågs med uttrycket en av familjen eller släkten köpt grav, men även en fritt (genom skattemedel) tillhandahållen gravplats är i realiteten en familjegrav om den rymmer flera avlidna.

Fanbärare
Benämning på den person som under marsch bär eller på stället håller en fana. I militär fanvakt finns 1:e och 2:e fanförare, båda officerare; fram till 1972 var 2:e fanföraren underofficer.

Fanförare
Se fanbärare.

Fanor
Fana (från tyskans "fahne" = 'tygstycke') En på stång fästad duk (flagga), avsedd att bäras. Fanor utgör kännetecken med symbolisk innebörd; militära fanor har ceremoniellt förlänats mottagaren. Till skillnad mot flaggor, som kan variera i storlek, har svenska militära fanor fastställda mått, som regel 140 cm höjd och 160 cm fri längd. Fana i mindre format kallas standar.Förutom i militära sammanhang förekommer fanor i stor omfattning som kännetecken för föreningar av olika slag, organisationer, religiösa samfund, kommuner m.m. Sådana civila fanor är inte föremål för några bestämmelser beträffande färg, storlek eller symbolik.

Fantom
(fr. fantôme, av likabetydande grek. pha´ntasma), inbillningsfoster, vålnad, spöke; modell av kroppsdel eller organ, avsedd för demonstration eller undervisning. Vid utbildning av tandvårdspersonal används t.ex. ofta fantommodeller av käkar eller tänder för träning av olika ingrepp.

Finhuggen yta
Ytbehandling på gravstenar. Stenen bearbetas ofta manuellt med ett verktyg så att en slät men naturlig yta uppnås.

Flaggregler
Regler för handhavande av Svenska flaggan. Det är i första hand sorgehuset som flaggar, men även andra som vill visa sin sorg kan göra det. Man kan också flagga på den dödes arbetsplats. Flaggan hissas på halvstång vid två tillfällen: På dödsdagen, eller dagen efter, och på begravningsdagen. När begravningen är över på begravningsdagen, hissas flaggan åter i topp. När man flaggar på halv stång ska flaggan först hissas i topp och sedan halas ner till 2/3 av stångens höjd. På fasadstänger ska flaggan däremot befinna sig mitt på stången. Innan flaggan halas ska den först hissas i topp.

Flor
Se sorgflor.

Fonus
Kooperativ begravnings- och juristbyrå som anlitas vid ca 30 % av landets begravningar. Fonus är därmed landets i särklass mest anlitade begravningsbyrå.

Fotografering

Fotända

Frystorkning
Se promession

Frånfälle
Vid någons frånfälle. Synonymt med död.

Fundament

Fysisk död
När döden enligt dödsbegreppet inträffar och personen är död i egentlig mening. Jämför social död.

Föreningen Sveriges Krematoriepersonal (FSKP)
Intresse- och yrkesförening för anställda på landets krematorier.

Föreningen Sveriges Kyrkogårdschefer (FSK)
Intresse- och yrkesförening för landets kyrkogårdschefer och motsvarande.

Förgängligt material
Med förgängligt material menas sådant material i en askurna som förintas inom 15 år i en jordgrav (exempelvis bleckplåt, trä, träfiber, bark mm). Jfr lättförgängligt respektive beständigt material.

Förning
Matvaror som förr medfördes eller sändes i förväg till begravningskalaset. Förningen bestod av gängse kalasmat förpackad i påkostade och välgjorda korgar, byttor eller krus. Oftast organiserades förningen så att inget skulle fattas på bordet.

Förningskorg
Korg i vilken förningen packades.

Förningsduk
Speciell, ofta påkostad duk eller servett som lades över förningskorgen för att täcka och skydda matvarorna.

Förordnande
Någons föreskrift om hur han eller hon önskar att begravningen skall ordnas och utformas (praktiskt förordnande) eller föreskrift om arv i testamente (juridiskt förordnande) eller avsättning av medel till begravningen genom exempelvis bank eller tecknande av liv- eller begravningsförsäkring (ekonomiskt förordnande).

Förruttnelse
Mikrobiell nedbrytning av proteinhaltigt biologiskt material under begränsat lufttillträde. Jfr humifiering.

Förrättningsmän
Två , utanför dödsboet stående, kunniga och trovärdiga personer, gode män, som upprättar bouppteckningen.

Församlingshem

Församlingskyrka

Församlingslokal

Församlingspräst

Förstämda trummor
Trummor som har dämpats för att låta dova. Förstämda trummor används vid begravningar och slagverkarna går eller rider med sina trummor direkt efter kistan när den förs i procession till och från kyrkan eller till graven. Någon melodi eller särskilt stycke spelas inte utan trummorna används endast som ett högtidligt och stämningsfullt ljudande. Förstämda trummor används i Sverige företrädesvis vid statsbegravningar och militärbegravningar.

Försänkt text

Förvaltningsområde

Upp

Gemensamhetsgravar
Gravar i ett område av kollektiv karaktär, företrädesvis minneslund.

Geriatrik
Geriatrik definieras som läran om orsaker, symtom, diagnos och behandling av sjukdomar hos äldre. Ämnet behandlar vård och omsorg av den äldre individen utifrån en helhetssyn.

Gerontologi
Läran om det normala fysiska, psykiska och sociala åldrandet och om de åldersrelaterade förändringar som sker hos människan från det att hon uppnått mogen ålder till dess att hon dör.

Giftorätt
Hälften av makarnas gemensamma nettotillgångar ( tillgångar minus skulder).

Grav
Det utrymme där en person (stoft eller aska) är gravsatt. Det vi i dagligt tal kallar grav är sannolikt en gravplats i vilken ryms en eller flera gravar. Det på gravplatsen som gravstenen står och planteringsytan finns. På gravstenen är ingraverat alla namn på de som vilar i gravarna som finns i gravplatsen.

Gravanordning
Gravvårdar och andra gravöverbyggnader, stenramar, staket eller andra liknande anord- ningar på en gravplats.

Gravbok
En gravbok eller ett gravregister skall föras av den som förvaltar en allmän begravningsplats (kyrkogårdsförvaltning). Här noteras allt om gravrätten och gravrättsinnehavaren, villkoren som gäller för gravplatsen, vilka som vilar i gravarna inom gravplatsen, förbehåll mm.

Gravbrev
Gravbrevet är ett utdrag ur gravboken eller gravregistret. Ett gravbrev skall bl.a. innehålla uppgifter om vem eller vilka gravrätten har upplåtits till, upplåtelsetiden, de villkor som gäller för upplåtelsen, och vem eller vilka gravrätten skall gå över till, om det har bestämts.

Gravdjup

Gravform
Synonymt med gravtyp och även gravskick.

Gravfrid
Synonymt med griftefrid.

Gravhus

Gravhäll
Med ordet avses oftast en liggande sten över hela gravplatsen eller över en del av gravplatsen. Gravhällen kan utgöra lock över en gravkammare men också ligga över en gravplats där gravarna är igenfyllda med jord. Gravhällen är oftast försedd med namn och årtal m.m. över de avlidna som vilar i gravplatsen. På sina håll kallas heltäckande gravhällar även gravlock. Jfr gravlock.

Gravhög
Gravskick där den döde begravdes under en hög med jord. Gravskicket förekommer i Sverige från bronsåldern och in i vikingatiden. Ju större gravhög ju förnämare antas den avlidne har varit i livstiden.

Gravkammare
Luftrum eller utrymme, oftast under jord, avsett för kistor (och urnor). I en gravkammare är tanken att kistorna (och urnorna) ska kunna bevaras i all framtid utan att förmultna. Gravkammaren är oftast gjuten och vissa är det möjligt att komma in i genom en dörr ovan jord och vidare nerför en trappa som leder till gravutrymmet. De gravkammare som anläggs i dag i Sverige täcks oftast med ett gravlock i sten och kan endast öppnas med hjälp av en lyftkran eller liknande. Gravkammarens storlek bestäms av de efterlevande men vanligen ryms två till sex kistor plus en mängd urnor i kammaren.

Kända historiska gravkammare är de Egyptiska pyramiderna.

Gravkapell

Gravkarta
Karta över begravningsplatsen med samtliga gravplatser samt eventuell minneslund inritade. Gravplatserna ska enligt Begravningsförordningen (SFS 1990:1147) vara numrerade.

Gravkavel

Gravkor
Rum eller utrymme i en kyrka som användes som gravplats för betydelsefulla personer eller släkter på orten.

Gravkors

Gravkrypta
Se Krypta.

Gravkvarter
Område (oftast numrerat) på begravningsplatsen bestående av ett flertal i sin tur numrerade gravplatser och gravar.

Gravljus

Gravlock
Lock som läggs över en grävd grav som skydd i avvaktan på att gravsättningen ska ske. Undantagsvis förekommer att gravlocket läggs på efter gravsättningen i de fall graven inte kan fyllas direkt efter gravsättningen. Med gravlock avses i första hand lock (oftast tillverkade av metall) avsedda för kistgravar men även enklare lock (oftast av trä) för urngravar används vid behov. Jfr gravhäll.

Gravlykta

Gravmonument
Större gravsten/minnesmärke på gravplatsen.

Gravområde

Gravplats
Plats för en flera gravar på en begravningsplats eller kyrkogård. I dagligt tal används ordet grav vilket egentligen avser en av flera gravar inom gravplatsen. En gravplats har ofta utrymme för flera gravar och kan då kallas för familjegrav eller släktgrav.

Gravram
Sammanhängande, ofta polerade, stenblock som omger en gravplats. Innanför eller i linje med gravramen placeras gravstenen och innaför gravramen kan gräs planteras eller grus läggas. Även ev. planteringsyta anläggs innanför gravramens område. Se även ramgrav.

Gravregister
Se Gravbok

Gravrätt
Den rätt som uppkommer när en bestämd gravplats på en allmän begravningsplats upplåts av den som förvaltar begravningsplatsen till någon för gravsättning.

Gravrättsinnehav

Gravrättsinnehavare

Gravskick
Ordets egentliga betydelse är typ eller skick av grav. Se Gravtyp.
Med gravskick menas ibland också (egentligen felaktigt) begängelseform, dvs kremering eller jordbegravning. Se Begängelseform.

Gravskrift

Gravskötsel
Att sköta en grav och hålla den i ordnat skick. I uttrycket ingår vanligtvis också att plantera växter, tända ljus och lägga ut gravsmyckningskransar mm. Ansvaret för att en grav sköts åvilar gravrättsinnehavaren som kan sköta graven själv eller låta kyrkogårdsförvaltningen göra det (oftast mot betalning).

Gravsmyckning
Att försköna gravplatsen genom att plantera blommor, tända ljus och gravlyktor, lägga ut granris eller kransar eller dekorera på annat sätt. Gravsmyckningen är ett sätt att hedra den eller de som vilar i gravplatsen.

Gravsmyckningsdagen
Alla helgons dag (infaller en lördag mellan den 31 oktober - 6 november) kallas ibland även Gravsmyckningsdagen. Alla helgons dag ingår i kyrkoåret och har blivit den dag då de dödas gravar besöks som mest; ljus och lyktor tänds och gravsmyckningskransar läggs ner.

Gravsmyckningskrans

Gravsten
Se Gravvård.

Gravsättning
Placering av stoft eller aska inom en bestämd gravplats och placering eller utströende av aska i minneslund eller på någon annan plats än begravningsplats.

Gravsättningsintyg

Gravtrumma
Även kallad jordfästnings- eller begravningstrumma. En ca två meter hög smal trumma av bräder som i avlägsna bygder ställdes på kistan i graven som därefter skottades igen. Trumman stod kvar i avvaktan på att en präst skulle komma till platsen och genom trumman ösa tre skovlar vigd jord på kistan. Därefter lyftes trumman upp. Jordfästning genom trumma förekom i Älvdalens finnmark ända till år 1910.

Gravtyp
Synonymt med gravskick. Kistgrav, urngrav, askgrav, kolumbarium, urnkammare, gravkammare, mausoleum är exempel på olika gravtyper eller gravformer. Andra (äldre) former av gravar är: Brandgrav, båtgrav, domarring, dös, gravhög, gånggrift, hällkista, pyramid, röse, stenkammargrav, stensättning, skeppssättning.

Gravupplåtare

Gravupplåtelse

Gravupplåtelsetid

Gravvård
Substantivet gravvård avser olika typer av gravöverbyggnader. I dagligt tal används ofta ordet gravsten även om gravvårdar förekommer i andra material, exempelvis trä, gjutjärn, glas, keramik mm. Gravvården är ett minnesmärke över den eller de som vilar i graven och möjlighet finns att göra en levnadsbeskrivning över den döde även om det vanligaste är att endast gravera in namn och årtal samt någon vacker bild eller symbol.

Verbet gravvård är synonymt med gravskötsel.

Gravvårdskomplettering

Gravöl
Äldre ord för minnesstund eller begravningskalas. Ordet har sitt ursprung i att öl var en viktig del av det man åt och drack.

Gravöppning

Grift
Högtidligt och bibliskt ord för grav.

Griftefrid
Synonymt med gravfrid. Med griftefrid avses att låta en avliden vila i ro i sin grav. Begreppet omfattar också inom ramen för brott mot griftefrid att hantera den döda kroppen med respekt. I Svensk lag regleras brott mot griftefrid i Brottsbalken (SFS 1962:700) 16 kap. 10 § Den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller avlidens aska, öppnar grav eller eljest gör skada eller ofog på kista, urna, grav eller annat de dödas vilorum eller på gravvård, döms för brott mot griftefrid till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1993:207).

Griftegård
Äldre benämning på kyrkogård eller begravningsplats.

Griftetal
Ordets egentliga betydelse är ”tal vid griften” dvs tal vid graven och skulle kunna användas i en vidare bemärkelse för alla typer av tal vid en begravning.  I första hand avses dock prästens eller officiantens tal under begravningsakten. Griftetalet som en del i begravningsgudstjänsten inom Svenska kyrkans ordning är riktat till de närvarande, anknyter till den döde och gestaltar det kristna hoppet, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Gångjärnslock
Ordet används för att beskriva kistor vars lock har gångjärn och som kan fällas upp vid exempelvis visning. Gångjärnen sitter längs kistans ena långsida. På den motsatta sidan sitter en låsanordning. Jfr Skruvlock.

Gåvoblad
Se minnesblad.

Upp

Halvstång
Se flaggregler.

Handbukett
En liten bukett eller en enstaka blomma som överlämnas till den döde genom att läggas på eller intill kistan vid avskedet under begravningsceremonin. Handbuketter kan läggas ned av såväl anhöriga som övriga begravningsgäster.

Hjälporganisation
Se minnesfond.

Hjärndöd
Hjärndöd innebär att hjärnan är död men att hjärtat slår. En människa är enligt svensk lagstiftning död när hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort. Lag (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död.

Hjärndöd som definition på död innebär att en död människas organ kan tas omhand och användas vid organtransplantationer.

Hospice
Vårdform för svårt sjuka i livets slutskede baserad på respekt för den personliga integriteten, god omvårdnad och smärtlindring samt psykosocialt stöd för hela familjen.

Hovsorg
Förhållandet att ett hov har sorg.

Humanisterna
Ett profant samfund för de som önskar ett icke-religiöst alternativ som bygger på etik, medmänsklighet och tro på vetenskapliga fakta.

Humanistisk begravning
Icke-religiös begravning. Jfr "Borgerlig begravning".

Humifiering
De processer som vid förnans (döda växt- och djurresters) nedbrytning bildar humusämnen, (lat. hu´mus 'jord', 'mull' och en bildning till fa´cio 'göra', 'ge upphov till'). Marklevande organismer bidrar till nedbrytningen genom att sönderdela organiskt material och genom att röra om och luckra upp, vilket leder till att vatten, luft och mikroorganismer kommer åt. Näringsämnen blir sålunda åter tillgängliga för mikroorganismer och växternas rötter. Humifieringsprocesserna är i regel mycket långsamma.

Huvudman
Se Begravningshuvudman, respektive Sjukvårdshuvudman.

Huvudände
Kistans eller gravens huvudände, dvs den ände där den avlidnes huvud vilar. I den kristna världen ska den dödes huvud vila med blicken mot öster.

Häll
Se gravhäll.

Högtidsboken
"Den svenska högtidsboken", utgiven av Humanisterna, har tagits fram för att fylla behovet av alternativa ceremonier för livets högtider, däribland begravningen.

Upp

Identitetsbricka

Identitetsband

I kretsen av de närmaste
Jfr begravning i enskildhet.

In memoriam
Översatt från latinet innebär uttrycket "till minne av". Förekommer huvudsakligen på tidningarnas familjesidor under egen rubrik där efterlevande har möjlighet att sätta in en annons till minne av någon när det gått en tid efter dödsfallet.

Inbärning
Moment när kistan med den döde bärs in i ceremonilokalen (kyrka eller kapell) inför begravningsceremonin. Inbärning sker oftast någon timme innan ceremonin börjar men det förekommer också att kistan bärs in först när alla satt sig i sina bänkar. De församlade reser sig i så fall under inbärningen. Jfr Utbärning.

Ingångsmusik
Musik, ofta orgelpreludium eller orgelmusik som inleder begravningsceremonin. Under ingångsmusiken kan anhöriga och begravningsgäster ta plats i kyrkan eller kapellet.

Ingångspsalm
Psalm som inleder en gudstjänst exempelvis begravningsgudstjänsten. I Svenska kyrkan föregås ingångspsalmen ofta av ett längre orgelpreludium, så kallad ingångsmusik.

Inhuggen text

Innerkista
Innerkistor, en kista inuti en annan, förekommer av olika skäl. I svensk lagstiftning (Begravningsförordningen, SFS 1990:1147) föreskrivs att kistan
vid transport av avliden från Sverige kan vara försedd med en inre kista av
zink. Orsaken är att kistan ska kunna tätförslutas vid sådana transporter och
dessutom bestå av ett självförstörande material.

Kistor i mausoléer och gravkammare är oftast försedda med en ytter- och en
innerkista. Ytterkistan kan vara tillverkad i koppar och innesluta en träkista
eller tvärtom.

Insamlingsorganisation
Se minnesfond.

Intyg om dödsorsaken
Vid dödsfall i Sverige skall intyg om dödsorsaken utfärdas utan dröjsmål. Enligt föreskrifter i Begravningslagen skall intyget utfärdas av läkare. Intyg om dödsorsaken utfärdas enligt formulär som fastställs av Socialstyrelsen och ska sändas till Socialstyrelsen inom tre veckor från det att dödsbeviset utfärdades.

Intyg kremering, gravsättning

Upp

Jordbegravning
Med uttrycket avses en begravningsceremoni med åtföljande kistgravsättning (i en jordgrav). Synonymt med kistbegravning. Alternativet är kremationsbegravning, en begravningsceremoni där den avlidnes aska därefter gravsätts.

Jordbegängelse
En begängelseform där den döda kroppen bryts ned genom att grävas ner i jord (jordgrav).

Jordfästning
Tidigare benämning på Svenska kyrkans begravningsakt, numera kallad "begravningsgudstjänst". Ordet kommer ursprungligen från tanken att binda den döde vid jorden (så att han inte går igen), dvs att gravsätta den döde i en jordgrav.

Jordfästning i stillhet
Se "Begravning i stillhet"

Jordfästningstrumma
Se Gravtrumma.

Jordgrav
Grävd grav i jord, avsedd för kistor eller urnor. Oftast syftar man på en kistgrav (till skillnad från en urngrav) när begreppet används. En kistgrav kan dock också vara en gravkammare.

Upp

Kammarkollegiet
Kammarkollegiet är Sveriges äldsta myndighet. Kammarkollegiet är en statlig förvaltningsmyndighet med många verksamheter. Bland annat företräder och förvaltar Kammarkollegiet Allmänna arvsfonden. Kammarkollegiet fastställer begravningsavgiften för dem som inte är med i Svenska kyrkan och fastställer även taxan för begravningsclearing.

Kantor
Från latinets cantor = sångare, Ursprungligen sångare eller körledare vid judiska och kristna gudstjänster. Numera är kantor, eller kyrkokantor, yrkesbenämning på en kyrkomusiker i första hand inom Svenska kyrkan. I en kantorsexamen ingår också Svenska kyrkans grundkurs.

Kastmynt

Kastpenning
Pengar som i samband med äldre tiders kungliga begravningar (och kröningar) kastades ut bland åskådarna. Benämningen kastpenning användes också om de minnespenningar som präglades till kungliga begravningar (och kröningar).

Katafalk
Fundament eller upphöjt underlag för kistan vid begravningsceremonin.

Katafalkbockar

Katafalkkläde
Se katafalktäcke.

Katafalktäcke
Tyg eller vävnad att lägga över katafalken som ett underlag för kistan att stå på. Ett vackert katafalktäcke förhöjer synintrycket under begravnings-ceremonin. Klädnaden döljer katafalken och lyfter fram kistan på ett estetiskt tilltalande sätt.

Katafalkvagn

Kenotaf
Skengrav. En "grav" med ett monument över någon som är gravsatt (eller inte återfunnen) på annan plats.

Kista

Kistbegravning
Synonymt med jordbegravning

Kistdekoration
Dekoration på kistan i första hand under begravningsceremonin och vid gravsättningen. Vanligast är en kistdekoration bestående av ett vackert blomsterarrangemang på kistans lock. Blommorna kan kompletteras med personliga föremål som fotografi på den avlidne och sådant som minner om den dödes livsgärning, exempelvis musikerns musikinstrument, snickarens hyvel osv. Som kistdekoration kan även ett bårtäcke användas.

Kistfötter

Kistgrav
Grav avsedd för kistor. I en kistgrav ryms oftast även flera askurnor. Vanligast i Sverige är kistgravar nedgrävda i jord, men även gravkammare förekommer sparsamt.

Kistgravsättning
Gravsättning av en avliden i kista. Vanligast i Sverige är kistgravar nedgrävda i jord, men även gravkammare av olika slag förekommer sparsamt.

Kisthandtag

Kistinredning

Kistkort

Kistlås
Lås på kistor med uppfällbart lock på gångjärn. Se även Kistnyckel.

Kistläggning

Kistminneslund
Gemensamt, anonymt gravområde för nedgrävning av kistor. Kistminneslundar förekommer sparsamt i Sverige.

Kistnyckel
Kistor som är försedda med uppfällbara lock har gångjärn på ena långsidan och ett lås på den motsatta långsidan. Nyckeln till låset, kistnyckeln, gavs långt in på nittonhundratalet till den närmast anhörige som en säkerhet för att ingen annan skulle kunna öppna kistan. Kistlåsen som tillverkats industriellt under nittonhundratalet och alltjämt är inte unika varför alla nycklar passar till alla kistlås. Numera har vissa fabrikanter i Sverige ersatt nyckellåsen med en skruvanordning som gjort kistnyckeln överflödig. 

Kistplåt

Kistskruv

Kistspik

Kistsänkning

Kisttransport

Klinisk obduktion
En obduktion kan vara klinisk eller rättsmedicinsk. Med klinisk obduktion avses en obduktion som faller inom hälso- och sjukvårdens ansvarsområde. Med rättsmedicinsk obduktion avses en obduktion som förordnats av polismyndighet, allmän åklagare eller allmän domstol.

Med obduktion avses att kroppen efter en avliden öppnas och undersöks invändigt. En rättsmedicinsk undersökning skall också innefatta en yttre undersökning av kroppen, en s.k. likbesiktning.

Enligt Obduktionslagen får en klinisk obduktion utföras om obduktionen behövs för att
1. fastställa dödsorsaken,
2. vinna viktig kunskap om sjukdom som den avlidne haft eller om verkan
av behandling som den avlidne gått igenom, eller
3. undersöka förekomsten av skador eller sjukliga förändringar i den
avlidnes kropp. Se även Rättsmedicinsk obduktion.

Klockringning

Kollektiv sorg

Kolumbarium
Från latinets columbarium - duvslag. Nischer för förvaring av askor i urnor. Nischernas storlek varierar med det antal urnor som nischen/graven ska rymma. Kolumbarier finns huvudsakligen inomhus, exempelvis i stenväggarna under kyrkor eller i särskilda lokaler i anslutning till kyrka/kapell. Det förekommer också att kolumbarier inryms i särskilda murar utomhus, s.k. urnmurar.

I Sverige är nischerna slutna men utomlands förekommer även öppna nischer.

Komplettering
Med uttrycket menas komplettering av befintlig gravvård, dvs att skriva till ytterligare ett namn med årtal på gravstenen. Komplettering sker oftast i samband med att ännu en gravsättning skett i gravplatsen.

Kondoleans
En hälsning till de närmast anhöriga som ett bevis på deltagande i någons sorg. Kondoleansen kan ske genom ett besök eller genom att översända ett skrivet kort eller ett brev. Vanligt är att kondoleansen åtföljs av en blomsteruppsats.

I en vidare bemärkelse kan en kondoleans också bekräftas genom en tjänst (bakverk eller en färdiglagad måltid) som överlämnas vid ett besök hos den sörjande.
Kondolera
Betyga eller visa sitt deltagande i någons sorg eller lidande (jfr latinets dolere = lida, sörja).

Konfessionslös begravning
Synonymt med borgerlig, medborgerlig, civil eller profan begravning.

Konkursförvaltare
Person som övertar dödsboets förvaltning om tillgångarna inte täcker skulderna.

Kopparkista

Kopparurna

Krans

Kransband

Kransgård
Särskilt anlagd plats för blommor (kransar och buketter, ibland även kistdekorationen) efter begravningsceremonin. Kransgårdar finns företrädesvis på de större begravningsplatserna i anslutning till gravkapellen.
Kransnedläggning 
Nedläggning av krans vid grav (eller monument) som en hedersbetygelse för den avlidne.  

Kransstomme

Kransställning

Kransvagn

Kremation
Se kremering.

Kremationsintyg
Handling som krävs innan kremation kan ske och intygar att kremation (eller gravsättning) kan ske utan hinder. Intyget utfärdas av folkbokföringsmyndigheten (Skatteverket) efter det att läkare utfärdat dödsbeviset.

Kremationsbegravning

Krematoriekapell
Begravningskapell som är beläget i anslutning till ett krematorium.

Krematorium
Anläggning (byggnad) avsedd för kremering av avlidna. I krematoriet finns en eller flera ugnar där förbränningen av de avlidna sker. Oftast finns ett eller flera krematoriekapell i anslutning till krematoriet.

Kremering
Förbränning av stoftet efter en avliden person. Synonymt med eldbegängelse eller kremation. Kremeringen sker i särskild krematorieugn på något krematorium. Kremeringen sker vid en temperatur om ca 800 – 1000 grader och tar normalt ca 1,5 timmar.

Krusflor
Se Sorgflor.

Krypta
Underjordisk grav eller gravkammare (eller kultrum) i en kyrka vanligen under koret men även under golvet i andra delar av kyrkan. Ordet har sitt ursprung från latinets  crypta med samma betydelse.

Kulturgrav
Gravplats som ska bevaras med stöd av Kulturminneslagen och Kulturminnesförordningen.

Kunder
Kunderna på en begravningsbyrå benämns inom branschen på många sätt, sannolikt beroende på att ordet "kund" känns alltför affärsmässigt. Benämningar som förekommer är: Anhöriga, Sorgehus, Dödsbo, Sörjande, Efterlevande, Stärbhus (tidigare stavning Sterbhus), Familj, Närstående, Begravningssällskap, Besök, Klienter.

Kundmottagare
Yrkesbenämning på begravningsbyråmedarbetare med uppgift att ta hand om de efterlevande (kunderna) samt att ge råd och ta emot och effektuera begravningsbeställningen. Synonymt med begravningsrådgivare eller beställningsmottagare. Jämför även representant.

Kvarlåtenskap
Det som en avliden lämnar efter sig i form av lösöre, fast egendom, värdepapper och andra ägodelar. Kvarlåtenskapen ärvs av de efterlevande arvingarna.

Kylrum

Kyrkoavgift
Medlemsavgift som medlemmar i Svenska kyrkan betalar till kyrkan/ församlingen. Kyrkoavgiften bekostar den löpande församlingsverksamheten men också vård och underhåll av kyrkobyggnaderna. Begravningsverksam-heten i Sverige bekostas inte av kyrkoavgiften utan av begravningsavgiften, en statlig skatt. Både kyrkoavgiften och begravningsavgiften baseras på den kommunalt beskattningsbara inkomsten.

Kyrkogård
Begravningsplats invid en kyrka.

Kyrkogårdsarbetare

Kyrkogårdsförvaltning
Den avdelning inom församlingen (eller kommunen när det gäller Stockholm och Tranås) som sköter begravningsverksamheten. Kyrkogårdsförvaltningen har anställda tjänstemän och arbetare men leds av politiker, vanligtvis en politisk nämnd (kyrkogårdsnämnden) eller direkt av kyrkorådet.

Kyrkohandboken
I Svenska kyrkans kyrkohandbok, som är antagen av Svenska kyrkans kyrkomöte (och hör till Svenska kyrkans grundläggande dokument), finns ordningar för huvudgudstjänst (som firas på söndagar och helgdagar) och ordningar för de kyrkliga handlingarna och ordning för bikt. I kyrkohandboken anges ramarna för gudstjänstens firande: vad som ska, bör eller kan finnas med i gudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning. Hur en begravningsguds-tjänst i Svenska kyrkans ordning ska gå till regleras i Kyrkohandboken.

Kyrkolagen
Svensk lag (SFS 1992:300) sedan den tid då Svenska kyrkan var statskyrka. Lagen innehöll Svenska kyrkans föreskrifter om exempelvis medlemskap och om Svenska kyrkans organisation och egendom. När relationerna mellan Svenska kyrkan och staten ändrades år 2000 upphörde lagen att gälla. Nuvarande motsvarande reglering utgörs av lagen (SFS 1998:1591) om Svenska kyrkan och av den kyrkoordning som Svenska kyrkans högsta organ, kyrkomötet, har utfärdat.

Kyrkomusiker
Person som är anställd för att ha hand om kyrkomusiken i en församling t.ex. som organist eller kantor.

Upp

Lacrymosa

Laglott
Juridisk term i samband med bouppteckning och arvskifte; hälften av bröstarvinges arvslott.

Lamentatio

Lapidarium
Samling av stenmonument, däribland gravstenar. Lapidarier på eller intill begravningsplatser fungerar som museer för gravstenar med avsikt att bevara stenar från äldre gravar.

Legala arvingar
En legal arvinge är den som enligt den tillämpliga arvsordningen ska ärva den avlidne.

Legat
Viss sak eller visst belopp erhållet genom testamente.

Legatarie
Mottagare av legat.

Liggande häll
Gravvård, oftast tillverkad av sten, som ligger på graven till skillnad från en stående gravvård. Ibland kan man se liggande hällar framför en stående. Orsaken kan vara att den ursprungliga stående stenen inte rymmer fler namn.

Lik

Likbegängelse

Likbesiktning

Likbil

Likblånad

Likbod
Äldre benämning på bårhus, d v s förvaringslokal för avlidna, oftast i kista, i avvaktan på begravning och gravsättning.

Likbränning
Synonymt med kremering.

Likbärarlag
Äldre benämning på bärarlag.

Likfläckar
De rödvioletta fläckar som på en avliden ofta uppträder 10-12 timmar efter döden beroende på att blodet genom sin tyngd sjunkit till lågt liggande ställen på kroppen.

Likfärd
Synonymt med likprocession.

Likfölje

Likförgiftning
Folklig benämning på infektion överförd från en död till en levande, oftast i samband med hantering av den döda kroppen, t.ex. vid balsamering, obduktion eller svepning.

Likkista
Se kista.

Likprocession
Synonymt med begravningsprocession. Möjligen med den skillnaden att den döde i en likprocession förs fram på bår utan kista. Jämför Karl XII:s likfärd.

Likrum

Likstelhet
Den stelhet i muskulaturen som uppkommer några timmar efter dödens inträde. Beroende på temperatur och andra förhållanden varar likstelheten upp till tre dygn. Likstelhet benämns även rigor mortis (latin).

Likstol
Likstol (eller likstod) var för tiden runt 1600-talet en ersättning enligt kunglig förordning fastställd taxa till prästerskapet för begravning. Likstolen kunde exempelvis vara en ko om en bonde eller bondhustru skulle jordfästas.

Likstuga
Likstuga eller vaktstuga är äldre uttryck för likvaka.

Liksäck

Liktransport

Liktåg

Likvagn

Likvaka
Att sitta hos den döde eller vakta den döde. Att vaka över den döde fram till begravningen är en hedersbetygelse men syftet har genom tiderna också varit ett sätt att hålla det onda borta från den döde. Vakan och närvaron med den döde kan också spegla en uppfattning om att själen behöver tid att lämna kroppen.

Liköl
Se Gravöl.

Linjegravar
Se Allmänna linjen.

Lister
Benämning på de band eller selar, oftast tre stycken, som används vid sänkning av kista i en kistgrav.

Lit de parade
Offentlig visning av en avliden person innan begravningen sker. Begreppet förknippas företrädesvis i samband med någon högt stående offentlighetspersons död.

Ljus klädsel
Se sorgklädsel.

Ljusceremoni

Ljuständningsceremoni

Lockklädsel
Den klädsel eller drapering som sker på kistlockets insida för att dölja den obehandlade ytan och göra intrycket mjukare. Lockklädseln kan bestå av allt från pappersmaterial till de finaste tygerna. Lockklädsel görs i första hand på kistor med gångjärnslock.

Luftbegängelse

Lux aeterna

Lättförgängligt material
En askurna kan enligt kyrkogårdsförvaltningarna vara tillverkad i förgängligt material eller oförgängligt/beständigt material. Tidigare fanns klassificeringarna oförgänglig, lättförgänglig och svårförgänglig.

Med lättförgängligt material menas material som förintas inom 15 år i en jordgrav. Exempel på lättförgängligt material är järnplåt, trä, träfiber,
barkmassa, majsmassa, obränd keramik mm.

Med svårförgängligt material avsågs material som förintades inom 30 år i en jordgrav. Till svårförgängliga urnor räknades zinkurnor.

Oförgängligt eller beständigt material i en askurna är koppar, brons, marmor, bränd keramik, glas mm. En sådan urna är avsedd att aldrig förmultna.

Om tankar finns på att i framtiden flytta den avlidnes aska till en annan grav eller om gravsättningen sker i en kistgrav där ytterligare kistor ska gravsättas bör inte en urna av lättförgängligt material väljas.

Lördagsbegravning

Lösöre
Bruksföremål i bostaden, exempelvis möbler, mattor, husgeråd, prydnadsföremål, konst, smycken m m.

Upp

Majning
Se begravningsmajning.

Massgrav

Mausoleum
Monumental gravöverbyggnad, ofta över en gravkammare.

Medborgerlig begravning
Synonymt med borgerlig begravning.

Medellivslängd
Med begreppet medellivslängd i den svenska befolkningsstatistiken avses den återstående medellivslängd som utgörs av det antal år som i genomsnitt återstår att leva för en person i en viss bestämd ålder enligt den, vid tidpunkten för beräkningen, gällande dödligheten.

Medellivslängden i Sverige beräknas som den genomsnittliga ålder som en människa vid födseln beräknas uppnå. Medellivslängden år 2010 ligger på 83,2 år för kvinnor och 79,1 år för män. Sverige är ett av de länder som har högst medellivslängd i världen. I början av 2000-talet var det endast Japan som hade högre. De högsta medellivslängderna återfinns generellt sett i landets södra delar och de lägsta i mellersta och norra Sverige. (Källa: Statistiska Centralbyrån, SCB).

Medling av tvister
Med begreppet avses medling enligt begravningslagen: Om de efterlevande inte kan enas om kremering skall ske eller om gravsättningen, ska huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd på begäran medla mellan parterna. Om enighet inte kan uppnås, skall tvisten hänskjutas till Länsstyrelsen som ska pröva vem som ska bestämma om kremering eller om gravsättningen.

Megalitgravar
Gravar byggda av mycket stora stenar. I Sverige anlades megalitgravar under stenåldern ca 3000 f.kr. Ordet kommer från grekiskans mega=stor och lithos=sten.

Memento
Branschtidning för de som arbetar helt eller delvis i begravningsbranschen ( begravningsbyråer, kyrkan, sjukvården, socialtjänsten m fl.). Utges av Sveriges Begravningsbyråers Förbund.

Memento mori
Från latinets "Kom ihåg att du är dödlig". En konstart med syftet att tydliggöra och påminna om var och ens dödlighet.

Mina önskemål

Minnesadress
Se minnesblad.

Minnesalbum
Pärm som innehåller minnen över den avlidne. Det minnesalbum som begravningsbyrån överlämnar till de närmaste kan innehålla foto på den döde, foto på kyrkan/kapellet, dödsannonsen, begravningsceremonins program (ceremoniel), förteckning över minnesgåvor och blommor som sänts till ceremonin, foton som tagits i kyrkan/kapellet mm. 

Minnesblad
Handling som utvisar att någon skänkt en gåva till den döde genom att sätta in en summa pengar till en minnesfond. Minnesbladet är ofta ett vackert dokument med någon pasande vers och en hälsning till den döde.

Minnesbord
Bord som görs iordning i lokalen där minnesstunden hålls. Bordet kan dekoreras med ljus och blommor och innehålla ett fotografi på den döde, foton från den dödes liv, gästbok, saker från den dödes hem och annat som minner om den döde.

Minnesfond
Hjälporganisation (insamlingsorganisation) som sänder ett minnesblad till de efterlevande som ett bevis på den penninggåva som någon skänkt till organisationen i anledning av någons död och begravning. Exempel på stora minnesfonder är Cancerfonden, Röda Korset, Rädda Barnen m.fl.

Minnesgudstjänst
Gudstjänst inom Svenska kyrkan. Minnesgudstjänster kan hållas gemensamt för alla dem som saknas i en församling eller på en ort i avvaktan på slutgiltiga besked om de döda återfunnits och kommer hem för begravning. Enskild minnesgudstjänst kan hållas för en eller flera saknade medlemmar av en familj i avvaktan på besked om identifikation. Senare, när identifikationen är klar, kan vanlig begravningsgudstjänst hållas. Kyrkohandboken har ingen ordning för minnesgudstjänster. Källa: Begravningen - ett brev från Svenska kyrkans biskopar, december 2006.

Minnesgåvor

Minneshögtid

Minneslund
Gemensamt gravområde för anonym nedgrävning eller utströende av
askor.

Minnesmärke

Minnesruna
Se Nekrolog.

Minnesskål
En skål som förr dracks för den döde i samband med utfärdsceremonin.

Minnesstund

Mjukdelar

Monument

Mortalitet
Synonymt med dödlighet.

Mullpåkastning
Mullpåkastning ingår i överlåtelsen som i sin tur är del i begravningsceremonin i Svenska kyrkans ordning (begravningsgudstjänsten). Prästen lägger mull/jord på kistan tre gånger och säger "Av jord är du kommen, jord skall du åter bli. Jesus Kristus är uppståndelsen och livet." Mullen/jorden (eller sand) formas till ett kors eller läggs i en hög på kistan.

Mullpåkastningen är en tradition som växte fram under medeltiden och handlingen knyter an till 1 Mosebok 3:19 och är en symbol för att Gud är skaparen som ger evigt liv.

Enligt Svenska kyrkans handbok kan prästen numera istället för mullpåkastningen göra korstecknet över kistan.

Musiksolo

Mörk klädsel
Se sorgklädsel.

Upp

Natursten

Nekrolog
Från grekiskan. Synonymt med dödsruna eller minnesruna. Kort levnadsbeskrivning över en avliden person. Nekrologer skrivs av någon som känt den döde väl och införs i tidningen ganska snart efter dödsfallet.

Notis
Se Begravningsnotis.

Upp

Obduktion
Se Klinisk obduktion respektive Rättsmedicinsk obduktion.

Obduktionslagen

Officiant
Se Begravningsofficiant.

Oförgängligt material
En askurna kan enligt kyrkogårdsförvaltningarna vara tillverkad i förgängligt material eller oförgängligt material. Tidigare fanns klassificeringarna oförgänglig, lättförgänglig och svårförgänglig.

Med lättförgängligt material menas material som förintas inom 15 år i en jordgrav. Exempel på lättförgängligt material är järnplåt, trä, träfiber,
barkmassa, majsmassa, obränd keramik mm.

Med svårförgängligt material avsågs material som förintades inom 30 år i en jordgrav. Till svårförgängliga urnor räknas zinkurnor.

Oförgängligt eller beständigt material i en askurna är koppar, brons, marmor, bränd keramik, glas mm. En sådan urna är avsedd att aldrig förmultna.

Organdonation
Begreppet avser organ- och vävnadsdonation för transplantation och annat medicinskt ändamål. Genom transplantation kan sjuka organ och vävnader ersättas av friska från en annan människa. Numera går det att transplantera organ som njurar, lever, hjärta, lungor och bukspottskörtel. Det går också att transplantera vävnader som hud, hornhinnor, hjärtklaff och benvävnad.

De allra flesta människor i Sverige har förutsättningar att bli donatorer. Ingen behöver därför avstå från att göra sin vilja att donera känd på grund av ålder, levnadsvanor eller sjukdomar. För att kunna komma ifråga som organdonator måste man vårdas med respirator när döden inträffar. Därför är det enbart patienter som avlider på en intensivvårdsavdelning som blir aktuella som organdonatorer. De som inte kan donera organ kan ofta donera vävnader. Varje år genomförs cirka 1 000 vävnadstransplantationer i Sverige.

Det är viktigt att den som vill donera organ och vävnader efter din död tar ställning genom att anmäla sig till donationsregistret eller genom att fylla i ett donationskort eller genom att informera sina närstående.

Läs mer om organ- och vävnadsdonation på www.livsviktigt.se

Organist

Orgelsolo

Oskiftat dödsbo
Dödsbo där arvskifte ännu inte har skett.

Ossuarium
(Lokal för) samling av avlidnas ben. Från Latinets ossuarius "avsedd för ben".

Upp

Palliativ vård
Vård som inriktar sig på att lindra symptomen. Oftast förekommer uttrycket vid vård i livets slutskede och då man anser att sjukdomen eller orsaken till smärtorna inte går att bota men väl att lindra.

Pappkista

Passersedel
Handling som utfärdas av Skatteverket och som är nödvändig för att få föra ut en avliden ur Sverige till annat land. När stoftet efter den avlidna förts ut ur landet ska en kopia av passersedeln undertecknas och sändas i retur till Skatteverket.

Patologavdelning
Avdelning inom sjukvården under vilken bl.a. bårhus och obduktionsverksamheten oftast sorterar.

Personalia
Uppgifter om en persons liv, verksamhet och intressen men även persondata som personnummer och adress.

Personligt avsked
Tillfälle för de närmaste att ta avsked av den döde i enrum. Oftast avses med uttrycket ett avsked i öppen kista, sk visning men ett personligt avsked kan ske även utan att kistan öppnas. Ett personligt avsked sker oftast i ett sk visningsrum.

Planteringsyta
Den yta på gravplatsen som är avsedd för plantering av växter, gravvaser, lyktor och ljus mm.

Plastination
En teknik inom anatomin att genom avancerad inplastning bevara kroppsdelar (i undantagsfall hela kroppar) för att sedan kunna studera dem i forsknings- och utbildningssyfte. Metoden innebär att kroppsdelen (eller kroppen) behåller de flesta egenskaperna som ursprunget exempelvis form, färg, konsistens.

Plastination används normalt inte inom begravningsbranschen även om det skulle vara fullt möjligt att använda metoden som alternativ till balsamering, mumifiering och andra sätt att bevara en död kropp.

Polishämtning

Polititransport

Politivagn

Prestav
Florbehängd stång som bärs i täten av ett sorgetåg eller som hedersvakt under begravningsceremonin.

Ordet kommer från ryskans pristav - uppsyningsman och avser ursprungligen den prestaverande, marskalken med sin stav i spetsen för en procession. 

Procession
Se begravningsprocession.

Processionsbil

Processionsvagn

Profan
Från latinets profanus, oinvigd, gudlös. Något som har att göra med vardagslivet och inte med religion eller kyrka. Motsatsen är sakral.

Profan begravning
Synonymt med borgerlig begravning.

Programblad
Se Programkort.

Programkort
Tryckta kort eller blad som beskriver ordningen mm i begravningsceremonin.
Synonymt med tryckta program, programblad eller tryckt agenda. Lokalt används även uttrycket psalmkort vars språkliga innebörd dock är begränsad.

Oftast innehåller programkortets omslag den avlidnes namn och data samt dag och plats för begravningsceremonin och eventuellt gravsättningen. Psalmerna skrivs oftast ut för att de församlade skall slippa leta i psalmboken. Även namnen på de medverkande som officiant, kyrkomusiker, solist, cateringfirma och begravningsbyrå noteras. Programkortet blir ett minne från begravningen som oftast sparas i någon gömma därhemma. Programkortet blir värdefullt även för dem som inte hade möjlighet att själva komma till begravningen.

Promession
Ett teoretiskt (tekniskt) begängelseskick där den avlidna fryses ned till minus 18 grader och därefter sänks ner i flytande kväve. Kroppen blir då mycket skör, och en lätt vibration ska omvandla den till ett organiskt pulver som förs in i en vakuumkammare där vattnet ångas av. Teorin om att metoden fungerar i praktiken eller skulle vara mindre miljöbelastande än kremering eller jordbegravning är inte fastslagen och några tester som styrker teorin är inte publicerade. Någon anläggning för promession eller frystorkning finns ingenstans i världen.

Präst
Se officiant.

Prästkappa
Prästen kan ha olika klädedräkter vid en begravning: Röcklin, Alba eller Prästkappa. Prästkappan är en svart, veckad, fotsid kappa som bärs ovanpå kaftanen, ett traditionellt prästerligt ämbetsplagg. Förekommer främst i gammalkyrkliga församlingar.

Psalmer

Psalmkort
Synonymt med programkort.

Upp

Ramgrav
Forntida grav med en ram av en mängd kantställda stenar ovan jord kring den avlidnes plats.

På nutida begravningsplatser avses med uttrycket en gravplats som ovan jord inramats med (vanligtvis) polerade sammanhängande stenblock, sk gravram.

Registerutdrag, avliden
Utdrag ur Skatteverkets folkbokföringsdatabas. Utdraget visar personuppgifter (namn, personnummer, dödsdatum) för avliden person och styrker därmed att en person är död.

Registerutdrag, Dödsfallsintyg och släktutredning
Utdrag ur Skatteverkets folkbokföringsdatabas. Utdraget visar, förutom uppgifter om den avlidne (namn, personnummer, dödsdatum, civilstånd, vigseldatum, gift antal gånger, bostadsadress, medborgarskap, födelseort, födelselän) även uppgift om efterlevande make/maka, barn, samt frånskild make/maka.

Registerutdraget uppvisas för att styrka dödsfallet och vilka de närmast efterlevande är. För att ex.vis. betala räkningar från den avlidnes konton kräver bankerna normalt detta registerutdrag.

Relik
Kvarleva efter helgon. En relik kan vara en del av den döde eller någon ägodel eller annat som den döde kommit i beröring med under livstiden.

Representant
Benämning på yrkesgrupp eller arbetsfunktion på en begravningsbyrå. Representantens uppgift är att göra i ordning den avlidne i kistan genom kistläggning och svepning, sköta transporter av avlidna, kistor och urnor samt att förbereda och ansvara för de praktiska arrangemangen vid visning, begravningsceremoni, minnesstund och gravsättning. Under exempelvis begravningsceremonin representerar representanten dels den begravningsbyrå han eller hon arbetar för, dels de anhöriga i rollen som värd.

Resomation
Begängelsemetod innebärande att kroppen placerai en biologiskt nedbrytbar behållare som förs in i en resomationsenhet. Vatten och en alkalisk vätska tillförs. Behållaren med kroppen hettas upp och utsätts för tryck. Efter några timmar är resultatet en restvätska samt porösa vita benrester som pulvriseras innan gravsättningen. Metoden tillämpas på några platser i västvärlden.

Rigor mortis
Latin för Likstelhet

R.I.P.
Förkortning av engelskans "Rest in peace". Detsamma som Vila i Frid, VIF. Ursprungligen förkortning av latinets Requiescat in pace - må han/hon vila i frid.

Risning
Se Begravningsmajning

Rituell tvagning

Runa
Se dödsruna.

Rygghäck

Råhuggen yta

Rättsläkare

Rättsläkarstation

Rättsmedicinalverket

Rättsmedicinsk obduktion
En obduktion kan vara klinisk eller rättsmedicinsk. Med klinisk obduktion avses en obduktion som faller inom hälso- och sjukvårdens ansvarsområde. Med rättsmedicinsk obduktion avses en obduktion som förordnats av polismyndighet, allmän åklagare eller allmän domstol.

Med obduktion avses att kroppen efter en avliden öppnas och undersöks invändigt. En rättsmedicinsk undersökning skall också innefatta en yttre undersökning av kroppen, en s.k. likbesiktning.

Syftet med en rättsmedicinsk undersökning är i första hand förutom att
fastställa dödsorsaken att utreda onaturliga och misstänkt onaturliga
dödsfall samt att därvid upptäcka, bekräfta eller utesluta brott.

Rättsmedicinsk undersökning
Se rättsmedicinsk obduktion

Röcklin
Prästen kan ha olika klädedräkter vid en begravning: Röcklin, Alba eller Prästkappa. Röcklinet är en veckad, vit mässkjorta med vida ärmar, kompletterad med ett vitt eller svart band, stolan, som hänger ner från axlarna.

Upp

Sakral
Från latinets sacralis, högtidlig, vördad - framförallt i samband med gudstjänstliv. Motsatsen är profan.

Samrådsgruppen Begravningsbranschen Träindustrin (SBT)

Sarkofag
Ursprungligen en likkista av kalksten som ansågs förtära den döda kroppen. Numera är sarkofager stora yttre kistor, ofta stående på fötter. De är tillverkade av dyrbara stenarter som marmor och porfyr, polerade eller smyckade med uthuggna reliefer. Sarkofagen kan även vara av metall, t.ex. tenn, med rikt utsirade mönster.

Sista smörjelsen

Sjukhuskapell

Sjukvårdshuvudman

Själagåva
Ersättning som prästen uppbar för att han förrättade en själamässa över en avliden.

Själamässa
Minnesmässa över avliden en tid efter dödsfallet. Själamässor på sjunde och trettionde dagen efter dödsfallet omtalas redan under tidig medeltid, tex i Necrologium lundense.

Själaringning
Kyrkans sätt att genom klockringning kungöra en församlingsbos dödsfall Förr gjordes det så snart dödsfallet blev känt. Många församlingar har numera själaringning en gång i veckan. På sina håll är den helt avskaffad.

Sjöbegravning
Den urspringliga sjöbegravningen var i första hand en nödvändighet när någon dog på en längre resa till sjöss. Kroppen kunde inte förvaras och det fanns ingen möjlighet att föra den i land för begravning. Sjöbegravningen formades vartefter till en hedersbetygelse för de sjömän som dog till sjöss och senare även för sjömän som inte dog ombord men som ändå förärades en begravning i det element de verkat i.

Idag (år 2012) är sjöbegravningar i den ursprungliga formen sällsynta. I stället har gravsättning genom att sänka askan i en s.k. sjöurna eller genom utströende av aska i hav och sjö tagit över och i Sverige gravsätts ett tusentaltal personer per år på det sättet.

Skelett

Skott
Benämning på den vagn i begravningsbilen som kistans främre benpar vilar på. Vagnen möjliggör att kistan på ett enkelt sätt kan föras in i och ur bilen.

Skruvlock
Ordet används för att beskriva kistor vars lock skruvas fast med 3-4 skruvar i underkistan. Jfr Gångjärnslock. 

Skötselfria gravar
Benämning på gravplatser som inte kräver de efterlevandes egenhändiga skötsel av planteringsytor och liknande. Exempel på skötselfria gravar är urngravar i kolumbarium, minneslundar, gravar som sköts av kyrkogårdshuvudmannen. Även gravar som redan sköts av någon kan betraktas som skötselfria i samband med en ny gravsättning. Den som önskar att en vanlig urn- eller kistgrav skall bli skötselfri kan ersätta planteringsytan med exempelvis gräsmatta, grus eller en stenhäll.

Släktgrav
Se familjegrav.

Social död
När någon dör fysiskt, lever personen normalt ytterligare en tid i social mening. Man respekterar fortfarande den dödes beslut och den döde betyder fortfarande något för de närmaste och andra efterlevande. Först en tid efter den fysiska döden klingar betydelsen av den döde och hans uppfattningar av. Personen kan då sägas vara även socialt död. Social död har alltid föregåtts av fysisk död. Idag förekommer dock i vår välfärd och med splittrade familjeförhållanden att en gammal person dör socialt innan den fysiska döden inträffar. Exempelvis om den avlidne levt sin sista tid på långvården utan att vara meningsfullt kontaktbar och/eller när efterlevande inte längre har någon relation till den gamle.

Socialbegravning

Sockel

Sorg

Sorgband

Sorgblommor

Sorgbrev

Sorgbukett

Sorgdräkt

Sorgearbete

Sorgegrupper

Sorgehus

Sorgemusik

Sorgeprocess

Sorgespel
Tragedi eller skådespel som i allvarlig form framställer lidande och ibland undergång.

Sorgetid
Förr i lag fastställd tid efter makes död under vilken efterlevande make inte fick ingå nytt äktenskap (1 år för änka och ½ år för änkling enligt 1734 års lag).

Sorgflor
Tunnt genomskinligt tyg som används i samband med sorg och begravning. Svart flor förekom ofta på kvinnornas hattar i samband med sorg och begravning. Florbehängd organisationsfana förekommer när organisation deltar med fanbärare vid begravning av organisationsmedlem. Att florbehänga svenska fanan görs endast vid statsbegravningar.

Sorghum
Grässläkte.

Sorgkläder

Sorgklädsel

Sorgknapp

Sorgkort

Sorgmantel
Fjärilsart.

Sorgsmycken
Speciella smycken som förr bars med anledning av en nära anhörigs eller bemärkt persons död.

Spridning av aska
Se Utströende av aska.

Spridningsurna
Urna, oftast i koppar/mässing, med mekanism som underlättar utströende av aska i naturen och över vatten. Spridningsurnan lånas ut av begravningsbyråer och krematorier.

Sterbhus
Även stärbhus. Äldre uttryck för dödsbo. Från tyskans sterben, dö.

Stiglucka
Överbyggd kyrkogårdsgrind, ofta husliknande.

Stoft
Kroppen efter en avliden person.

Stoftrester
Det som återstår efter det att kroppen (stoftet) genomgått någon begängelseform framför allt en annan begängelseform än kremering (aska) och jordbegravning (ben eller benrester).

Stora döden
Synonymt med digerdöden.

Strö askan
Se Utströende av aska.

Stärbhus
Även sterbhus. Äldre uttryck för dödsbo. Från tyskans sterben, dö.

Suicid
Fackterm för självmord. Från latinets sui, sin egen och caedo, döda eller mörda.

Svandunsersättning

Svart slips
Se sorgklädsel.

Svarta Maja

Svepa

Svepdräkt

Svepning

Svepningsrum

Sveriges Begravningsbyråers Förbund (SBF)
Branschorganisation för landets privata begravningsbyråer. SBF auktoriserar sina medlemsföretag som tillsammans anlitas vid ca 60 % av landets begravningar.

Sveriges Kyrkogårds- och Krematorieförbund (SKKF)
Bransch- och intresseorganisation för landets kyrkogårds- och krematorieförvaltningar inom Svenska Kyrkan och vissa kommuner.

Svårförgängligt material
En askurna kan enligt kyrkogårdsförvaltningarna vara tillverkad i förgängligt material eller oförgängligt material. Tidigare fanns klassificeringarna oförgänglig, lättförgänglig och svårförgänglig.

Med lättförgängligt material menas material som förintas inom 15 år i en jordgrav. Exempel på lättförgängligt material är järnplåt, trä, träfiber,
barkmassa, majsmassa, obränd keramik mm.

Med svårförgängligt material avsågs material som förintades inom 30 år i en jordgrav. Till svårförgängliga urnor räknas zinkurnor.

Oförgängligt eller beständigt material i en askurna är koppar, brons, marmor, bränd keramik, glas mm. En sådan urna är avsedd att aldrig förmultna.

Sångsolist

Sänkning
Moment i gravsättningen då kistan eller urnan sänks i graven. Sänkning av kista sker oftast med hjälp av fyra till sex personer. Sänkning av urna kan ske av en person.

Sänkningsband
Se Bårlist. Uttrycket sänkningsband används också till det band med vars hjälp en askurna sänks i en urngrav eller i en gravkammare. Sänkningsbandet följer urnan i graven till skillnad från sänkningsselen. Se Sänkningssele.

Sänkningsbärare

Sänkningslister
Se Bårlist.

Sänkningssele
Sele för gravsättning av askurnor.  Sänkningsselen har en mekanism som innebär att den kan kopplas loss när urnan sänkts ner i graven.

Särkullbarn
Det eller de barn till en make som inte den andra maken också är förälder till.

Särskild begravningsplats

Upp

Tackannons

Tackkort

Tacksägelse
Tacksägelsen sker i regel i huvudgudstjänst så snart som möjligt,
helst före begravningen. Här uttrycks tacksägelsen till Gud
för den människas liv som nu dött och här innesluts den döde och
de sörjande i församlingens förbön och gemenskap – den gemenskap
som också kyrkogården vill minna om (ur ett brev från Svenska kyrkans Biskopar 2006).

Prästen läser från predikstolen upp den avlidnes namn. Efter bön ringer kyrkklockorna en kort stund.

Tacksägelse hålls i den avlidnes hemförsamling i allmänhet vid högmässogudstjänsten söndagen efter det att dödsfallet blev känt eller vid högmässogudstjänsten söndagen efter begravningen. Oftast meddelar församlingen vilken dag tacksägelsen ska ske genom brev till de efterlevande.

Tal
Se begravningstal.

Tanatologi
Vetenskapen om döendet och döden.

Terminala livsfasen

Testamentarisk efterarvinge
Arvinge som genom testamente erhåller lott som annan testamentstagare tidigare innehaft och förfogat över.

Testamente

Testamentsgivare
Synonymt med testator.

Testamentstagare
Se universell testamentstagare.

Testator
Den som upprättar testamente, testamentsgivaren.

Thanatos
Dödens gud i den grekiska mytologin.

Thanos
Internationell organisation inom begravningsbranschen.

Tillkännagivande av dödsfall

Tilläggsbouppteckning

Transplantationslagen

Tryckt agenda
Se Programkort.

Tryckta program
Se programkort.

Träfiberurna

Tyst avsked
Under avskedet i samband med begravningsceremonin, förekommer att anhöriga eller begravningsgäster vill säga några ord riktade till den avlidne, så kallat begravningstal. Med tyst avsked menas att efterlevande undanbett sig sådana tal. Möjlighet finns då ofta att säga några ord under minnesstunden.

Upp

Universell testamentstagare
Om den avlidne testamenterat hela eller en del av boet blir mottagaren dödsbodelägare och kallas universell testamentstagare.

Urna
Se askurna.

Urngrav
Grav eller gravplats för askurnor. En urngravplats rymmer endast askurnor till skillnad mot en kist- eller jordgravplats som ursprungligen är avsedd för kistor. En kistgravplats rymmer oftast åtskilliga urnor. Med urngrav kan avses en gravplats i jord, urnkammare eller kolumbarium.

Urngravklädsel
Kläde, oftast av plastmaterial, med runt eller fyrkantigt hål att lägga över en grävd urngrav. Klädet har, förutom en estetisk funktion, i uppgift att skydda mot väta och jord under gravsättningen.

Urngravsättning
Gravsättning av urna med aska efter avliden.

Urngravyr
Gravering av den avlidnes namn, födelse- och dödsdatum direkt på askurnan. Graveringen sker i speciella gravyrmaskiner med diamantnål eller med frästeknik. Numera är gravyrmaskinerna datoriserade. Jfr Urnplåt.

Urnkammare
Luftrum eller utrymme, oftast under jord, för en eller flera askurnor. I urnkammaren, som kan vara en betonglåda med lock, ställs således urnorna in alltefter som dödsfall i släkten inträffar. En särskild form av urnkammare kan kolumbarium eller urnnisch/urnmur sägas vara. Jfr även gravkammare.

Urnlund
Område (gravkvarter) på en begravningsplats som iordningställts endast för urngravplatser. I gravplatserna i en urnlund kan således inte kistor gravsättas. Ibland förväxlas begreppet urnlund med Minneslund.

Urnmaterial
Urnor kan vara gjorda av olika material. I Sverige skiljer kyrkogårdsförvaltningarna på förgängliga urnor som skall förmultna i en jordgrav inom 15 år, samt oförgängliga urnor. Förgängligt material som förekommer i askurnor är exempelvis trä, träfibermassa, bark, järnplåt samt oglaserad och obränd keramik. Oförgängligt material är koppar, brons, marmor, keramik mm.

Urnmur
Gravtyp. Mur med nischer för askor i urnor. Se även kolumbarium.

Urnnedsättning
Se Urngravsättning.

Urnnisch
Fack för en eller flera urnor i kolumbarium eller urnmur. Urnnischer kan även förekomma i en vägg i en kyrka.

Urnplåt
Graverad plåt, oftast i mässing, med den avlidnes namn, födelse- och dödsdatum. Plåten fästes på askurnan som ett tecken på vems aska urnan innehåller. Alternativt kan gravering ske direkt på urnan, sk urngravyr.

Utbärning

Utfärdsbön
Bön (eller andakt) i samband med att den avlidna förs från platsen för dödsfallet, oftast bostaden eller vårdhemmet, till bårhus eller bisättningslokal. Utfärdsbön är ett begrepp i första hand inom Svenska kyrkan. 

Utfärdsceremoni

Utgångsmusik

Utläsning

Utströende av aska
Att strö ut askan efter en avliden. Utströende kan enligt Begravningslagen ske i en minneslund. Utströende av aska får också ske på annan plats än begravningsplats om tillstånd givits av länsstyrelsen. Det senare kallas i dagligt tal att strö ut eller sprida askan i naturen över sjö eller land.

Upp

Vaktstuga
Gammalt ord för likvaka.

Valfri klädsel
Se sorgklädsel.

Varvbegravning
Grävning av gravar i varv på kyrkogården dvs i rad efter den ordning som sockenborna avled. Förekomsten började på 1800 talet i norra Sverige. Jfr även Allmänna linjen.

Vattenbegängelse
Begängelseform där den avlidne begravs i vatten. Primitiv begravningsmetod där efterlevande (stammen) på ett enkelt sätt kunde bli av med den döde, exempelvis i rinnande vattendrag eller i öppet vatten. I modern tid förekommer sjöbegravning (gravsättning av den avlidne i havet) under ordnade och/eller tvungna former.

Vigd jord

Vila i frid
Mycket vanlig hälsning på kort eller band på kransar och sorgbuketter som sänds till begravningsceremonin. Förkortas VIF. Jfr engelskans "Rest in peace", RIP.

Visning
Att se och ta farväl av den avlidne iordningställd i sin kista. Visningen i Sverige är oftast ett för anhöriga personligt avsked, jämför eng./am. viewing eller visitation där visningen är ett tillfälle även för många andra att ta avsked av den döde i öppen kista.

Visningen är en del av begravningen och har också en viktig kontrollfunktion där efterlevande kan förvissa sig om att det är rätt avliden i rätt kista, att den avlidne är klädd på rätt sätt, har de rätta minnessakerna med sig och ser ut att ha det bra i sin sista vilobädd osv.

Visningslokal

Visningsrum
Se visningslokal.

Vit slips
Se sorgklädsel.

Vita Arkivet

Vårdare av dödsboet

Vårdnadsintyg
Handling som visar vem som har hand om en avlidens bo, dvs är den som har hand om dödsboets angelägenheter. Vårdnadsintyget skrivs under av en begravningsbyrå. Vårdnadsintyget krävs av Posten för att efterlevande ska få utkvittera försändelser i den dödes namn, exempelvis paket, stora brevförsändelser, REK och ASS mm.

På vissa bankkontor kräver man Postens vårdnadsintyg för att få betala räkningar i dödsboets namn från dödsboets konton. Detta är fel och saknar grund i bankernas centrala instruktioner. För anhöriga kan det dock vara bra att ha ett vårdnadsintyg tillhands för att slippa diskussionen om vad som är rätt eller fel.

Det kan lokalt finnas fler tillfällen då någon kräver Postens vårdnadsintyg och även i sådana fall är det enklast för vårdnadshavaren att kunna uppvisa ett vårdnadsintyg även om det formellt inte är ett krav.

Upp

Zinkkista
En kista med en innerkista av zinkplåt används vid utlandstransport av avlidna. Zink är ett material som förstörs i jord vilket innebär att gravsättning kan ske utan att kista som kommer från utlandet behöver bytas. I äldre kremationsugnar kunde också en zinkkista brännas då zink förvandlas till ett fint pulver. Nyare ugnar med modern rökgasrening tar däremot skada av zinkpulvret varför zinkkistor inte är tillåtna i moderna ugnar.

Zinkkistan kan göras helt tät genom lödning eller numera silikonförslutning. Zinkplåten är vidare mjuk och böjlig varför den är lämplig vid flygfrakt med flygplan som saknar tryckkabin i lastutrymmet.  

40 § Begravningsförordningen reglerar att en avliden som ska föras ut ur Sverige ska läggas i en kista med en inre kista av zink eller något annat självförstörande material. Vid transport med flyg gäller dessutom att kistan skall vara försedd med en reningsanordning som utjämnar trycket. Om en reningsanordning saknas, skall kistan vara så hållbar att den kan motstå den tryckförändring som kan uppkomma under transporten. 

Begravningsförordningens bestämmelser grundas på en äldre överenskommelse om transport av lik (SÖ 1982:51) mellan ett antal länder i Europa.

Zinkurna
Askurna tillverkad av gjuten zink eller zinkplåt. Zinkurnor räknades förr till svårförgängliga, d.v.s. urnor som förintades i jord inom 30 år. Se svårförgängligt material.

Upp

Återfyllning
Att (med jord) fylla igen en öppnad grav efter gravsättningen av ett stoft eller en aska. En ask- eller urngrav återfylls normalt för hand medan en kistgrav normalt fylls växelvis för hand och med hjälp av maskin. Begreppet återfyllning finns i begravningslagen och de tjänster som ingår i begravningsavgiften.

Upp

Änka

Änkling

Ärvdabalken

Upp

Öppen kista
Öppen kista är ett uttryck som i första hand avser begravningsceremoni med öppen kista. En sådan ceremoni är ovanlig och bör föregås av att alla deltagande gäster informeras i förväg för att kunna förbereda sig.

I framförallt amerikanska filmer och TV-serier får vi se den avlidne i öppen kista med släkt och vänner runt omkring. Här rör det sig oftare om det vi i Sverige kallar personligt avsked, visning eller vaka (amer./eng. visitation, wieving eller wake) som inte ska förväxlas med en begravningsceremoni. Även i Amerika är det ovanligt att kistan är öppen under ceremonin.

Överlåtelse
Överlåtelsen är kanske den väsentligaste delen i begravningsceremonin i Svenska kyrkans ordning (begravningsgudstjänsten) och innebär att den avlidne överlämnas till Gud. Prästen lägger mull på kistan, alternativt gör korstecknet över kistan, och säger några ord som handlar om människans dödlighet och om uppståndelsen genom Jesus Kristus.

Upp