Frågor och svar om begravning
Ett urval av de senast insända frågorna:
Tips när du letar ett svar: Ctrl-F öppnar ett sökfält för sökning efter ord eller fraser.
Grannen vill inte veta av sin dotter
Fråga
När min granne dog visade det sig att hon skrivit ner sina önskemål om begravningen. Hon tar bestämt avstånd från sin dotter, hennes enda närstående, och vill inte att dottern ens ska få reda på att hon är död eller var och när hon ska begravas. Hon har inte haft kontakt med sin dotter på över 40 år och har aldrig velat veta av henne. Jag vill nu att ni tar hand om begravningen i enlighet med min grannes yttersta vilja.
Svar
En avlidens önskan eller vilja kan tillmötesgås endast om det är möjligt. Din grannes vilja är inte möjlig att tillmötesgå. Den som har hand om den dödes egendom ska genast informera alla dödsbodelägare om dödsfallet. Din grannes dotter är dödsbodelägare, kanske den enda dödsbodelägaren, och måste informeras. Att ordna begravningen är dessutom en av dödsboets angelägenheter.
Möjligen kan dottern tillmötesgå sin mors vilja att inte komma på begravningen men det är i så fall dotterns eget beslut.
Till saken hör att platsen för gravsättningen registreras hos Skatteverket (vår folkbokföringsmyndighet) och blir därmed offentlig handling. Den som är dödsbodelägare kallas dessutom till bouppteckningen vilket innebär att ett hemlighållande av ett dödsfall för dödsbodelägare inte är möjligt, i vart fall inte på sikt.
Begravningsbyrån kan kontakta dottern och framföra den dödas önskemål men dottern bestämmer. /Bo F
Var står man när man tar man farväl vid kistan?
Hej Fonus!
Var tar man farväl? Är det vid huvudsidan eller vid fotändan av kistan inne i kyrkan? Var står man när man hälsar vid kistan?
Hej!
Idag är traditioner uppluckrade, det gäller även begravningar inom Svenska kyrkans ordning. Avskedet kan därför ske på många olika sätt. Tidigare ställdes kistan i kyrkan/kapellet med den avlidnes fötter mot altaret d.v.s. blicken vänd mot öster/det heliga, precis som den övriga församlingen sitter. Avskedet togs då i fotändan av kistan. Läs mer om traditioner på vår hemsida.
Numera ställs kistan oftast felvänd i förhållande till den ursprungliga traditionen men bruket att ta avsked på samma plats, mellan kistan och altaret, lever kvar. Det innebär att avskedet tas ovanför den avlidnes huvud. Oftast går man runt kistan på sin väg tillbaka till sina platser, s.k. defilering.
Många (familjer) väljer idag också att ta avsked längs långsidan och gå tillbaka till sina platser samma väg. Det kan vara praktiskt om kyrkan är trång eller en stor familj vill gå fram tillsammans.
Sederna varierar som du förstår men begravningsbyrån som finns på plats under begravningsceremonin informerar alla gäster om vad som gäller och om anhörigas önskemål. Vill du veta hur det brukar vara på din ort är mitt råd att du kontaktar Fonus på orten.
Bo Forslund
Var tar mammas vigselring vägen vid kremation?
Hej Fonus!
Jag har hört att ett guldsmycke, t.ex. en vigselring, inte hamnar i urnan efter en kremation. Var tar annars guldsmycket vägen?
Emma
Hej Emma!
Sådana delar av stoftet eller kistan som inte har förbränts vid kremeringen ska enligt begravningslagen tillföras askurnan eller förstöras eller gravsättas inom en allmän begravningsplats. Tandguld och guldsmycken tillhör sådana delar som inte förbränns. Guldet smälter av hettan och omformas till mindre ofta oigenkännliga partiklar. När askan sedan finfördelas i en s.k. askberedare passerar alla små partiklar och hamnar i askurnan tillsammans med askan. Större partiklar, i huvudsak metalldelar från kistan men också konstgjorda knä- och höftleder m.m. och ibland guldföremål som smält samman eller smält sig fast med annan metall, samlas ihop i ett slutet kärl och gravsätts inom begravningsplatsen när kärlet är fullt. Det går alltså inte att garantera att en vigselring eller annat smycke verkligen kommer att följa med askan med den avlidne ner i urnan. I vart fall kommer smycket inte att gå att identifiera.
För att vara helt säker på att ett smycke eller annat föremål verkligen kommer med den avlidne i graven, är det bättre att lägga ner smycket i askurnan i efterhand och inte låta det följa med under kremationsförloppet.
Bo Forslund
Blommor, anhörigas eller dödsboets kostnad?
FRÅGA
Är det rätt att anhöriga, t.ex. vuxna barn med sina familjer, låter dödsboet bekosta blommorna vid begravningen? /Gudrun
SVAR
Sådant som extra dekorationer i kyrkan/kapellet vid begravningen och bordsdekorationer på minnesstunden räknas som begravningskostnad och belastar dödsboet. Likaså får dekorationen på kistan anses som en del av kistan och därmed också bli en begravningskostnad.
Blommor som efterlevande ger den döde i samband med begravningen, kransar och buketter försedda med band eller kort med givarens namn, ska däremot inte bekostas av dödsboet utan av den enskilde givaren.
Är samtliga dödsbodelägare överens om att även kransar och buketter ska betalas av dödsboet är det naturligtvis möjligt att föra upp blommorna som begravningskostnad. Det senare är vanligt om dödsboet är okomplicerat och exempelvis består av efterlevande maka/make och kanske något enstaka gemensamt barn.
Bo Forslund
Musik i kyrkan
FRÅGA:
Måste jag gå ur Svenska kyrkan för att få den musik jag vill ha på min begravning? Mvh Christian P
Hej!
Du (eller snarare de efterlevande som ordnar din begravning) har två möjligheter:
1. Framföra dina musikönskemål till kyrkan (prästen och kyrkomusikern). Om inte musiken anses alltför obekväm i kyrkliga sammanhang brukar sådana önskemål respekteras och musiken tillåtas vid lämplig tidpunkt under begravningsgudstjänsten.
2. Vare sig den döde är medlem i Svenska kyrkan, något annat samfund eller inte, kan man ha en borgerlig begravning. Vid borgerliga begravningar bestämmer den som ordnar begravningen allt, även musiken.
Ett annat, många gånger bättre alternativ, är att speciell musik spelas på minnesstunden efter begravningsceremonin. Programmet på minnesstunden bestäms av efterlevande som ordnar begravningen och inte av kyrkan även om det är en kyrklig begravning. Musik som spelas på minnesstunden kan också presenteras och knytas an till den avlidne på ett personligare sätt av den som håller i minnesstunden.
Med vänliga hälsningar
Bo Forslund
Föremål i kistan, vad är tillåtet?
Hej.
Mitt namn är Marcus och jag har frågor angående gravgåvor.
Med gravgåvor menar jag föremål nedlagda i kista inför kremering eller jordförmultning, alternativt direkt i grav. Förekommer lagar eller förordningar som säger vad som är tillåtet att nedlägga, om det alls är tillåtet?
Tack på förhand
Marcus C
Svar:
Hej Marcus!
Svensk lag och dess tillämpning reglerar inte vad som får läggas i en kista utöver den döde. Det närmaste man kommer ifråga om regleringar är de riktlinjer eller rekommendationer som ges av SBT (Samrådsgruppen Begravningsbranschen Träindustrin) till kyrkogårdsförvaltningarna. Dessa riktlinjer handlar dock mer om vilket material som kan anses lämpligt vid tillverkning av kistor och inredningen av dessa. Länk till SBT är http://www.kyrkogardschefer.se/sbt/index.html
Därutöver finns ett avsnitt i Socialstyrelsens författningssamling Sosfs 1996:29 om att explosiva implantat ska avlägsnas innan kremering. Av det borde man kunna dra slutsatsen att explosiva föremål inte ska läggas ner i en kista. Länk till Sosfs är http://fonus.se/fileadmin/fonus.se/downloads/sosfs/sosfs_1996-29.pdf .
Förnuftsmässigt kan man slutligen förstå att föremål som kan skada människor, material eller miljö inte bör läggas ner i en kista tillsammans med den döde.
Gravgåvor eller minnessaker är ganska vanliga idag. Det rör sig dock ofta om enklare föremål som fotografier, blommor, brev, smycken, favorithalsduken och liknande. Vid kremering kan ett alternativ vara att lägga exempelvis ett smycke direkt i askurnan och inte låta det gå med vid kremeringen. Det förekommer också att liknande föremål läggs ner i graven i samband med gravsättning av urna eller kista.
Med vänliga hälsningar
Bo F
Får man strö askan i havet hur som helst?
Jag undrar om man får strö askan i havet hur som helst?
Med vänliga hälsningar
Lars
Svar:
Hej Lars!
Det är länsstyrelsen i det aktuella länet som beviljar ansökan om hur och var utströendet av askan ska ske. I vissa län har man exempelvis en praxis som anger att askan ska strös minst 1000 meter från närmaste land. Andra län har annan praxis beroende på bebyggelse och befolkningstäthet mm. Undantag från praxis kan medges om särskilda skäl anges. Ansökan om utströende i naturen (inklusive hav och vattendrag) kan ske först efter dödsfallet.
I övrigt reglerar Begravningslagen att askan ska hanteras på ett pietetsfullt sätt.
Med vänliga hälsningar
Bo Forslund
Frågor från skolelev om kistor, svepning och förvaring av avlidna.
Hejsan!
Jag håller på att göra ett skolarbete om begravningar och jag har några funderingar kring detta. / Tack på förhand, hälsningar Sara
Hej Sara, jag har svarat direkt under varje fråga du har. / Bo Forslund
1. Vilka saker får man inte lägga i en kista som ska kremeras. Läste någonstans att man inte får lägga i golfklubbor, saker som kan explodera ex hårspray, saker som inte är brännbara.
SVAR: Det finns inga direkta lagregler förutom att explosiva implantat (pacemaker och liknande) ska tas bort av läkare inför kremation. Av det kan man dra slutsatsen att explosiva ämnen inte är lämpliga. Inte heller sådana ämnen som kan skada ugnar eller personal som arbetar på krematoriet. Det är också olämpligt att lägga med sådant som inte förbränns, exempelvis saker av metall. Skulle sådana saker som inte förbränns ändå följa med kistan in i ugnen tas de bort ur askan och förstörs eller grävs ned på begravningsplatsen (enligt Begravningslagen).
2. Vilka saker får man inte lägga i en kista som ska jordfästas.
SVAR: Vid jordbegravning finns inga andra restriktioner än vad man skulle kunna kalla förnuftsmässiga. Det innebär att sådant som kan skada de som hanterar kistan eller möjligen sådant som faller under miljölagar inte får läggas med i en kista som ska jordbegravas. (Ordet ”jordfästning” är den gamla benämningen på begravningsgudstjänsten och bör förresten inte användas.)
3. Måste den avlidne befinna sig på ett sjukhus när den ska svepas?
SVAR: Nej, det är anhöriga som i samråd med begravningsbyrån avgör var kistläggning och svepning ska ske. Den som dör i sin bostad exempelvis, kan läggas i kistan och svepas där.
4. Vilket är vanligast vid en svepning, att den avlidne har på sig sina egna kläder eller att avlidne har svepdräkt på sig?
SVAR: När vi granskar de begravningar vi handlagt hittills i år, är det exakt lika vanligt med egna kläder som med den traditionella svepdräkten, 50/50 alltså.
5. Har man rätt att ha öppen kista på begravningen?
SVAR: Ja, det finns inga förbud mot det men ofta kommer man fram till att det är mindre lämpligt med hänsyn till begravningsgästerna. Ska kistan vara öppen under ceremonin är det därför viktigt att informera alla gäster i god tid innan begravningen så att den öppna kistan inte förvånar eller rent av chockar.
6. Har man rätt att ha den avlidne i hemmet fram till begravningen (om man har den avlidne i ett kallt rum)?
SVAR: Ja, så snart läkaren skrivit dödsbevisen och allt är klart för gravsättning eller kremering är det de anhöriga som avgör var den döde ska förvaras. Det är naturligtvis extremt ovanlig att den döde förvaras hemma och inte i ett bårhus, men som sagt fullt möjligt.
7. Hur länge får en avlidne person ligga i bisättningsrummet?
SVAR: Med bisättningsrum avses en kistförvaringslokal, ofta i anslutning till begravningsplatsen. Lagen föreskriver att den avlidne ska vara gravsatt eller kremerad inom två månader efter dödsfallet. Var förvaringen sker (i ett bårhus, hemma eller i en kistförvaringslokal) saknar betydelse. I vissa fall (exempelvis om anhöriga inte kan komma överens) kan det dröja över två månader innan kremering/gravsättning. Då måste man ansöka om anstånd med begravningen hos folkbokföringsmyndigheten (Skatteverket).
Får jag ärva min sambos pengar?
Hej!
Jag bor med min sambo och vi har ett gemensamt barn. Vi har varit gifta tidigare med varandra men vi skildes och bodde 2 år isär. Efter det flyttade vi ihop och blev sambos. Jag undrar om jag får ärva min sambos pengar när han dör?
Stina
Svar:
Hej Stina!
Avgörande är om ni tog ut skilsmässa genom dom hos tingsrätten. Det krävs en dom från tingsrätten på skilsmässa för att äktenskapet skall upphöra. Det räcker alltså inte om ni endast har bott isär viss tid.
Har ni ingen dom, så är ni fortfarande gifta och du har arvsrätt före det gemensamma barnet. Om ni har fått en dom på skilsmässan, är ni sambos och då finns ingen arvsrätt. Arvet tillfaller då ert barn.
I det fallet måste ni upprätta testamente: Kom ihåg att barnet har alltid sin laglottsrätt.
Med vänlig hälsning
Richard Austadius
Jag håller på med ett arbete i skolan om sociala begravningar och har några frågor. Kan ni hjälpa mig?
Hejsan!
Jag håller på att göra ett skolarbete om begravningar och jag har några funderingar kring detta. / Tack på förhand, hälsningar Sara
Hej Sara, jag har svarat direkt under varje fråga du har. / Bo Forslund
1. Vilka saker får man inte lägga i en kista som ska kremeras. Läste någonstans att man inte får lägga i golfklubbor, saker som kan explodera ex hårspray, saker som inte är brännbara.
SVAR: Det finns inga direkta lagregler förutom att explosiva implantat (pacemaker och liknande) ska tas bort av läkare inför kremation. Av det kan man dra slutsatsen att explosiva ämnen inte är lämpliga. Inte heller sådana ämnen som kan skada ugnar eller personal som arbetar på krematoriet. Det är också olämpligt att lägga med sådant som inte förbränns, exempelvis saker av metall. Skulle sådana saker som inte förbränns ändå följa med kistan in i ugnen tas de bort ur askan och förstörs eller grävs ned på begravningsplatsen (enligt Begravningslagen).
2. Vilka saker får man inte lägga i en kista som ska jordfästas.
SVAR: Vid jordbegravning finns inga andra restriktioner än vad man skulle kunna kalla förnuftsmässiga. Det innebär att sådant som kan skada de som hanterar kistan eller möjligen sådant som faller under miljölagar inte får läggas med i en kista som ska jordbegravas. (Ordet ”jordfästning” är den gamla benämningen på begravningsgudstjänsten och bör förresten inte användas.)
3. Måste den avlidne befinna sig på ett sjukhus när den ska svepas?
SVAR: Nej, det är anhöriga som i samråd med begravningsbyrån avgör var kistläggning och svepning ska ske. Den som dör i sin bostad exempelvis, kan läggas i kistan och svepas där.
4. Vilket är vanligast vid en svepning, att den avlidne har på sig sina egna kläder eller att avlidne har svepdräkt på sig?
SVAR: När vi granskar de begravningar vi handlagt hittills i år, är det exakt lika vanligt med egna kläder som med den traditionella svepdräkten, 50/50 alltså.
5. Har man rätt att ha öppen kista på begravningen?
SVAR: Ja, det finns inga förbud mot det men ofta kommer man fram till att det är mindre lämpligt med hänsyn till begravningsgästerna. Ska kistan vara öppen under ceremonin är det därför viktigt att informera alla gäster i god tid innan begravningen så att den öppna kistan inte förvånar eller rent av chockar.
6. Har man rätt att ha den avlidne i hemmet fram till begravningen (om man har den avlidne i ett kallt rum)?
SVAR: Ja, så snart läkaren skrivit dödsbevisen och allt är klart för gravsättning eller kremering är det de anhöriga som avgör var den döde ska förvaras. Det är naturligtvis extremt ovanlig att den döde förvaras hemma och inte i ett bårhus, men som sagt fullt möjligt.
7. Hur länge får en avlidne person ligga i bisättningsrummet?
SVAR: Med bisättningsrum avses en kistförvaringslokal, ofta i anslutning till begravningsplatsen. Lagen föreskriver att den avlidne ska vara gravsatt eller kremerad inom två månader efter dödsfallet. Var förvaringen sker (i ett bårhus, hemma eller i en kistförvaringslokal) saknar betydelse. I vissa fall (exempelvis om anhöriga inte kan komma överens) kan det dröja över två månader innan kremering/gravsättning. Då måste man ansöka om anstånd med begravningen hos folkbokföringsmyndigheten (Skatteverket).
Vad kostar en bårhämtning från bostaden?
Hej!
Jag har en moster som är orolig över pengar som många äldre är, så nu undrar hon om hon dör hemma , vad det skulle kosta att bli hämtad i hemmet.
Lars
Svar:
Hej Lars!
Det är sjukvårdens ansvar att föra en avliden från bostaden till ett bårhus. Dör man i ett äldreboende är det oftast kommunen som är sjukvårdshuvudman och dör man i sin lägenhet/villa är det oftast Landstinget som är sjukvårdshuvudman. De olika kommunerna och landstingen har fattat olika politiska beslut om avgifter för dessa transporter. På vissa håll är det helt kostnadsfritt och på andra tar man ut självkostnadspris vilket kan vara allt från 500 kr upp till 2-3000 kr beroende på tidpunkt på dygnet. Om transport till bårhus är nödvändig för någon åtgärd som åligger sjukvården, exempelvis obduktion eller borttagande av implantat, svarar sjukvården för kostnaden.
Ett sätt att undgå kostnad för bårtransport är att låta den avlidne ligga kvar i bostaden och inte föras till bårhuset. I stället anlitas begravningsbyrån att hämta den avlidne i den kista som efterlevande valt. Då sker transporten direkt till ett sk bisättningsrum (förvaringslokal för kistor) invid kyrkan/kapellet, utan att bårhuset behöver blandas in. I sådant fall blir det fråga om endast en transport som dödsboet bekostar. Kostnaden för en bisättningstransport ligger på ca 1200-2000 kr beroende på avstånd.
Vill du veta exakt vad kostnaden är i den kommun som är aktuell föreslår jag att du kontaktar Fonuskontoret i den kommunen.
Tilläggas kan att ingen behöver oroa sig över begravningskostnaderna. Om den avlidne inte efterlämnar några medel träder kommunen in och bekostar hela begravningen. Läs mer om det på vår hemsida.
Vänliga hälsningar
Bo Forslund
Får efterlevande ta hem askan och sedan sprida?
Hej, jag är inte medlem av någon kyrka och vill bli kremerad. Är det tillåtet för mina efterlevande att få hem askan i en urna och sedan sprida ut den på plats som de väljer själva?
Tacksam för svar
Svar:
Hej!
Det är tillåtet att ta hem askan men endast efter det att tillstånd för utströende är klart. Man får alltså inte förvara askan hemma annat än under den korta tid som kan anses vara under transport till gravplatsen.
Så här står det i Begravningsförordningen:
"Utströende av aska
30 § Askan efter en avliden får strös ut på någon annan plats än begravningsplats, om länsstyrelsen i det län där det är meningen att askan skall strös ut ger tillstånd till det. Tillstånd får meddelas bara om den plats där askan skall strös ut är lämplig för ändamålet och om det är uppenbart att man kommer att hantera askan på ett pietetsfullt sätt."
Lämplig plats är i naturen över land och vatten exempelvis i havet, i skärgården, i stora naturområden mm. Tomtmark betraktas inte som lämplig plats. Ansökan kan inte göras i förväg dvs innan dödsfallet har skett. Det är alltså de efterlevande som ordnar begravningen som får göra ansökan. När det gäller havet är det praxis i en del län att tillstånd medges under förutsättning att askan strös ut minst 1000 meter från närmaste land. Så är det exempelvis i Stockholms län. På Fonus hjälper vi till med ansökan och även med att arrangera utströendet om man så önskar.
En god rekommendation är att skriva ner sina önskemål i "Vita Arkivet" och där ange var man önskar att askan ska strös ut. Vita Arkivet ska förstås finnas lätt åtkomligt för de efterlevande så att det hittas i tid. Man kan förvara Vita Arkivet hos oss, enklast på nätet men också fysiskt i papperskopia om man vill. Förvaringen kostar inget hos oss.
Vänliga hälsningar
Bo Forslund
Hur vanligt är det med begravning utan någon anhörig eller vän?
Hej!
Jag har förstått att det händer att en begravning kan ske utan vare sig anhöriga eller andra gäster. Hur vanligt förekommande är det i Sverige?
Med vänliga hälsningar
Simon
Svar:
Hej Simon!
Det är försvinnande få begravningsceremonier som sker utan någon anhörig eller vän. Det handlar i så fall om begravningar som kommunens socialtjänst ordnar då det inte finns någon annan som gör det (t ex en ensam person utan anhöriga eller annan närstående). Dessutom krävs det att den avlidne inte heller hade någon vän som kommer till begravningen. Gissningsvis handlar det om max 50 begravningar per år i landet, sannolikt ännu färre.
En hedersregel vid sådana begravningar är att begravningsentreprenören och vaktmästaren deltar i ceremonin tillsammans med prästen/officianten. Den regeln bygger på respekt för den avlidne.
Vänliga hälsningar
Bo Forslund
Varför bärs kistor olika?
Hej! Jag undrar över varför man ibland bär kistan högt, på axlarna, och ibland lågt, i handtagen med raka armar nedåt?
Vänligen
Fredrik
Svar:
Hej Fredrik!
I Sverige förekommer olika lokala traditioner när det gäller bärning av kista i procession. På många orter bär man med kistans fötter i armvecket. Då kommer kistans övre del i huvudhöjd och väl det. På andra hålla bär man i handtagen vilket innebär att kistan bärs i höjd med knä/lår. Det förekommer även i vissa kulturer att kistan bärs helt på axlarna eller till och med ovanför huvudet. Personligen tycker jag att det ser stiligare ut när kistan bärs i huvudhöjd eller axelhöjd. Det är naturligtvis de anhöriga som ska bestämma hur kistan ska bäras men de lokala traditionerna brukar vara starka.
Vänliga hälsningar
Bo Forslund
Måste jag begrava min far?
Hej
Jag fick ett telefonsamtal om att min far som jag inte har träffat på 35 år har gått bort. Jag vet bara vilken stad han bodde i och inget mer. Dit är det 40 mil.
Har jag några skyldigheter som vi måste rätta oss efter eller är det socialen som ordnar allt?
Med vänliga hälsningar
Sture
Svar:
Hej Sture
En begravning ordnas vanligen av de närmaste släktingarna men kan ordnas av vem som helst som känner sig närstående, även en god vän eller en granne m fl. Å andra sidan har ingen någon skyldighet att ordna någons begravning. Finns det ingen som ordnar begravningen gör kommunens socialtjänst det (Begravningslagen http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1990:1144).
När det gäller bouppteckning alternativt dödsboanmälan samt avveckling av boet ordnas även det av socialtjänsten i sista hand. Observera att socialtjänsten kommer in först efter anmälan (exempelvis av granne, polis, dödsbodelägare eller annan). För att vara säker på att socialtjänsten fått sådan anmälan är mitt råd att du kontaktar socialtjänsten på den ort där din far är skriven och förvissar dig om att någon har gjort sådan anmälan. Annars finns risk att skatteverket hör av sig till dig om bouppteckning/dödsboanmälan inte inkommer i tid. I yttersta fall med vitesförläggande till er som är dödsbodelägare (Ärvdabalken http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1958:637).
Om du vill engagera dig på ett enkelt sätt är ett alternativ att ordna begravningen via telefon med en lokal begravningsbyrå. Byrån kan också hjälpa dig att gå vidare med det juridiska. Samtliga kostnader belastar dödsboet och inte dig personligen. Finns det inga tillgångar i dödsboet träder kommunen in med ekonomiskt bistånd efter en enkel ansökan.
Vänliga hälsningar
Bo Forslund
Kan man gravsättas anonymt även i en kistgrav?
Hej!
Jag har tänkt en tid på en sak och eftersom man aldrig vet när livet tar slut måste jag nu fråga om detta. Jag skulle vilja ha en anonym grav. Jag vet att om man kremeras kan askan spridas i en minneslund eller liknande, men jag vill inte kremeras. Kan man få en anonym grav för kistor?
Med vänliga hälsningar
Birger
Svar:
Hej Birger!
På någon enstaka begravningsplats i Sverige finns även minneslundar för kistor men det är än så länge ovanligt. Men det går också bra att vara anonym i alla gravar avsedda för kistor. Finns det redan en sten på graven kan man avstå från att gravera in ytterligare namn. Eller så sätter man inte upp någon gravsten alls på graven och låter planteringsytan bli ett med den omgivande gräsmattan. Det enda som då syns är gravplatsens nummer och den som vill kan naturligtvis få fram namnet på de i graven gravsatta genom att kolla med kyrkogårdsförvaltningen, men vem gör sig det besväret?
Ett alternativ är att sätta upp en gravsten helt utan text.
Man kan också tänka sig att skriva några rader på den anonyma gravstenen: "Här vilar en som önskade vara anonym". Jämför Fritiof Nilsson Piratens sten på Ravlunda kyrkogård "Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972."
Vänliga hälsningar
Bo Forslund
Är det barnen eller den nya sambon som ska ordna begravningen?
Hej!
Vi är två syskon, 19 och 20 år gamla. Vi bor med vår mamma sedan mamma och pappa skilde sig. Pappa och hans nya sambo har en liten son. Nu är pappa död och vi undrar vem som ska ta ansvaret och ordna med begravningen.
Hälsningar
Per och Pernilla
Svar:
Det naturliga förefaller vara att den avlidnes nuvarande sambo ordnar begravningen i samråd med er två vuxna barn. Skulle ni inte komma överens kan det i vissa fall bli tal om medling enligt Begravningslagen. Se vidare på vår hemsida http://www.fonus.se/index.php?id=821
Om sambon inte vill ordna begravningen bör ni vuxna barn göra det. Om ingen vill ordna begravningen är det kommunen som ska göra det.
Vänliga hälsningar
Bo Forslund
Fick mina fastrar dela upp arvet utan mig?
Hej Fonus!
När min faster avled i somras hade hon som sina närmsta arvingar sina tre syskon samt jag själv, som gick in i min tidigare avlidne fars ställe. En kort tid efter begravningen blev jag också kallad till bouppteckningen och när jag frågade min faster om det var nödvändigt att jag kom eftersom jag hade bokat en utlandsresa just den veckan blev svaret att det var absolut inte nödvändigt eftersom de då enbart skulle gå igenom dödsboets tillgångar och skulder i bostaden.
Döm av min förvåning när jag vid hemkomsten från resan får höra att fasters lägenhet är tömd och att mina fastrar har fördelat bohaget mellan sig utan att på något sätt tagit tillvara på mitt intresse i detta! Har de i egenskap av systrar till min faster någon slags förtursrätt och bestämmanderätt framför mig ?
Niclas
Svar: Hej Niclas!
Nej, de kan varken luta sig mot någon förtursrätt eller rätt att ensamma ta beslut i och för dödsboet. Om nu tanken var att man skulle passa på att också fördela lösöret när man träffades vid bouppteckningen skulle detta naturligtvis framhävts så att du hade kunnat låta dig representeras av någon annan person via en fullmakt eller krävt att lösörefördelningen skulle ske vid annat tillfälle.
Enl. lag skall samtliga beslut fattas gemensamt och enhälligt. Det finns ingen princip om majoritetsbeslut utan både dina fastrar och du måste vara överens om hur boet skall fördelas samt avvecklas och det är enbart i akuta fall där man inte hinner inhämta allas samtycke som man kan frångå denna regel. Så dina fastrar tycks onekligen ha förhastat sig och du kan nu, såvida ni inte hittar någon annan samförståndslösning, t.o.m. begära att dina fastrar skall återföra samtligt bohag/lösöre till boet för en ny fördelning om du vill.
Situationen förekommer allt för ofta och uppstår många gånger kanske också utan ont uppsåt när man drabbas av ett dödsfall, men visar på ett tydligt sätt också värdet av att ta snabb kontakt med en jurist för att få information om vad man kan göra och inte göra för att på sätt undvika många gånger helt onödiga kontroverser mellan arvingarna.
Peter Samuelsson
"48-timmarsjuristen"
Blomsterhälsning trots att begravningen sker i enskildhet?
Hej Fonus!
Jag är nära släkt med den avlidne, men familjen ska ha begravning i enskildhet.
Kan jag ändå skicka blommor till begravningen, trots att jag inte ska närvara, eller är det ett etikettsbrott?
Gun P
Svar: Hej Gun!
På de flesta begravningar är det vanligt att även släkt och vänner som av olika skäl inte har möjlighet att komma på begravningsceremonin ändå sänder en hälsning (blommor) till den avlidne. Att begravningen sker i enskildhet förändrar inte det.
Om det föreligger en konflikt och du fått reda på begravningsdagen på annat sätt än genom de närmaste kan möjligen en hälsning stöta de närmaste men det är inget etikettsbrott. En blomsterhälsning är mellan dig och den avlidne och inte mellan dig och den avlidnes närmaste.
Om det inte föreligger en konflikt brukar begravningar i enskildhet inte tas så bokstavligt. Det är ofta mera ett uttryck för att de närmaste inte förväntar sig att antalet begravningsgäster kommer att bli så många. Mer avlägsna släktingar och till och med vänner och bekanta som önskar delta på begravningen brukar normalt vara välkomna när frågan ställs till de närmaste. Ett alternativ kan därför vara att du frågar de närmaste om de har något emot att även du deltar personligen för att hedra och ta farväl av den avlidne.
Hälsningar
Bo Forslund
Aska i smycke?
Hej! Jag såg på en tv-serie som visade en mini-urna som man kunde ha fäst i en kedja runt halsen. Inuti fanns askan från den anhöriga som gått bort. Är detta något man kan beställa genom er?
Med vänliga hälsningar George
Svar: Hej George!
I Sverige är det inte tillåtet att dela aska efter en avliden annat än i undantagsfall (då en del av askan ska föras ut ur landet för gravsättning i annat land där kulturen tillåter delning).
Askan efter en avliden får i Sverige heller inte förvaras på annan plats än på begravningsplats eller i krematorium (undantag är under transport till gravsättningen).
Allt enligt Begravningslagen SFS 1990:1144
Hälsningar
Bo Forslund
Behövs det tillstånd för att efter kremering bli spridd i havet?
Hej Fonus!
Efter min bortgång vill jag bli kremerad o sen spridd i havet. Jag skulle gärna vilja få reda på hur man ska gå till väga och om man behöver några speciella tillsånd för det här. Jag vill ha allt klart när stunden är kommen så mina barn slipper tänka på det här. Tack på förhand.
Svar: Hej Kristina!
Det krävs tillstånd från den Länsstyrelse i det län där utströendet ska ske. Tillstånd lämnas normalt om utströendet sker tillräckligt långt från land. Praxis varierar och exempelvis Länsstyrelsen i Stockholms Län anser att utströendet bör ske minst 1000 meter från närmaste land. Tillstånd lämnas inte i förväg utan först när dödsfallet är ett faktum. Det är alltså dina efterlevande som ska söka tillstånd när du är död. Du bör därför berätta för dina efterlevande om din önskan och helst dokumentera önskemålen i exempelvis Vita Arkivet.
Hälsningar
Bo Forslund
Vad gör en värd vid begravning?
Svar: Vid begravningsceremonin är det ovanligt att någon av de efterlevande är värd. I stället har begravningsbyråns representant den uppgiften ofta i begränsad omfattning eller på det sätt man kommit överens med efterlevande om.
Vanliga uppgifter kan vara:
Hälsa alla gäster välkomna, hjälpa till med kläder, dela ut program, anvisa sittplats, anvisa hur avskedet går till, hjälpa till med handbuketter, vara beredd att hjälpa den som behöver vatten, näsduk, hosttablett, besöka damrummet osv, framföra familjens tack, inbjuda till minnesstund, hjälpa till med taxi m.m. Ibland tar också prästen frivilligt hand om vissa av värdens uppgifter och ibland hjälper kyrkvaktmästaren till, framför allt om det kommer många gäster på en gång.
Representantens uppgifter är att förbereda ceremonin, samråda med och informera övriga medverkande som organist, sångare, vaktmästare, officiant samt kontrollera att allt kommer att fungera på det sätt man kommit överens om. Representantens uppgift är också att ta hand om kista och blommor och allt annat efter ceremonin. När byråns representant är värd går uppgifterna ofta i varandra.
Vår mamma har dött och hon önskar bli kremerad.
Kan man ha begravningsceremonin i t.ex. Stockholm, kremera henne i närheten och sedan låta begrava urnan i Luleå där hon vill ligga eller måste allt ske i Luleå?
Svar: Det är inte ovanligt att begravningsceremonin sker på en ort, exempelvis bostadsorten, och gravsättningen på en annan ort, exempelvis födelse- eller uppväxtorten.
Kostnadsmässigt är det endast transporten av urnan som tillkommer men efter ceremonin och kremeringen i Stockholm kan ni som anhöriga själva ta med urnan till Luleå. Annars kan ni låta byrån sköta transporten. Kremering, grav och gravöppning mm är redan betalt genom skattsedeln och den s.k. begravningsavgiften för alla skrivna i Sverige, oavsett var i landet begravningen sker.
Får man filma en begravning?
Svar: Frågan tar sikte på om det skulle vara möjligt att filma en begravningsceremoni i strid mot de inblandades vilja.
Var och en av de inblandade har dock möjlighet att blockera en filminspelning mot sin vilja varför det krävs samtligas tillstånd:
-Organisten kan bl.a. av upphovsmässiga skäl neka ljudupptagningen som sker vid filminspelningen.
-Prästen kan neka förrätta gudstjänsten om filminspelning sker mot hans/hennes vilja. Det är i praktiken inte ovanligt att prästen nekar både filminspelning och fotografering i vart fall under överlåtelsen.
-Lokalupplåtaren, om lokalen är privat, kan neka som ett villkor i upplåtelsen.
-De anhörigas ställning är egentligen svagast men anhörigas vilja respekteras naturligtvis av både officiant och organist. Anhöriga kan dessutom ställa förbud för filminspelning som villkor för att gudstjänsten över huvud taget skall bli av i en viss lokal med viss präst och organist.
-Även begravningsgästernas integritet måste tas hänsyn till. I vart fall bör information till dessa ges så att den som så önskar har möjlighet att inte delta under begravningscerermonin. I det fall begravningsakten är en offentlig gudstjänst kompliceras frågan ytterligare.
Sammanfattningsvis ska alltså begravningsbyrån, om frågan blir aktuell, inhämta samtliga inblandades godkännande innan filminspelning får ske. Det gäller även vid borgerliga ceremonier eller ceremonier i annan ordning än Svenska kyrkans.
Hur länge kan en död ligga kvar i sin bädd?
Jag jobbar i en kommun i mellannorrland och vi har lite funderingar kring hämtning av avlidna på våra särskilda boendeformer som alla saknar kylrum. Kan man hämta direkt med kista och måste då anhöriga ha bestämt vilken kista man vill ha? Hur länge anser ni att den döde kan ligga kvar i sin lägenhet innan vi behöver ordna så att den döde körs till bårhuset som ligger en mil bort?
Svar: Om vi förutsätter att dödsbevis och erforderliga intyg kan utfärdas utan obduktion är det de anhöriga som avgör när sjukvårdshuvudmannen ska befrias från sitt ansvar att ta hand om den döde. Anhöriga hämtar då den döde i kista och för den till begravningsplatsen (bisätter). Begravningsbyrån är i normalfallet ombud för de efterlevande och utför därutöver kistläggning, svepning och kisttransport mm på uppdrag av de efterlevande.
Om kistläggning ska ske direkt från dödsbädden i hemmet eller på vårdavdelningen eller liknande måste anhöriga dessförinnan ha valt kista genom besök eller på annat vis kontaktat byrån. Om kistläggningen kommer att dröja ska sjukvårdshuvudmannen se till att den döde förvaras på lämpligt sätt i kylt utrymme. Många gånger sker det genom att huvudmannen ordnar transport till ett närliggande bårhus, ofta i ett angränsande sjukhus.
Hur länge en död person kan ligga beror på den omgivande temperaturen och den dödes kondition. Upp till två dygn i ett svalt rum höst och vinter (värmen avstängd och ett fönster öppet) är normalt inga problem. Upp till ett dygn om det rör sig om sommartid en inte allt för varm dag är heller inga problem normalt. Den döde bör inte bäddas ner i en varm bädd, ett svalt lakan är tillräckligt och ger dessutom skydd mot insekter. Nedbrytningen av kroppen kan påskyndas av den dödes kondition strax innan dödsfallet, exempelvis feber i kroppen, tumörer, liggsår och andra infektioner mm.
För din kännedom kan jag berätta att det finns portabla enkla kylhuvar/plattor att lägga över eller under den döde i dödsbädden. Sådana används i Sydeuropa men inte i Sverige av någon outgrundlig anledning. Med en sådan enkel kylmöjlighet skulle den döde kunna ligga kvar i sin bädd åtskilliga dagar och onödiga transporter skulle undvikas..
Vänliga hälsningar
Bo Forslund
