Vem som helst av de efterlevande kan ordna någons begravning; en nära anhörig, en släkting, en god vän, en sambo, en särbo, en granne, en kurator m.fl.

Vägledningen finns i Begravningslagen som inte begränsar kretsen av efterlevande som kan ordna någons begravning. I lagtexten föreskrivs däremot att kommunen ska ordna begravningen om ingen annan gör det:

Begravningslagen
5 kap. Gravsättning och kremering
Ordnandet med gravsättning m.m.
1 § När någon har avlidit, bör hans önskan om kremering och om gravsättningen såvitt möjligt följas av den som i egenskap av anhörig eller närstående eller annars ordnar med gravsättningen.

2 § Om den avlidne inte efterlämnar någon som ordnar med gravsättningen, skall den ordnas av den kommun där den avlidne senast var folkbokförd eller, om den avlidne inte har varit folkbokförd i Sverige, av den kommun där dödsfallet inträffade.

För kostnaderna har kommunen rätt till ersättning av dödsboet. Lag (1991:496).

Dödsbodelägare har en särställning
Att ordna begravningen är en angelägenhet för dödsboet. Det förutsätts därför att det är dödsboet som formellt beställer begravningen. Den person som beställer begravningen företräder alltså dödsboet, d.v.s. samtliga dödsbodelägare.

Det förekommer att efterlevande inte kan komma överens om vem som ska ordna begravningen. Tvist om det kan uppstå exempelvis mellan tidigare barn och nuvarande sambo. Eller mellan syskon och särbo osv.

En dödsbodelägare har i praktiken företräde framför den som inte är dödsbodelägare också därför att begravningskostnaderna ska belasta dödsboet. Beställs begravningen av någon som inte är dödsbodelägare kan problem uppstå med att klara ut om begravningskostnaden är skälig och i värsta fall kan en rättsprocess bli nödvändig; den som beställt begravningen tvingas stämma dödsboet för att få betalt för sina utlägg.

Ingen begravning i hemlighet
Att ordna en begravning i hemlighet för andra lika närstående är aldrig välbetänkt. När någon avlider ska, enligt ärvdabalken, den delägare som har vårdnaden om boet, genast informera övriga delägare om dödsfallet. I normalfallet innebär det att övriga delägare ska informeras innan begravningen och kan som en följd av detta inte hållas okunniga om begravningen.

Det förekommer att de närmaste (eller den avlidna själv genom nedskrivna önskemål) vill hemlighålla dödsfallet eller i vart fall begravningsceremonin. Ofta beror det på att man önskar att begravningsceremonin ska ske utan vissa personers närvaro. Bättre än hemlighållande kan då vara att informera berörda personer om önskemålet.

En begravningsceremoni kan vara en enskild tillställning, exempelvis om det är en borgerlig begravning i en enskild lokal. Då ges endast inbjudna gäster möjlighet att delta i ceremonin. Vanligtvis är dock borgerliga begravningar  offentliga vilket innebär att ingen hindras delta i ceremonin.

Om begravningsceremonin sker i Svenska Kyrkans ordning, d.v.s. är en begravningsgudstjänst, är ceremonin offentlig. Vem som helst har då möjlighet att delta i gudstjänsten förutsatt att man känner till att den äger rum. Ingen kan alltså hindras att delta i en gudstjänst enligt Svenska kyrkans egna regler. Samma regler har även de flesta andra samfund. 

Det är aldrig begravningsbyråns ansvar att informera dödsbodelägare eller andra närstående om att dödsfallet har ägt rum men byrån kan naturligtvis göra det på uppdrag av den dödsbodelägare som vårdar boet (normalt beställaren av begravningen). 

Text Bo Forslund