Sambo
Begreppet sambo regleras i sambolagen.: ”Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll.” Som en allmän utgångspunkt anges i förarbetena (prop. 1986/87:1, bet. 1986/87: LU18) att det ska vara fråga om samlevnad i en inte alltför kortvarig förbindelse, vari normalt ingår sexuellt samliv, gemensamt hushåll och bostad samt gemensam ekonomi eller i vart fall ett ekonomiskt samarbete.

En sambo ska kallas till bouppteckningen där det fastställs om sambon är dödsbodelägare eller inte. En sambo är inte dödsbodelägare såvida inte bodelning begärts av egendom som omfattas av sambolagen eller ett testamente finns.

Vid bouppteckningen ska det dessutom alltid utredas om det finns egendom som ska ingå i bodelning enligt sambolagen samt om efterlevande sambon framställer en begäran om bodelning. Sambors gemensamma bostad och bohag utgör samboegendom om egendomen förvärvats för gemensam användning och inte annat följer av Sambolagens bestämmelser.

I många fall, där parterna sammanbott under lång tid, är det sambon som får anses vara närmast och som känner den avlidne bäst, precis som en äkta maka eller make. Det är därför naturligt att sambon är den som ordnar begravningen. Om sambon inte är dödsbodelägare är det dock oklokt att ordna en begravning i strid med dödsbodelägarna. Det är ju dödsboet som svarar för begravningskostnaderna.

Text Bo Forslund