När du i din yrkesutövning möter eller har ansvar för avlidna kan du söka stöd i de lagar och bestämmelser som styr ett gott omhändertagande. De vanligaste har vi samlat här.

Den enskildes ansvar för avliden
Det finns ingen allmän laglig skyldighet för var och en i samhället att ta hand om en avliden.

Den som påträffar en avliden, exempelvis i eget boende, ska kontakta läkare inom sjukhus, hemsjukvård eller primärvård. Vid osäkerhet om förfarandet bör larmnumret 112, Sjukvårdsupplysningen eller polisen kontaktas för vägledande råd. Läkare måste alltid tillkallas för att konstatera dödsfallet och utfärda dödsbevis. Det lagliga ansvaret för att ta hand om en avliden åvilar sjukvårdshuvudmannen.

Sjukvårdshuvudmannens ansvar lagreglerat
Sjukvårdshuvudmannen, kommun och landsting, har ett ansvar för att ta hand om avlidna, 1 §, första stycket, i Hälso- och sjukvårdslagen, SFS 1982:763. Ansvaret för omhändertagandet gäller intill dess att den avlidne överlämnas till de närstående för bisättning, begravningsceremoni och slutligen gravsättning. Det sker vanligen genom en begravningsbyrå.

Sjukvårdshuvudmannens ansvar inrymmer uppgifter som normalt vidtas i samband med ett dödsfall. Hit hör bl.a. konstaterande av dödsfallet, iordningställande av kroppen samt kontakter med den avlidnes närstående. Utfärdande av dödsbevis och intyg om dödsorsak hör också till normala uppgifter vid ett dödsfall.

Det krävs en lokal för förvaring av den avlidne till dess att överlämnandet till de närstående kan ske för bisättning. Denna lokal som sjukvårdshuvudmannen ansvarar för benämns bårhus.

Sjukvårdshuvudmannens ansvar att ta hand om avlidna innefattar även transporter. Vid dödsfall, exempelvis i det egna boendet, ska finnas möjlighet att transportera den avlidne till ett bårhus. Begravningsbyrån utför sådana tjänster på uppdrag av sjukvårdshuvudman.

Kriterier för bestämmande av människans död
En person dödförklaras i princip när hjärnans aktivitet har upphört – hjärndöd. Läkare fastställer att döden inträtt om andning och blodcirkulation upphört och stilleståndet varat så lång tid att det med säkerhet kan avgöras att hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkallerligt fallit bort, lag om kriterier för bestämmande av människas död, SFS 1987:269. Socialstyrelsen har gett ut kompletterande föreskrifter och allmänna råd om kriterier för bestämmande av människans död, omtryckt SOSFS 1996:5.

Om andning och blodcirkulation upprätthålls på konstgjord väg ska döden istället fastställas om en undersökning av hjärnan med säkerhet visar att hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligen har fallit bort.

Medicinska insatser får fortsätta i högst 24 timmar om det behövs för att bevara organ eller annat biologiskt material i avvaktan på transplantationsingrepp, eller, om det gäller en gravid kvinna, för att rädda livet på ett väntat barn.

Dödsattest
Vid dödsfall ska läkare omgående utfärda dödsattest och intyg om dödsorsaken enligt formulär och instruktioner fastställda av Socialstyrelsen. Läkaren får inte vara närstående till den avlidne.

Dödsattest ska omgående lämnas till Lokala skattemyndigheten dock senast första vardagen efter det att dödsfallet konstaterats. Dödsattest skickas alltid med A-post.

Om läkare är osäker om orsaken till dödsfallet ska initiativ tas till en klinisk obduktion.

Bestämmelser om utfärdande och förfarande av dödsbevis och intyg om dödsorsak finns i 13 – 21 §§ begravningsförordningen, SFS 1990:1147.

Om obduktion
Med obduktion avses att kroppen efter en avliden öppnas och undersöks invändigt. Obduktionen regleras i obduktionslagen, SFS 1995:832. Obduktion får ske om:
- den avlidne under sin livstid skriftligen medgivit sådan, t.ex. genom donationskort
- den behövs för att fastställa orsaken till dödsfallet, och/eller
- den kan ge viktiga upplysningar om ifrågavarande sjukdoms beskaffenhet.

Är dödsorsaken känd, får obduktion inte ske i strid mot den avlidnes eller närståendes uttalade vilja och uppfattning.

(Text: Åke Palmgren)

Läs mer om:
Hantering av den döda kroppen

ID-märkning av den döda kroppen

Den döda kroppens förändring