Att möta närstående med ett dödsbud innebär en känsla som aldrig kan bli rutin. Varje relation är unik, liksom varje situation. En ledstjärna bör vara att alltid arbeta med största värdighet för både den avlidne och de anhöriga.

Om de närstående inte är närvarande vid dödsögonblicket så ska de underrättas snarast, oavsett om döden har inträffat på vårdenhet eller i särskilt eller ordinärt boende. Ytterst är det läkare som ansvarar för att närstående underrättas. Det är däremot inte nödvändigt att läkare själv underrättar närstående utan läkare ska förvissa sig om att lämplig person omedelbart gör detta.
Om möjligt bör närstående informeras om det inträffade dödsfallet vid personligt sammanträffande. Vid väntade dödsfall kan de underrättas per telefon vid lämplig tidpunkt.

Även om anhöriga genom sjukvårdspersonalen får veta mycket om vad som händer efter ett dödsfall är det svårt att i sorgen ta till sig och minnas all information. Därför finns ”När tiden stannar till”, en bok med konkreta råd och hjälp den första tiden efter dödsfallet.
Boken är framtagen i samarbete med sakkunniga inom sjukvården och ska fungera som ett redskap för dig i ditt värdefulla arbete. När tiden stannar till beställer du helt kostnadsfritt >> och lämnar över till de närstående direkt efter deras anhöriges död.

Kan präst eller annan religiös företrädare vara till hjälp?
Oavsett om den avlidne eller närstående har anknytning till Svenska kyrkan så har präst, diakon eller annan religiös företrädare en gedigen utbildning när det gäller att ta hand om människor i svåra situationer. När det gäller dödsfall kan dessa resurspersoner dessutom ge råd angående begravningen och de frågor som dyker upp i samband med den. Kom ihåg att det aldrig är någon brådska för anhöriga att ta kontakten med begravningsbyrån.

Kan närstående vara med och 'göra iordning' den avlidne?
Många närstående kan känna ett behov av att få göra något aktivt för den avlidne. Det är lätt att känna sig överflödig och 'utanför' om man är omgiven av yrkesfolk. Därför är det viktigt att om möjligt erbjuda närstående att delta då man tvättar och gör iordning den döda kroppen. Många har upplevt detta som en sista 'kärlekshandling' att få delta. Då barn finns med bland de närvarande är det viktigt att dessa också tas med.
Tyvärr skyddas ofta barn från döden på ett felaktigt sätt. Att som närstående göra något praktiskt vid detta tillfälle kan ge den bästa insikten och verklighetsuppfattningen om dödsfallet.

Att smycka rummet
Rummet där de närstående ska ta avsked, förses med lämplig utsmyckning; en blomma, ett levande ljus.
(Se till att ingen syrgas finns i närheten)
Ge de närstående den tid de behöver tillsammans med den avlidne innan denne förs bort.
Personal som har haft hand om den avlidne bör om möjligt finnas till hands, informera och ge de efterlevande stöd. Medverka om möjligt till att såväl övrig personal som medboende på ex. ett äldreboende får möjlighet att ta avsked av den avlidne.

Bortförande av den avlidne
Kontakta den som står för transporten. Om en begravningsbyrå ska hämta den avlidne, kan detta ske i kista eller med bårvagn. Finns inget avtal med särskild begravningsbyrå eller transportör, bör närstående tillfrågas om vilken begravningsbyrå man har för avsikt att anlita.
Tänk på att bortförandet är en svår upplevelse för många närstående.

Skapa möjlighet för att detta sker så öppet som möjligt. Det medverkar till en naturligare attityd till döden och motverkar spekulationer bland medboende på t.ex. ett äldreboende.
En ledstjärna kan vara att en avliden ska kunna transporteras ut samma väg som han kom till boendet eller vården.
Det är inte värdigt att 'smussla' ut någon bakvägen.

(Text: Åke Palmgren)