Måndag 29 september
Den första dagen på min praktikperiod börjar idag. Full av förväntan tar jag ett djupt andetag och kliver in på Fonus Hantverkargatan kl 8.30. Det är här jag skall vara i fyra veckor under vad som kallas LIA – Lärande i Arbete. Jag som alldeles nyss slagit in på min nya bana i yrkeslivet – begravningsentreprenör. Detta långa, mystiska ord som innehåller så många yrken i ett yrke. Hur skall det bli? Vad skall jag få vara med om? Frågorna snurrar i huvudet när jag kliver in i denna nya värld.

Agneta som skall vara min handledare under praktiken tar emot mig och redan kl 10 är det dags för veckans första kundbesök. En man som förlorat sin yngre bror mitt i livet. Jag får sitta med under besöket och lyssnar med stora öron till all information som Agneta ger honom. Han har mycket funderingar och uppenbart ingen vana att hantera en situation som denna. Men efter en dryg timma har han fått det mesta klart för sig och Agneta har med van hand tagit sig igenom begravningens alla pusselbitar och vår kund lämnar oss betydligt mer lättad än när han kom. Jag är full av beundran för min handledares lugna sätt och proffsiga attityd och inser verkligen att det är en ocean av frågor att hantera i livets svåraste ögonblick.

Resten av dagen ägnas åt administrationen av ärendet och jag försöker hänga med i djungeln av blanketter som skall beställas och faxas till diverse ställen. Det är bara att inse att det här kommer att ta tid! Jag som är så ivrig och vill lära mig allt med en gång.

Varma hösthälsningar från Susanne Knapp – blivande begravningsentreprenör


Tisdag 30 september
Så roligt att gå till jobbet! Jag vaknar tidigt och riktigt längtar till att få komma iväg med tunnelbanan.  Vi börjar morgonen med kaffe och småtrevligt samtal innan dagens första besök kommer. Den otäcka finanskrisen i USA känns väldigt avlägsen i vårt gemytliga fikarum.

Vårt bokade besök blir inställt och då passar Agneta på att gå igenom allt som kommit med posten tillsammans med mig. Papper från skatteverket skall sorteras in och faxas och telefonen ringer titt som tätt. Det är aldrig förutsägbart på en begravningsbyrå. Det är väl bl a det som är så spännande med yrket – att man aldrig vet på morgonen hur just den här dagen kommer att gestalta sig.

På eftermiddagen får vi ett spontanbesök av ett gift par i övre medelåldern som bor i Uppsala och är på Kungsholmen för att ta rätt på papper och tillhörigheter från en avliden kusin till mannen. Besöket går smidigt och efter en knapp timma har vi fått in ett nytt uppdrag. Sedan blev begravningen bokad på fruns födelsedag, men det tog dom!

Det känns redan som att jag börjar få ett visst grepp om hela frågebatteriet som skall avhandlas under ett kundbesök. Det är blommor och urnor och förtäringsställen och vårdnadsintyg och …. ja en hel del faktiskt. Så småningom skall jag nog få kläm på alltihop, det tror jag. Fast det blir nog inte denna veckan.


Onsdag 1 oktober
Idag regnar det. Hela dagen nästan. Men vad gör väl det inne på vårt trevliga kontor. Där skiner solen tycks det. Ännu ett nytt kundbesök. En gammal dam med sin son vill ordna begravning för damens syster som avlidit på ett sjukhem. Där fanns Vita Arkivet ifyllt sen 1992 och i det kunde vi läsa att hon inte önskade någon ceremoni alls. Men annons i DN ville hon ha. Symbolen skulle vara ett traditionellt kors och det fanns också en liten vers angiven. Tänk vilken bra hjälp för de efterlevande anhöriga!

Jag ägnade eftermiddagen åt att skylta om i vårt fönster mot Hantverkargatan. Det skulle förmedla en känsla av höstens varma färger och visa våra lyktor och ljus. Efter en del pysslande blev det ganska bra till slut. 
 

Torsdag 2 oktober
Jag har förstått att det är ovanligt att det är kundbesök inbokat varje dag, men vi hade faktiskt ett nybesök även denna förmiddag. En dotter som skulle begrava sin älskade pappa och som var ensam kvar i släkten. Inga andra syskon och modern dog för några år sen. Varje avliden som blir ett ärende hos oss lämnar efter sig en livshistoria och det är lika fascinerande vem det än är. Agneta lyckas så väl med konststycket att vara engagerad i kunden utan att gå över gränsen till vad som är privat. Det är en förebild jag vill leva upp till.

Minnespärmar är trevligt att sätta ihop. Nu har jag förhoppningsvis fått in den rätta knycken och har knåpat ihop två stycken alldeles själv. Den som tror att begravningsentreprenör är ett trist och tungt yrke vet inte vad den talar om! Att man kan ha ett så roligt och omväxlande arbete och dessutom känna att det man gör är meningsfullt är fantastiskt. Jag vet nu att jag satsat rätt när jag började min utbildning!  Mer rapporter från både praktik och studier kommer framöver.
 
 

Tisdag 7 oktober
Tillbaka efter en långhelg med besök hos släkten i Göteborg. Märker att jag pratar mycket om döden och begravningar. Det blir så när man som jag är så engagerad i detta nya yrke. En tidigare dold värld träder fram och väcker mycket tankar. Omgivningen är också intresserad och frågar mycket. Vi talade om det här på utbildningen, att man får räkna med att begravningar blir kvällens samtalsämne när man berättar vad man sysslar med. Det stämmer verkligen!

Funderade över om jag skulle komma ihåg allt jag lärt mig förra veckan. ..Det är så många olika dokument som skall fyllas i och skickas till olika ställen. Allt måste registreras noggrant för att ingenting skall gå fel. En begravning går aldrig i repris så man får bara en chans att göra rätt! Det är ett stort ansvar vi har, vi som skall hjälpa de anhöriga i denna speciella situation i livet.

En kvinna som begravt sin 99-åriga moder i somras tittade in på kontoret idag och ville meddela att hon var så besviken på den firman som skulle leverera blommorna till begravningen. Dom sändes fel och hamnade på en muslimsk begravning! Detta plågade henne fortfarande och trots att begravningen i övrigt varit jättefin så var det blommorna hon tänkte på när hon tänkte på sin mors begravning. Det får man förstå. Därför kollar jag allt väldigt noga och vill vara 100% säker på att jag har gjort rätt.

Fick förtroendet av min handledare att själv hålla i ett bokat återbesök i eftermiddag. Hon satt brevid och kollade att jag fick med allt. Det bokades kista och urna och blomsterdekoration i kapellet. Kunden ville också ha hjälp med att beställa en gravsten och boka en gravplats. Han funderade på om det gick att ha en fotboll som symbol på stenen då hans bror varit en aktiv spelare tidigare i livet. Och kanske kunde man få in en liten mening också? Vi undersöker imorgon. Besöket gick bra och jag tror jag fick med allt. I vart fall såg Agneta nöjd ut.

Onsdag 8 oktober
Idag har jag ringt en hel del samtal i våra pågående ärenden. När en kund kommer in på kontoret och beställer en begravning så vidtar en mängd åtgärder. Vi börjar med att registrera ärendet och beställa alla de dokument som behövs för att en begravning skall kunna genomföras på rätt sätt. Verksamheten är ju omgärdad av en hel del lagstiftning som man måste ta hänsyn till. Både myndigheter och församlingar skall ha in rätt papper.

Så ringer vi till församlingen för den kyrka som de anhöriga vill anlita för att boka den på en lämplig tid. I Stockholm har vi ganska långa väntetider innan en begravning kan genomföras. Det är inte ovanligt att det tar tre-fyra veckor innan man kan få en tid som passar alla.

Ibland vill man ha levande musik i kyrkan. Kanske en solist som sjunger ett par stycken som man särskilt förknippar med den avlidne? Eller varför inte en flöjtist. Då bokar vi in denna musiker. Man har också möjlighet att själv välja psalmerna i kyrkan tillsammans med prästen. Innan en begravning så tar prästen kontakt med de anhöriga för att prata igenom akten i kyrkan.

Jag ringde även till en obduktionsavdelning i Uppsala för att kolla att den avlidne var klar hos dom och kunde hämtas för kommande svepning – det är när man klär den döde – och visning. Det var ok där och då kunde jag göra en notering om det.

Så här håller det på. Om jag skulle skriva ned alla moment här och nu så skulle det bli ett väldigt långt inlägg för denna onsdag. Det här fick bli ett litet, litet smakprov. Innan allt är planerat, bokat och klart så har det säkert ringts och mailats fram och tillbaka till alla berörda minst ett tjugotal gånger.

Det har varit mycket administration och kundbesök under dessa två veckor. Imorgon skall jag vara med på begravning med en visning av den döde innan. Det blir något helt annat. Återkommer med mina upplevelser därifrån…

Torsdag 9 oktober
Det blev en händelserik dag idag. Jag mötte Fonus representant Ingrid på huvudkontoret och åkte tillsammans med henne iväg till Karolinska sjukhuset där vi skulle hämta en avliden för visning. Att det kollas noggrant vem man får med sig är självklart. Ingen hämtas från sjukhusens bårhus utan att det finns ett id-band runt handleden. Det var full aktivitet på bårhuset och fler begravningsrepresentanter som hämtade och svepte. Att svepa är detsamma som att klä den döde. Numera kan man ju även kläs i sina egna kläder, t ex favoritjeansen.

Vi klädde den avlidna i en vit svepdräkt som är en slags lång skjorta. Så bäddar man fint i kistan och det finns både kudde och täcke. Det ger en illusion av att den döde ligger och sover där. Vi kammar håret och gör så fint som det går för att det skall bli en bra visning för de anhöriga. Inte alla vill se sina döda, men under utbildningen har vi talat om hur viktigt det är kunna göra det, bl a för att starta sin sorgebearbetning.

Visningen skedde i ett angränsande rum. Där ställde vi in kistan och tände ljus. Till visningen kom den avlidna kvinnans tre barn och några barnbarn. Dom var märkbart rörda och ledsna då mamman dött oväntat. Efteråt tackade dom och var väldigt nöjda med att ha fått se henne. Det var tydligt att det var bra i just det här fallet.

Den här begravningen blir i slutet av månaden så när visningen var över åkte vi och lämnade kistan på Råcksta bårhus.

Efter lunch var det dags att förbereda en begravning som blivit större än väntat och fått flyttas från kapellet till kyrkan i Solna. Man kollar först att kistan är på plats i bisättningsrummet och att blommorna till begravningen har anlänt. Blommorna och medföljande blomkort kollas så att det är rätt angivna personer på de hängande banden. Den informationen använder vi oss sedan av när vi gör iordning minnespärmarna efter den avlidne.

Tillsammans med kyrkans vaktmästare rullar man in kista och blommor i kyrkan innan begravningen och så gör man det så estetiskt tilltalande som det bara är möjligt med blommorna runt kistan och tänder ljus m m. Kunde alltså konstatera att man även bör ha gott handlag med blommor och färgtänk. Det är inte bara att sprida ut dom hipp som happ inte. Ögat vill se det sköna. Den här begravningen hade extra mycket blommor och det var en utmaning att både få plats med alla och göra det smakfullt. Men det blev det verkligen! När begravningsgästerna så kom var det många som passade på att fotografera hela arrangemanget framme vid kistan.

Det här var en ganska stor begravning med över 50 gäster. Det fanns ett tryckt program och det spelades egen medhavd musik från CD. Representantens roll är bl a att hälsa alla välkomna och hjälpa till att placera folk i kyrkan. Längst fram till höger sitter de närmast anhöriga.

Min roll blev att dela ut programmen till alla när de tågade in och satte sig. Att representanten behövs i sammanhanget är så uppenbart. Ingrid angav också tågordningen när det var avskedstagande, s k defilering, vid kistan. Många grät och jag blev själv också väldigt tagen av stunden. Det var en fin begravning där allt fungerade och förflöt lugnt och värdigt.

Tog en lång promenad hem via Norra skogskyrkogården och sorterade mina tankar. Tänk vad mycket en begravningsentreprenör får sköta. Och alla bitar är lika viktiga. Det får inte bli fel någonstans i kedjan. Tänk om folk visste allt detta! Hur mycket som skall till för att göra begravningen till just ett sådant fint och värdigt avslut som jag just bevistade. Det gör sig inte själv. Det är någon som håller i alla trådarna för att pusslet skall bli rätt. Stort som smått. Blommor och präst, kista och svepning, minnesstund och dödsannons, dokument och gravsten. En hel liten värld för sig. En fantastisk värld av möjligheter att utforma en vacker och minnesvärd avskedsstund för den du älskar mest. Det mesta kan vara möjligt med god planering.

Fredag 10 oktober
Äntligen fredag! Jag sov väldigt tungt i natt och var glad för att det är fredag. Alla dessa intryck och upplevelser. Det tar på ens krafter på ett alldeles särskilt vis, även när man som jag är så positivt inställd till det här yrket.

Inne på kontoret rådde den goda stämning som jag fått känna av ända sen den första praktikdagen. För min egen del är det nog så att jag trivs bäst i den miljön och har inte någon större längtan efter att arbeta ute på fältet med allt det konkret praktiska runt den avlidne. Men det kan jag säga; jag har den största respekt och beundran för det arbete som dessa kollegor lägger ned. Att verka bakom kulisserna och se till att allt verkligen fungerar utifrån den beställning som gjorts på begravningsbyrån är ett stort ansvar. Jag kan bekräfta att det fungerar och det fungerar väl.

Idag var det ett kundbesök som handlade om att beställa en ny gravsten. Kunden valde en vacker och stilfull sten i svart med guldtext på. Och visst är det spännande när man går på kyrkogårdarna och läser inskriptionerna på alla dessa stenar. Fantasin sätts igång och man undrar verkligen vem det var som ligger begravd där. Jag brukar ta genvägen via Norra kyrkogården i Solna rätt ofta och där finns många speciella stenar från olika tidsepoker. En av stenarna som alltid fångar mitt öga är en vacker havsblå sten formad som en våg. Den är rest till minne av en av de omkomna i tsunami –katastrofen. Verkligen speciell och så väl vald.

Nu har jag gjort halva praktiktiden och det känns som att jag fått vara med om så mycket. Min känsla över att jag valt rätt bana har inte minskat – tvärtom. Jag kommer att arbeta med något mycket viktigt och speciellt i framtiden och den tanken ger en djup tillfredsställelse. Tänk att gå hem efter en arbetsvecka och verkligen känna att man har gjort något bra för någon. Den känslan är så viktig.

Var rädda om varandra. Livet går inte i repris. Hälsar Susanne

Måndag 13 oktober
Då har vi ny vecka och nya utmaningar på kontoret. Lika spännande varje dag när man kommer till kontoret. Vad skall hända idag, hur mycket stämmer med den planering vi gjort upp för dagen och hur mycket blir inte alls så som man tänkt?

Vi har inget kundbesök idag så vi passar på att färdigställa minnespärmar och checka begravningarna som ligger inbokat för veckan. Det är viktigt att stämma av en sista gång innan begravningen äger rum att allting som är inplanerat verkligen är gjort. Har vi koll på hur många som kommer på den efterföljande minnesstunden? Ofta är det anmälan till Fonus som gäller och då är det vi som räknar samman alla som anmält sig och stämmer av med beställaren av begravningen att det slutliga antalet blir rätt. Sedan anmäler vi detta till församlingshemmet som man bokat.

Man meddelar expeditionen om det är något speciellt som representanten skall känna till inför begravningen. Det kan vara sådant som att blommor skall sättas ut vid en speciell gravplats efter akten i kyrkan. Det kan vara information om musik som spelas på CD och om det finns andra speciella önskemål som inte representanten redan fått information om. Det är som en slags generalrepetition innan föreställningen kan man säga. Hela pusslet måste stämma, som jag konstaterat så många gånger dom här veckorna. Och lyckligtvis gör det nästan alltid det!

Tisdag 14 oktober
Förmiddagen inleds med ett besök av ett syskonpar i medelåldern som beställer en begravning för sin mor som avlidit. Dom har en ganska klar bild av hur dom vill att akten skall utformas och är också överens om hur det skall göras. Det visar sig att mamman älskade att plocka kantareller och när annonsen skall utformas så hittar vi ingen bra kantarellsymbol. Dottern berättar att ett av hennes barn är en duktig tecknare så hon kanske kan rita en egen kantarell. Perfekt! Och morgonen därpå kommer tjusiga kantareller i mailen. Håll utkik efter ny symbol i den allt växande floran av personliga kännetecken! Jag börjar själv varje morgon med en koll i morgontidningen av dödsannonserna. Nästan varje dag känner jag igen någon som vi utformat på vår byrå.

Det här med dödsannonsen är intressant. Ur en sådan kan man hämta mycket information om hur den avlidne var. Symbolen säger mycket. För det blir allt färre kors och allt fler katter och natursymboler. Agneta berättade att hon nyligen haft ett uppdrag där den som dött varit korsordskonstruktör när han levde. Hans anhöriga ville absolut ha ett korsord som symbol och något sådant fanns inte i mallarna. Så då klippte och klistrade hon ihop en egen variant som sedan användes i tidningen. En begravningsentreprenör bör alltså också ha en kreativ ådra. Den kan komma till pass lite då och då!
Och det sitter inte i vägen att man har en musikalisk gen eftersom dom anhöriga väldigt ofta vill ha förslag på lämplig musik att spela i kyrkan. Då är det inte alltid Bach eller Beethoven man tänker på, utan man vill ha nya friska tankegångar. Nu senast fick vi förfrågan om vilka stycken av Björn & Benny som är tänkbara på en begravning då mamman älskat ABBA och deras musik.

Onsdag 15 oktober
Vi hade ett kundbesök där det skulle beställas en begravning för en gammal mamma som avlidit på sjukhem. Det visade sig att när maken avled för elva år sen så anlitades vår byrå och den annons som man då utformade kom till pass igen. Den här gången ville man ha ett liknande arrangemang och samma hjärta i annonsen. Intressant att notera är att det händer en del saker under elva år. Det tillkommer nya namn i annonsen och några faller ifrån. Elva år är en lång tid i en familjs egen historia.

På eftermiddagen kom en dam in och hade varit på patologen. Hon ville ordna med begravning för den som avlidit och helst omgående. När jag förklarade att det inte var sådan brådska utan att det går bra att vänta någon/några dagar blev hon väldigt förvånad. Och när jag förklarade att det kan ta upp till tre veckor att få en begravningstid i kyrkorna i Stockholm trodde hon att jag skämtade. Men det är så i storstäder. Tre veckor är inte alls ovanligt, snarare regel än undantag. Vi avtalade en tid imorgon istället.

Torsdag 16 oktober
Vilket förtroende! Agneta frågade mig vid morgonkaffet om jag kände mig mogen att ta ett eget kundbesök där hon fanns i rummet bredvid om jag behövde support. Lite pirrigt och nervöst men jag ville gärna försöka. Så då blev det så att jag fick ta emot damen som jag själv bokat in igår eftermiddag.

Efter bästa förmåga försökte jag uppträda lika lugnt och säkert som jag sett Agneta göra så många gånger under dessa veckor och det gick nog ganska bra. Det var bara vid några tillfällen jag hade anledning att konsultera min handledare. När besöket var klart så gick vi igenom ärendet och kollade att jag fått med allt som måste vara ifyllt.

Efter lunch tog jag tunnelbanan till Skogskyrkogården för att vara med på en begravning som vår byrå håller i. Det var faktiskt första gången jag själv besökte den omtalade och välbesökta turistattraktion som Asplunds kyrkogård är. Och det är en fantastiskt vacker miljö och arkitektur som genomsyrar denna plats. Vår begravning hölls i Trons kapell som är det minsta av de tre kapellen.

Jag var där i god tid innan begravningen skulle börja så då fick jag tillsammans med vår representant hjälpa till att arrangera blommor och bårtäcke. Dessutom fick jag möjlighet att se de övriga kapellen och det var bra att ha sett dem om någon i framtiden vill ha hjälp att ordna begravningsakt därute.

När anhöriga och gäster intagit sina platser strömmade Neil Young´s  ”Heart of Gold” ut i lokalen. En fin akt följde och prästen höll ett fint tal över den avlidne. När gästerna lämnade kapellet tittade solen försiktigt fram. Det kändes som ett bra avslut…

Fredag 17 oktober
Idag träffade jag några av mina kurskamrater på ett inbokat studiebesök på Ersta Hospice. Vi har fått som arbetsuppgift att intervjua människor som har det svåra samtalet i sitt yrke. Det var i det här fallet en sjukhuspräst och en sjuksköterska vi fick träffa. De berättade för oss om sitt sätt att arbeta. Ett hospice är en typ av vårdinrättning som bygger på en god helhetsvård i livets slutskede. Samtalen sker både med patienter och deras anhöriga och det kan många gånger vara ångestladdat att närma sig det som rör döendet. Det kändes ändå som att personalen här verkligen har vinnlagt sig om att möta sina patienter på ett förtroendefullt sätt.

Jag märker att jag är väldigt fokuserad i nuet då studierna känns lite avlägsna just nu och jag har mina tankar på arbetet som bedrivs på begravningsbyrån. Det känns lite konstigt att det bara är en vecka kvar på praktiken och att jag skall bli studerande igen. Men det blir nog bra när den dagen kommer. Det gäller att leva i nuet!  

Måndag 20 oktober
Sista praktikveckan. Vi får in ett kundbesök strax före lunch som genomförs som ett telefonmöte. En anhörig sitter med oss och den andra familjemedlemmen finns i Sundsvall och lämnar sina synpunkter och inlägg via högtalartelefon. Det fungerade alldeles utmärkt! Tänk vad praktiskt att slippa komma in båda två när man nu inte har möjlighet.

Tisdag 21 oktober
På vår byrå jobbar även en familjejurist och hans sekreterare. Idag fick jag vara med på en bouppteckning i ett ärende där. Lite annorlunda än ett begravningssamtal, då det nu mest handlar om tillgångar och skulder , är strikt juridiskt och följer givna förutsättningar. Det gäller att stämma av dödsboets balansräkning kan man lite förenklat säga och se vad som i slutändan blir kvar eller hamnar i skuld. Den inbokade kunden hade en tjock lunta dokument med sig. Allt hade tillkommit efter dödsfallet som var i somras. När någon avlider så genererar det en hel del papper, helt klart.  Jag tänker mig att det måste vara värt varenda  krona att få hjälp med att hålla ordning på allt detta när man har tankarna på annat.  Besöket gick snabbt och smidigt trots att det fanns flera fastigheter, båtar och bil inblandat. Juristerna är erfarna och vet precis vad i den digra pappershögen som är intressant för dom.  Och jag som tycker att begravningsrådgivaren har mycket papper att hålla ordning på… Detta var något helt annat!

Onsdag 22 oktober
Mycket av hur vi upplever en begravning har med det visuella att göra. Det förhöjer intrycket och är vilsamt för själ och ögon att se vackra blommor även i denna svåra avskedsstund. Blommor är på väg tillbaka på begravningarna även om många skriver i annonserna att man hellre skall skänka ett bidrag till en speciell fond eller hjälpverksamhet. Jag tror att vi alla ändå uppskattar den skönhetsupplevelse ett vackert blomsterarrangemang i kyrkan eller kapellet ger.

Jag fick idag möjlighet att följa Fonus´ egna florister i arbete. Kl 07.00 avgick blomsterbilen från Skogskyrkogården där ”Paletten” ligger. Josefine och jag åkte till norra Stockholm och lämnade av alla de kistdekorationer,  buketter och uppsättningar som hon dagen innan bundit. Vi var på Norra begravningsplatsen, vid S:t Görans kapell, i Bromma kyrka, i Husby, Täby, Råcksta kapell m fl ställen där begravningar skulle hållas under dagen. Det gäller att planera sitt körschema och ha tur med trafiksituationen för att allt skall klaffa och tiderna hållas. Med van hand rattade Josefine sin skåpbil och alla begravningarna i norrort denna onsdag kunde glädja sig åt både vacker höstsol och vackra blommor!

På eftermiddagen fick jag själv prova på att binda en bukett. Det är mycket att tänka på. Det skall harmoniera i både färg, form, balans. Men vilket härligt arbete! Det är fascinerande att tänka på att alla dessa vackra blommor skall förgylla en sorgens dag. Det vackra möter det svåra. Och så skall det vara för att vi skall se att det trots sorgen finns hopp. Blommor och växter skänker glädje och lugn.

Behöver jag säga att tjejerna som fixar våra fina blomsteruppsättningar är duktiga? Och inte bara duktiga – även uppfinningsrika! Josefine demonstrerade en konstruktion hon gjort för att höja upp det vackra ros-hjärtat som finns i sortimentet som kistdekoration. Det kommer till sin rätt ännu mer när det höjs upp en bit från kistlocket. Nöden är uppfinningarnas moder heter det ju.

Än en gång kan jag konstatera att en begravning innehåller så många bitar och berör så många människor bakom kulisserna innan kistan är på plats i kyrkan. 

Torsdag 23 oktober
Min handledare Agneta sa att jag fick ta alla inkommande telefonsamtal idag och åtgärda det som samtalet handlade om. Och telefonen ringer ofta. Det är människor som vill anmäla deltagande till begravning och minnesstund. På begravningsbyrån är det vanligt att man tar in anmälningar till detta.  Skönt för den anhörige att inte behöva hålla i den biten när man har så mycket annat att tänka på mitt i sin sorg. 

En del ringer om blomsterbeställningar. Och andra om ändringar av annonsernas utformning. Eller om en gravsten som skall beställas. Jag talade även med en kyrkoherde som hade funderingar om en kommande begravning och efterföljande minnesstund. Det ringer personal från församlingar och frågar om olika papper. Det är aldrig enformigt, det är ett som är säkert!

Fredag 24 oktober
Då var det min sista dag på begravningsbyrån för den här gången…Det blev också en märklig dag. Vi hade ett inbokat besök via Japanska ambassaden. Det gällde en japansk medborgare som avlidit i Sverige. Hans son som aldrig varit i Sverige var nu här på blixtvisit för att ta hand om kvarlåtenskapen efter fadern. Far och son har inte haft kontakt på många år så det bestämdes att det skulle bli förvaltning av dödsboet. Det innebär att vår jurist tar över allt som rör dödsboet – betalar räkningar, avslutar alla abonnemang etc samt ordnar med försäljning av ev lösöre. Den japanske sonen hade inte möjlighet att stanna här någon längre tid, utan detta blev den bästa lösningen.

Ett lite annorlunda ärende då det var en tolk med vid besöket och svensk och japansk kultur är något olika. En japan tackar och bockar med huvudet väldigt ofta under samtalet  för att visa sin tacksamhet. Det var ett mycket rörande och stämningsfullt besök som berörde mig mycket. Ett fint avslut på en 4 veckor lång praktik som givit mig väldigt mycket insikter i begravningsväsendet. 

Detta annorlunda yrke som inte många känner till så väl , har fångat mig och jag är säker på att mitt yrkesval i mogen ålder är det rätta för mig. Jag känner stor respekt för alla som arbetar och verkar för att en begravning skall bli ett så fint minne som vi önskar. Det har varit mycket givande och lärorikt att få ta del av den stora och breda yrkeskunskap som finns representerad i  Fonus genom alla olika led. Alltifrån begravningsrådgivaren, representanten,  floristen och människorna på expeditionen som ser till att allt klaffar och att alla inblandade parter vet när och var dom skall utföra sina tjänster.

Lägg därtill all personal som arbetar på sjukhus, församlingar, kyrkor, kapell, krematorium, annonsmottagningar, cateringfirmor m m så blir det mycket människor som tillsammans gör allt detta som behövs för att allt skall fungera och bli en begravning.  Innan jag fick denna helhet klar för mig trodde jag inte att det kunde vara SÅ mycket. Betänk också att alla strävar mot samma mål: allt måste stämma, det får inte bli fel. Rätt avliden i rätt kista i rätt kyrka med rätt blommor och rätt musik. I rätt tid. Mantrat är för alla: det får inte bli fel! Ett stort ansvar att förvalta. Av det jag sett vet jag att alla gör sitt yttersta hela tiden och därför blir det nästan aldrig några fel.

Det blir spännande att komma tillbaka till Uppsala och studierna. Jag undrar om mina kurskamrater haft det lika bra som jag?

Nu avslutar jag mina dagbokstankar för denna gång och önskar alla en stämningsfull  Allahelgonshelg. Tänk på era nära och kära – både dom som är i livet och dom som funnits här tidigare.

Varma hälsningar Susanne