Transport av en avliden kan ske under tre olika ansvarsområden. Sjukvårdens (i undantagsfall polisens), dödsboets och begravningshuvudmannens.

Sjukvårdens ansvar
Sjukvården ansvarar för att den avlidne förs till ett bårhus i avvaktan på att de efterlevande, genom begravningsbyrån, hämtar den döde i kista. Kostnaden för denna bårtransport kan sjukvården (kommun eller landsting eller privat vårdgivare) debitera dödsboet om det finns ett politiskt beslut om det.

Dödsboets ansvar
Dödsboet ansvarar för kisttransporten från bårhus till ett s.k. bisättningsrum (förvaringslokal för kistor) i avvaktan på begravningsceremoni eller gravsättning. Denna transport bekostas av dödsboet. Ibland föredrar de efterlevande att den avlidne läggs i sin kista direkt på dödsfallsplatsen, exempelvis vårdhemmet, och förs till bisättningslokalen vid kyrkan/kapellet utan att någon bårhusförvaring sker. I så fall bekostar dödsboet även denna transport.

Begravningshuvudmannens ansvar
Begravningshuvudmannen (Svenska kyrkans församlingar eller kommunen i Stockholm och Tranås) ansvarar för alla transporter från det att kistan lämnats i bisättningslokalen fram till och med kremering och eller gravsättning (undantag är om efterlevande bestämt att någon del av begravningen ska ske på annan ort i landet). Dessa transporter är redan betalda via den s.k. begravningsavgiften för alla som är folkbokförda i Sverige.

Olika ansvar vid dödsfall
Avlider någon som är remitterad till sjukvård utanför hemlandstinget ansvarar hemlandstinget för transport av stoftet till bårhus i hemlandstinget. Detta ska ske utan kostnader för dödsboet. Avlider någon på sjukvårdsinrättning utanför hemlandstinget utan att vara remitterad dit eller remitterad enligt s.k. valfrihetsremiss, eller på annan plats utanför hemlandstinget, svarar anhöriga, närstående eller annan som ordnar med begravningen för att kroppen transporteras till bårhus.

Schema över transportansvaret (PDF). 

Text Bo Forslund