Att välja kista är inte bara en fråga om tycke och smak. För många handlar det om att försöka tillgodose den avlidnes önskemål eller livsstil. Ibland kan valet ske med omtanke om främst den döde men också om efterlevande. Tradition kan vara ytterligare ett skäl, liksom kvalité eller kanske bara funktionalitet. Sammanfattningsvis kan konsta­teras att inget kan sägas vara rätt eller fel när det gäller val av kista. Av erfarenhet vet vi ändå att det är angeläget att inte hasta igenom valet utan hellre ta god tid på sig. Du får gärna ta med dig det material du får av oss hem för ytterligare eftertanke eller be att vi sänder dig materialet innan du besöker oss. Du kan också se Fonus aktuella kistmodeller och priser på Fonus begravningsplanerare (Sidan öppnas i eget fönster).

Personliga kistor
Samtliga kistor du kan beställa av oss är testade och uppfyller de krav som kyrkogårds­myndigheterna ställer vad gäller hållfasthet, kon­struk­­tion, material och miljö m.m. Kistorna är invändigt ca 195 cm långa och ca 50 cm breda.

Vi hjälper dig gärna om du har egna idéer och önskemål om färg, storlek, utsmyckning, inredning etc. Leveranstiden kan i sådana fall bli något längre.

Svepning
Svepning innebär att den avlidne läggs i kistan, görs i ordning och bäddas ner i de kläder (svep­ning) och på det sätt anhöriga har be­stämt. Det kan vara nattkläder eller gångklä­der, egna klä­der, nyinköpta kläder eller den svepning som begravningbyrån tillhandahåller.

Minnessaker i kistan
Många vill lägga en minnessak med den avlidne i kistan. Det kan vara ett fotografi, ett brev, ett smycke eller klädesplagg eller något annat personligt som den döde uppskattade under livet. Det möter inget hinder att lägga med något i kistan förutsatt att det inte handlar om giftiga eller explosiva ämnen eller annat som kan skada vid kremation eller som är miljöfarligt vid en jordbegravning. När det gäller smycken kan ett alternativ vara att inte låta smycket följa med vid kremeringen utan i stället lägga med det direkt i urnan. På så sätt förstörs inte smycket vid kremeringen.

Frågor om djur
Djur ska begravas på särskilda begravningsplatser för djur eller på enskild mark om det inte handlar om större djur. Så kallade produktionsdjur (t.ex. en ko, häst, ren, gris m.fl.) får grävas ner alternativt begravas enligt anvisningar som ges av länsstyrelse och kommun. På en begravningsplats (för människor) får inga djurgravar anläggas. Som en följd av detta kan det inte heller anses vara god gravkultur att förse gravstenen med en text som ger intryck av att ett djur är begravt inom begravningsplatsen.

Det har i alla tider förekommit att mindre djur eller askan efter ett mindre djur lagts ned i kistan tillsammans med den döde. Många menar att det handlar om omtanke om den avlidne och respekt för de efterlevande och inte ska jämföras med att anlägga en särskild djurgrav.  Andra anser att djur eller askan efter ett djur inte under några omständigheter kan läggas med i en kista på grund av att en begravningsplats endast är avsedd för avlidna människor. Något lagligt stöd att förhindra att ett mindre djur eller askan efter ett djur läggs med i kistan finns inte och följaktligen inte heller någon straffpåföljd om så sker. Många kyrkogårds­förvaltningar tillsammans med Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation anser dock, om de får frågan, att djur eller askan efter ett djur inte ska få betraktas som en tillhörighet som kan få följa den avlidne i kistan.

Text Bo Forslund