Värdet av ett personligt avsked
När någon dör är det angeläget att de närmaste får en möjlighet att själva förvissa sig om dödsfallet. Att besöka den avlidne direkt efter dödsfallet t.ex. på sjukhuset, på vårdhemmet eller i bostaden är därför viktigt för de flesta. Att med egna sinnen förnimma döden är ofta det bästa sättet att förstå att någon är död.

Att besöka den döde direkt efter dödsfallet ska däremot inte förväxlas med ett personligt avsked och att se den avlidne i sin kista. Det förra handlar om att förvissa sig om och förstå att dödsfallet verkligen har skett. Det senare handlar om en annan slags förvissning, en kontroll av att den avlidne nu kommit till ro i sin sista bädd och att allt stämmer med det man kommit överens med begravningsbyrån om. Är det rätt kista? Är det rätt person i kistan? Har den avlidne bäddats ner och har den klädsel som man förväntat sig? Har den avlidne fått med sig de minnessaker man tänkt sig? Att ta farväl av den avlidne när han eller hon lagts till ro i sin kista är ett värdefullt led i bearbetningen av sorgen. På begravningsdagen är man sedan bättre förberedd eftersom man redan sett kistan och vet hur den avlidne har tagits om hand. Har
man inte haft möjlighet att se den avlidne direkt efter dödsfallet är ett personligt avsked än viktigare.

Visningen - en positiv upplevelse
Att se den avlidne i kistan eller visning som det också kallas, ska vara en positiv upplevelse. Men stunden kräver god förberedelse. Lokalens storlek och utformning, belysning, utsmyckning och kanske sång, musik och diktläsning, kan vara faktorer av betydelse. Likaså att man får tillräcklig tid på sig och att man får information om de eventuella förändringar som kan ha skett när det gäller den avlidnes utseende. Här hjälper begravningsbyrån till. Byrån är också på plats i god tid innan och förbereder rummet och kontrollerar kistan och ser till den avlidne samt rättar till sådant som är nödvändigt.

Vid det personliga avskedet finns alltid möjlighet att lägga med något till den avlidne i kistan. Det kan vara en blomma, en vigselring, ett brev med en hälsning, en teckning från barnen, ett fotografi eller något annat. Det är också möjligt att ta med kameran och ta ett fotografi av den avlidne som sedan kan visas den som önskat men inte kunnat vara med vid det personliga avskedet.

Det personliga avskedet bör ske så snart som möjligt efter dödsfallet. Det har att göra med att en avliden förändras något med tiden. Ett personligt avsked bör ske i lugn och ro och vid ett särskilt tillfälle. Att se den avlidne i samband med begravningsceremonin är därför inte att rekommendera men kan ibland bli nödvändigt.

Om man tvekar
Ibland kan man som efterlevande känna tveksamhet till om man ska se den avlidne i kistan eller inte. Man kan vara rädd för att den avlidne inte ser ut som i livet och att det sista minnet ska bli negativt.

Att avråda någon från att se den avlidne anses ändå tveksamt, även om den avlidne av olika skäl har förändrats mycket. Det är i så fall bättre med en beskrivning av vad som väntar och att ta beslut därefter. Erfarenheten visar också att verkligheten alltid är bättre än fantasin och att de allra flesta som tvekar känner tillfredsställelse efteråt om de ändå beslutat sig för att ta ett personligt avsked.

Vid stor osäkerhet i frågan kan det vara klokt att rådgöra med begravningsbyrån eller officianten. Det förekommer också att begravningsbyrån får i uppgift att ta ett fotografi som det finns möjlighet att se även lång tid efteråt.

När barnen är med
Om barn ska se den avlidne är det särskilt viktigt med förberedelserna. Barn bör få berättat för sig i lugn och ro om vad som väntar; att kistan är öppen, att den avlidne ser ut att ha det bra, hur bädden och klädseln ser ut osv. Ofta kan det vara en fördel om den vuxne först har haft möjlighet att ta farväl utan att barnet är med. Då är det lättare att vara både sörjande och ett stöd till barnet när man sedan går in tillsammans.

Öppen eller stängd kista, utfärdsbön
Ett personligt avsked kan ske även med stängd kista eller där den avlidne helt eller delvis är dold på grund av t.ex. skador. I samband med det personliga avskedet är det också möjligt att förrätta en s.k. utfärdsbön enligt exempelvis Svenska kyrkans handbok. Det är normalt en präst som leder bönen och anhöriga bestämmer om kistan ska vara öppen eller stängd.

Text:Bo Forslund