Placering i kyrkan/kapellet
Sitta till höger eller till vänster under begravningsceremonin
Brukligt inom Svenska kyrkan, liksom inom andra samfund, är att familj och släkt sitter på en sida i kyrkan eller kapellet och vänner och bekanta på den motsatta sidan.
Vilken sida som är "anhörigsidan" varierar mellan olika kyrkor och kapell. På de flesta håll i Sverige är den högra sidan sett bakifrån, "anhörigsidan" men säkrats är att kontrollera med vaktmästare eller begravningsbyrå.
Vilken sida som blev anhörigsida i en viss församling har olika orsaker. Någon entydig teologisk förklaring finns inte. Sannolikt är att anhörigsidan i en kyrka eller ett kapell hamnade på den sida som var mest praktisk ur framförallt anhörigas synvinkel. I de flesta kyrkor blev det den högra sidan kanske beroende på att prästen syntes bäst därifrån i sin tur beroende på att predikstolen placerats på den motsatta vänstra sidan. Vänstra sidan, Maria-sidan, kvinnosidan, är den sida varifrån evangeliet ska läsas under gudstjänst varför predikstolen skulle placeras där.
I någon kyrka sattes anhöriga på den sida som var varmast och bekvämast och i någon kyrka är det möjligt att anhöriga sattes på den dödes ”hjärtsida” Det senare är dock inte så troligt eftersom anhörigsidan i så fall också borde ha bytts någon gång under mitten av 1900 talet. Då började det nämligen bli vanligare att vända kistan med fotändan mot församlingen i stället för som tidigare när den döde enligt gammal kyrklig tradition placerades med blicken framåt och således hjärtsidan mot kyrkans vänstra sida.
Idag har många seder och traditioner luckrats upp och kunskapen om dem är i vart fall mindre. Samtidigt har också familjemönstren ändrat karaktär och det är också färre besökare på våra begravningar idag än tidigare. Många gånger, om det är små sällskap, väljer familjen i samråd med begravningsbyrån att alla, både familj, släkt, vänner och bekanta sitter tillsammans på samma sida i kyrkan. Är det många släktingar men få vänner kanske man väljer att anhöriga sitter på båda sidornas främre bänkar med vännerna bakom.
Många har idag flera äktenskap bakom sig, har ingått partnerskap eller är sambo eller särbo med nya indirekta släktgrenar som följd osv. Ibland kan det vara lämpligt att släktingar från tidigare relationer sitter på en sida och den ”nya släkten” på den andra sidan.
Ensamhushållen blir fler och många anser en nära vän vara närmare än en avlägsen biologisk släkting. I så fall sitter den nära vännen på anhörigsidan tillsammans med de biologiska släktingarna. Det är de efterlevande som bestämmer och omständigheterna och känslorna kan vara avgörande för vem som är att anse som närmast anhörig.










