Textstorlek

Borgerlig begravning

Vad är en borgerlig begravning?
Med borgerlig begravning avses en begravningsceremoni som inte är styrd av något regelverk. Ceremonin är helt fri till sin form. Innehållet styrs av de efterlevandes, eller oftast den avlidnes önskan. Ceremonin kan innehålla religiösa inslag helt eller delvis. Den kan vara religiöst neutral eller konfessionslös (fri från religion) eller ateistisk (gudsförnekande). I allmänhet menar man nog med begreppet borgerlig begravning en icke-religiös begravningsceremoni.

Synonyma begrepp är ”civil begravning” eller ”medborgerlig begravning”.

Vem kan begravas borgerligt?
Vem som helst kan begravas borgerligt i Sverige. Även den som tillhör Svenska Kyrkan eller något annat samfund. Det vanligaste är dock att den avlidne i livstiden själv önskat en borgerlig begravning och dessutom visat det genom att inte tillhöra vare sig Svenska Kyrkan eller något annat samfund.

Det förekommer också motsatt att den som lämnat Svenska Kyrkan ändå haft en kristen livsåskådning och därför önskat en kyrklig begravningsgudstjänst. I så fall är det oftast möjligt att tillgodose den avlidnes önskan. Den avlidna räknas dock i sådant fall som ickekyrkotillhörig, varför dödsboet får räkna med att betala en avgift till församlingen för präst, organist, vaktmästare och kyrkolokal.

Olika präster kan dock ha olika uppfattningar om lämpligheten med att någon som inte tillhör Svenska Kyrkan ändå begravs i kyrkans ordning.

Om de efterlevande har olika uppfattningar om den dödas önskemål, kan det undantagsvis finnas möjlighet att hålla två olika begravningsceremonier, en kyrklig och en borgerlig.

Var kan man ha en borgerlig begravning?
En borgerlig begravningsceremoni kan äga rum i princip var som helst. Det ställs inga formella krav på lokalen. Ceremonin kan ske inomhus eller utomhus. I hemmet, i trädgården, vid stranden, vid graven, i allmän samlingslokal som Folkets Hus, i klubblokal, i personalmatsal osv. Man kan naturligtvis inte
ordna begravningen på en plats där den väcker allmänt anstöt. Det vanligaste och ofta enklaste är dock att utnyttja krematorie- eller begravningskapell som är öppna för alla former av begravningsceremonier.

Sedan den 1 januari 2000 åligger det huvudmannen för begravningsverksamheten (den kyrkliga samfälligheten eller kommunen) att hålla lokal för bla borgerlig begravning.

En borgerlig begravning kan undantagsvis ske också i en kyrka. Församlingen och prästen är i så fall de som bestämmer om kyrkorummet kan användas.

På många, framförallt mindre, orter kan det vara svårt att hitta en lämplig inomhuslokal. I så fall kan ett alternativ vara att begravningsceremonin
arrangeras utomhus vid graven i samband med gravsättningen av kistan eller urnan.

Det möter inget hinder att en borgerlig begravningsceremoni sker efter det att kremationen ägt rum, d.v.s. ceremonin sker över den dödas urna. I så fall kan ceremonin ske inomhus med gravsättning i direkt anslutning eller också sker hela ceremonin vid graven. Att ha en ceremoni endast över urnan och således inte över kistan kan dock känslomässigt och sorgepsykologiskt bli fel för de efterlevande, varför man noga bör överväga lämpligheten med detta alternativ.

Vem leder en borgerlig begravning?
Den som leder en begravningsceremoni kallas begravningsförrättare eller officiant. Officiantens uppgift är att se till att det i förväg uppgjorda programmet följs. Officianten kan exempelvis presentera programmet, hålla minnestal, läsa dikter, sjunga, spela musik o.s.v. Ibland kanske programmet kräver fler medverkande som solist, musiker m.fl. Förutom officianten behövs också en värd för arrangemanget. Värdens uppgift kan vara att hälsa välkommen, presentera programmet, bjuda in till minnesstunden, hålla i minnesstunden
m.m.

Det personligaste är förstås att någon som kände den avlidna officierar. Det kan vara en familjemedlem, en släkting, en god vän, en arbetskamrat, en granne eller liknande.

På många orter har kommunen utsett borgerliga begravningsförrättare som i så fall åtar sig uppdraget, oftast mot betalning. Även inom Fonus finns utbildade borgerliga officianter på många håll.

Minnestal på en borgerlig begravning
Minnestalen på en borgerlig begravning följer, precis som ceremonin i sin helhet, inget speciellt mönster. Talen kan därför utformas och framföras på det sätt efterlevande själva önskar. Tal kan hållas både av officianten, de närmaste
och övriga gäster. Officianten är den som håller ”huvudtalet”. Det kan vara en levnadsbeskrivning, särskilt betydelsefulla händelser ur den avlidnas liv, tröstande ord till de efterlevande, tankar om livet efter döden, framtidshopp,
dikter o.s.v. Övriga som vill säga några ord kan välja mellan att tala under ceremonin eller på den efterföljande minnesstunden.

Precis som allt annat i programmet bör också talen vara inplanerade. Det är en fördel om talen är föranmälda så att officianten kan presentera talaren.

Sång och musik på en borgerlig begravning
På en borgerlig begravning finns inga begränsningar av vilken musik som kan spelas eller vilka sånger som kan sjungas. Den dödas eller de efterlevandes önskemål eller musiksmak är det som oftast får avgöra valet.

Om begravningen sker i ett begravningskapell finns möjlighet att få orgelmusik och orgelackompanjemang. Förutom att ordna levande sång och musik med hjälp av vänner eller genom begravningsbyrån finns alltid möjlighet att spela upp inspelade stycken på en musikanläggning. Fonus tillhandahåller förslag på
lämplig sorgemusik och har tillgång till noter om man så önskar. På Fonus kan man också få låna hem CD-skivor eller band på lämplig sång och musik.

Lyriken på en borgerlig begravning
Ofta kan det kännas rätt att någon läser en eller flera dikter vid ceremonin. Det kan vara officianten eller någon annan av de närvarande. Är man osäker på diktvalet finns många lyriksamlingar att tillgå. På Fonus finns sådana att låna hem.

Olika exempel på borgerliga begravningar
Traditionell begravningsceremoni i ett begravningskapell (kremationsbegravning):

Anhöriga och gäster samlas utanför kapellet för att hälsa på varandra. Man kan gå in gemensamt under ingångsmusik på orgel eller vart efter man kommer eller på annat sätt.

När alla satt sig på sina platser går officianten fram och inleder akten med att presentera programmet. En god vän läser en dikt som den döda tyckte särskilt om eller som speglar den dödas karaktär. Organisten spelar ett stycke på orgeln, eventuellt något som alla kan sjunga.

Officianten håller därefter ett personligt tal som avslutas med att en blomma läggs på kistan som en hälsning till den döda. Eventuellt säger någon av begravningsgästerna några ord. En sångsolist framför en sång ackompanjerad av organisten.

En tyst minut inleds av officianten. De närvarande står upp. Anhöriga och gäster går i tur och ordning fram till kistan för ett sista farväl. Handbuketter nedlägges. Officianten säger några avslutande ord.

Under utgångsmusik på orgel lämnar alla kapellet. Anhöriga först och gästerna därefter.

En begravningsceremoni med mycket musik (kremationsbegravning):

Begravningsgästerna har i förväg intagit sina platser. Anhöriga kommer in i kapellet under ingångsmusik från en musikanläggning. Officianten hälsar alla välkomna och inleder med att berätta att den avlidna önskat en musikhögtid.

Nu följer ett antal musikstycken som spelas på en CD-anläggning. Mellan varje stycke förklarar officianten vad just detta stycke betydde för den döda och eller dennes närmaste. Episoder ur den dödas liv berättas mellan styckena.

En tyst minut inleds av officianten. De närvarande står upp. Anhöriga och gäster går i tur och ordning fram till kistan för ett sista farväl. Handbuketter nedlägges.

Officianten säger några avslutande ord. Under utgångsmusik från musikanläggningen lämnar alla kapellet. Anhöriga först och gästerna därefter.

En begravningsceremoni vid graven:

Anhöriga och gäster samlas vid graven. Värden hälsar välkommen och placerar gästerna på det sätt man planerat. Kanske man har med sig stolar till de som inte orkar stå hela tiden.

Officianten läser en dikt och håller ett kort tal om den döda och vad denne betytt för de efterlevande. Kistan eller urnan sänks i graven. Alla sjunger en sång ur det sånghäfte som utdelats av värden.

Därefter går var och en fram och lämnar sin sista hälsning genom att lägga ner en blomma, och eventuellt några skrivna rader, till den döda i graven.

Text Bo Forslund





Informationsansvarig: Bo Forslund - Uppdaterad/granskad: 2012-12-03


Skriv ut   Tipsa en vän   Lägg till som favorit   Dela  

KONTAKTA OSS! »

Chatta med oss, lämna synpunkter, ställ frågor och nå vår Kundombudsman.

HÄR FINNS VI! »

Hitta din närmaste begravningsbyrå

JOUR DYGNET RUNT!

Ring 0771-87 00 87 så kopplar vi dig till din lokala begravningsbyrå.


Fonus samarbetar med
Fonus samarbetar med Familjens jurist
Familjens jurist, Sveriges största familjejuridiska byrå.


Fonus stödjer
Fonus stödjer Vi-skogenVi-skogens arbete och skänker träd.Läs mer>>


E-BUTIK »

Beställ trycksaker, böcker, lyktor, ljus mm.


Tala med oss på