Håll inte tillbaka känslorna
- Låt sorgen få uttryck i gråt och på andra sätt. Att få ut sin förtvivlan är ofta ett måste. Skäms inte för att 'bryta ihop' inför andra människor. Undvik så långt det är möjligt att använda lugnande medel och alkohol för att döva en kris. De reaktioner vi kan känna när vi är i djup sorg kan liknas vid det vi känner då vi har stark ångest. Vi tror att vi ska dö av det – så svårt kan det upplevas – men det gör vi inte.

Försök att undvika hyperaktivitet och isolering
- Genom att vara aktiv kan vi hålla sorgens känslor borta till en viss del. Hektiskt arbete och att allt för snabbt sätta igång med utåtriktade aktiviteteter är inte så bra alla gånger. Det är viktigt att stanna upp ibland och låta sorgen få kännas. Låt gärna någon vän eller släkting hjälpa till med praktiska ting som har med begravningen att göra, men var med själv så långt som är möjligt. Vi kan känna behov av att isolera oss med vår sorg. Men det behövs också närkontakt med andra människor. Våga ta initiativ till kontakt! Det är viktigt att inte dra sig tillbaka i något sorts skal. 

Försök att se den avlidne före begravningen
- Detta är en hjälp för att förstå vad som hänt som tar bort fantasier om hur den avlidne ser ut. Även om det är ett svårt ögonblick är det bra att ha sett verkligheten. Det är en viktig del av avskedstagandet och dessutom början på sorgearbetet.
Många tänker, 'Jag vill minnas henne eller honom som frisk och inte som död.' Men även om du ser den som avlidit så kommmer du att minnas personen som levande efter att en tid har gått.

Kontakta nära vänner direkt efter dödsfallet
- Väntar du med det kommer du inte att orka. Man hjälper både sig själv och sina vänner genom att göra detta, eftersom de vankar kring sin telefon och gärna vill ta kontakt men inte vågar. Genom att själv kontakta dem visar du att du kan och vill prata med dem om vad som hänt. Det är nämligen just det du och även de övriga familjemedlemmarna och dina vänner behöver göra.

Var beredd på att många människor kommer att undvika dig
- Det är vanligt i Sverige att den som just fått sorg berättar att människor de känner t.ex. går över på andra sidan av gatan för att slippa möta den sörjande. Skälet är att de inte vet hur de ska bete sig, vad de ska säga. Därför vågar de inte möta den sörjande öga mot öga. Man gör det svårare för sig än vad det är.

Bygg inte upp något minnesmärke över den avlidne i ditt hem
- Vid ett dödsfall uppstår alltid frågan om vad man ska göra med den avlidnes saker. Om ett barn dör, ska man röja ut rummet eller ska allt få stå kvar som det var då barnet fanns?
Det är smärtsamt att göra sig av med saker, kläder m.m. Gör det ändå snart efter dödsfallet. Det finns inget krav för bouppteckningen att kläder ska finnas kvar.
Möblera om och rör vid de saker som är mest känslomässigt laddade. Titta på fotografier även om det känns svårt. Gör dock inte detta för snabbt. Spara också något personligt som den avlidne har haft som minne.
Om du bygger upp många olika sorters minnesmärken kan det förlänga sorgearbetet. Sorgens arbete innebär att den levande ska 'lösgöra' sig från den avlidne.

Skriv gärna ner din sorg i en dagbok eller i poesi
- Teckna eller måla kan man också göra. Musik i olika former eller promenader i naturen kan också vara till hjälp liksom att besöka graven och 'prata' med den avlidne.

Tänk på att sorgearbetet måste få ta tid
Du måste leva med din otålighet över att det fortfarande känns tungt, trots att det gått ganska lång tid. Känslor av sorg kan komma även långt efter en svår sorg. Det tar minst ett år att bearbeta sorgen, ibland längre.

Börja efter en tid att fundera på hur ditt liv ska se ut i framtiden
- Det blir fel om man bygger sitt liv på minnen av det som en gång var. Minnena ska finnas kvar, men du måste se framåt och fundera på hur du skall ordna ditt liv. Du måste själv leva vidare.
Gör ingenting i panik, när det gäller t ex hus, arbete och nya djuprelationer med andra människor. Också det måste få ta sin tid. Först när man kommit i någon slags balans efter det som skett är man mogen att bestämma sig för större förändringar i sitt liv. Det gäller inte minst ett nytt barn eller en ny vuxenrelation.

Ta hjälp!
- Det är inte en skam att behöva hjälp i sorgen. Kanske är det hellre ett tecken på styrka att man söker hjälp för att arbeta sig igenom sorgen tillsammans med en utbildad samtalsterapeut, sjukhuskyrkans personal eller annan lämplig person.

Möjligen kan ovanstående råd upplevas som allmänt skrivna, men erfarenheter säger att det kan behövas en del handfasta råd till den som är inne i en sorgekris.

(Text: Åke Palmgren)